Jag lider av datastress

Jag vill skriva, berätta och blogga om det som sker omkring mig. Jag älskar att skriva, fota och drömma. Morgonstund är den bästa stund att skriva på innan tankarna färgats av dagens händelser. Min blogg är delvis min insida men också en livsberättelse i min tid. Jag ser att mina blogginlägg krympt avsevärt men jag ser också att min blogg lever dag för dag, att den fångar ett intresse hos många människor som tar sig en runda i den och det sker dagligen i Sverige och i många andra länder. Det gör mig stolt för på något vis vill alla ha en bekräftelse på att det som produceras har ett värde hos någon annan. Jag vill så gärna skriva och har försökt länge men jag lider tyvärr av datastress. Jag har nu väntat ett bra tag på att den ska gå över men jag får vänta ett tag till. Under tiden så vilar jag i mina tankar, funderar på it världen, min och andras integritet plus mycket annat.

Min dröm är snö, frihet och tystnad i den mjukaste famnen på jorden

Jag längtar ut till de tysta, snörika, orörda vidderna. Jag längtar efter att få krypa in i en liten stuga på max 10 kvm som innehåller rent vatten, kamin och en ren bädd, där man enkelt öppnar dörren ut till det tysta, vackra snöklädda landskapet, där solen lyser, där man enkelt kan hoppa i skidorna, för att häpnas av en enorm storslagenhet och för att nudda sitt innersta, med minst 10 mil till närmsta civilisation ..

Just nu upplever jag en inre stress som även finns i den tystaste platsen på jorden, i mitt hem. Det är en varningsklocka. Jag behöver andas ..

I helgen ska jag ta min älskade ut på skidor, vi ska fylla ryggsäckarna med sittunderlag, björkved, varm choklad, mackor och korv för att grilla sen ska vi åka ut i det vita snöklädda landskapet med solens värmande strålar i ansiktet och slå oss ned på en plats för att vila, där ska jag ligga i hans mjuka knä och se på molntussarna som svävar sakta förbi, medan han omhuldar mig och våra drömmar ..

Vad har jag gjort de sista 2 veckorna?

Så mycket att det ryms inte här ..

Vad gör man då?

Min gröna sommaridyll spricker i fogarna

Helt plötsligt fick jag känslan av ånger, det blev alldeles för enkelt.. tiden började gå så fort.

Usch!
Stressen infann sig, gamla vanor och tankemönster. Naturen kändes med ens så långt borta, lukterna försvann och närheten till allt det vackra. Min egen lilla bubbla i den gröna sommaridyllen som jag levt i en tid börjar spricka i fogarna ..

Så just nu håller jag på att köpslå med mig själv om att cykla igen till nästa pass som börjar i ef.m. Frågan är om jag hinner sova klart till dess.