Jag är ledig och jag har massor med saker att göra

Ärligt resonerat med mig själv

Jag älskar min blogg samtidigt som den förfaller och jag lider med den för jag vill att den ska leva. Jag vill att mitt skrivande ska vara levande och handla om nuet. Jag är så mycket NU.

Jag vill skriva varje dag, helst på morgonen som är den klokaste stunden på dagen. Jag har ett material som är gediget, jag lever mitt i en saga som har tusen och åter tusen små lyckliga berättelser som skulle fylla det tommaste hjärta ..

Jag vill skriva men jag kan inte för tiden springer ifrån mig. Bilderna jag fyller i mitt album säger mig att stora saker händer och att jag är en central person i det. Jag har svårt med att inte få dela tankar, upplevelser och känslor i min blogg som har blivit ett utrymme för det.

Jag tänker ändå inte missa allt. Jag kommer att skriva om min sommar under hösten och vintern.

En novemberdag

Sitter nyvaken med en rykande varm kopp kaffe och funderar på dagen, på jobbet, på livet, på bloggen, på händelser som berikat mig så att jag blivit alldeles mållös. Jag tittar i min blogg, den är väldigt tom, de är få inlägg, trots underbara upplevelser, är det så att jag mött en utmaning som gör min själ stillad ..

.. "Frosten ligger på backen, det har varit kallt i natt, solen tittar fram över trädtopparna, det är en fin dag att promenera i, en lång promenad, för att få rosiga kinder, med en varm stor hand i sin, för att stanna ibland och titta upp och förundras, ställa sig på tå för att få känna den där varma kinden mot sin och den där trygga famnen som omsluter en, att höra orden i sitt öra, att viska tillbaka, sen att småprata om ingenting, att vara i varandras närvaro, är stort, att känna att vi går på samma spår, samma riktning, sammalika, men så olika, det är gott för vi växer".

.. jag väcks snabbt ur mina drömmar av en envis liten mobil som just trumpetar ut sitt allra gräsligaste ljud, alarmet för väckning, reser mig motvilligt upp, stänger av den där oredan, funderar skarpt på att sätta igång den nya innan den är för gammal, jag ser på klockan, jag har typ 50 minuter på mig för alla måsten innan jag igen ska bege mig.

En moders tankar

visst vet du
att jag älskar dig
att du har en plats
som ingen har
i mitt hjärta

att mina tankar
ständigt finns hos dig
att jag vill att
du har det bra
och försöker ha det bra

du har alla möjligheter
dom ligger där
framför dina ögon
om du vågar
titta på dom

och fram till dess
så vila en stund
när dagen blir tung
det tar tid att komma vidare
det tar tid att resa

under tiden växer du

På djupet jag är

Jeff Buckley - Hallelujah


Jag tar på tystnaden.
Min tankar är många och djupa.
Min sensitiva sida är vidöppen.
Den tar inte kraft.
Den ger.

Kanske det tillstånd jag älskar mest att vara i.
Att bara vara.
Att se på det som sker.
Jag smakar på händelser.
Är dom salta, bittersura eller söta.
Jag luktar på ögonblick.
Jag minns dofterna.
Jag minns färgerna och förundras.

Jag förvånas över dom stora.
Jag ler ödmjukt.
Tacksamt bugar jag.
Jag validerar livet.
Man behöver det när livet börjar bli stort.
Man behöver det då man står inför nya insikter.
Jag överväldigas av dig.

Dripp dropp, drippen

Sitter och funderar
på livet
att mötas
på avsked
på nya möten
på längtan

och vad som väntar runt hörnet ..

Vaknar på morgonen och inser att jag är utvilad

Solstrålarna tittar in genom fönstret, det är morgon och det blir en varm dag, det är dags att vakna. Det är faktiskt min nionde semesterdag, en semester som innehåller massor av avbrott för utbildningar men också en massa måsten som jag äntligen kan ta itu med nu när jag äntligen är ledig. Jag inser att jag är utvilad trots att jag vaknar vid 7-8 varje morgon, känslan håller i sig, så här har det varit sen veckan innan vi gick ut i strejk. Jag vet varför. Jag arbetar fysiskt hårt varje dag. i trädgården och med cykeln ..

Kroppen mår SÅ BRA av tungt arbete och vilken kondition jag får. Och JAG ÄLSKAR att vara morgonpigg!! Det finns ingen stund på dygnet som är så värdefull som på morgonen, då är alla tankar rena.

En vilsam tanke

Idag är det en sån dag som ger samma känsla som när det regnar en ljummen kväll fast istället så dalar snöflingorna sakta ned från himlen i det gråa diset. Det är en dag som man vill kura ihop sig under en varm filt i soffan framför brasan och titta på vad sonen gör innan han snart ska åka (snyft), gosa med en kisse som är gossugen, se en snutt på tv:n, ta en brottningsmatch med sonen på golvet (jag vinner alltid - åtminstone tills han tar fram sina "mukler"). Det är en dag för vila. En dag för tankar. Jag har många tankar. Jag funderar och funderar. Det roliga är att tankarna aldrig tar slut. Dom vilar bara ibland men kommer snabbt igen. När huvudet är tomt så blir man ibland rädd och tänker varför har jag ingen fantasi. Man deppar en stund och låter huvudet vara så kommer det igång sen igen. Vilken fantastisk uppfinning tanken är. Alla bär vi våra egna tankar och ingen kan ta av oss dem.

En poets tankar från sängen

Jag ligger i sängen och har sovmorgon fast klockan är snart ett.. Min vintertrötthet har inga gränser sen en tid tillbaka. Det är varmt och gott under täcket. Det var någon som sa att när man sover syndar man inte.. kanske därför jag bara sover.

Springer upp en snabbis för att hämta en kopp kaffe, golvet är kallt och fötterna fryser. Huden är alldeles vit och kroppen behöver komma igång skvallrar alltför många speglar om som jag passerar på vägen till köket.

Tänker .. jag måste prata med sonen. Han och jag kan bygga några fiffiga enkla redskap ute bakom huset så jag kan komma igång och träna upp mina axlar, rygg, armar och hållning så man inte sjunker ihop och blir krumbuktad redan i min ålder. Mina 157 över havet borde inte få bli 150 över havet. Mitt arbete som är stillasittande långa perioder och ack så farligt för kroppen kräver konditionsträning, stretching och styrketräning dagligen. Börjar faktiskt få lite biceps efter all vedbärning denna vinter. Och magmusklerna under allt underhudsfett är i topp trim. Stenhårda och vältränade men ger i förhållande till ryggen en obalans då inte ryggen är lika stark.

Hoppar tillbaka in under täcket med en varm kopp kaffe. Smuttar och njuter. Fötterna blir varma igen. Säger till keke som ligger nedanför min säng (han vaktar mig)..
-"Ligg kvar du, vi latar oss en stund till"
Han sträcker försiktigt ut sina lemmar och gäspar för att krypa ihop sen igen. Vi är överens, alltid!! Dom andra två gick ut redan vid 7. Ovanligt sent för dom alla men det har varit 14 minus inatt.

Mobilen ringer och jag planerar min kväll, tur att det finns vänner. Jag behöver gå ut och dränka huvudet i spritånger och beklaga mig en stund över livets pissigheter. Sen kommer ett sms som skvallrar om att en person var full i natt som normalt inte dricker.. sms skrivaren är dessutom full i skratt över händelsen. Undra om det är sant? Jag kanske ska forska mer i det sen idag..

Ligger och funderar på när jag ska börja skriva min långa historia.. från födelse till nu, som börjar komma till en upplösning, en stor förändring, ett stort och viktigt avgörande som kommer att förändra livet och möjligheterna för några. För det händer saker som jag aldrig någonsin trodde skulle ske men som jag hoppats på många många ggr.. Som man skämtat om..

Kan man skriva en sån historia här? Varför inte. Jag är gammal och ska snart dö.. (40 års kris) ja riktigt så allvarligt är det inte men det är kanske dags om ca 30-60 år... (morfars syster blev 107 år). Men jag tänker så här, man ska snart dö och då spelar det ju ingen roll vad man egentligen skriver. När man är död får alla slåss bäst dom vill. Eller hur? Näe inte riktigt så mena jag, men vad menar jag då? Jo.. att nu är man så gammal så det kvittar vad man skriver. Finns det hemligheter kvar då? Jodå.. dom är många och kommer så småningom. Tänk om man fick ihop en hel bok. Drömma har jag gjort länge och bevisat att jag kan prestera texter dagligen sen 8 november -07 (mitt bloggande började då) det har jag gjort men sen kommer det svåra.

Öppnar min mail och läser ett gulligt brev som jag svarar på, i regel dröjer det svaret allt från en vecka till månader.. Jag ler. Tittar in på huliganerna på min dejting sida och ögnar snabbt igenom listan av flirtar, förfrågningar och brev. Förlåt för ordet huligan, jag är ju också en sån.. ! Hittar inget av intresse och undrar om jag ska jag hålla på så här resten av mitt liv?? Fy arsel katta vad låg jag är! Jag lever inte just nu. Men samtidigt har jag inte deppat ihop totalt för något inombords säger mig att detta är en tillfällig tid. Det är som ett avbrott i en resa, ett byte av tåg på en station, man kliver av och ställer sig och väntar på ett annat tåg som ska föra en vidare... i livet. Jag väntar.. jag som inget tålamod har, har ju faktiskt resengerat eller vad det nu heter.

Vad är livet för mig.. en rörelse framåt, upplevelser, trygghet, nya mål-ideér-som verkställs, hopp, glädje i samvaro med andra, planer och fantasier man delar, bakslag-fnitter-bakslag, med ändå en glädje att kliva upp varje dag utan att ens tänka på det. Så brukar det vara. Har jag missat något frågar jag mig själv? Vet inte eftersom jag inte reflekterade så mycket då jag var lycklig över egentligen vad livet betydde för mig. Men jag vet att jag vill vara lycklig och full med ideér som driver min lust framåt.

Frågar keke...
-"Vad är livet för dig?"
Att trampa på sin matte, klösa försiktig på hennes hud för att få uppmärksamhet, bita i hälsenan, hoppa riktigt hårt i sängen, stå på köksbordet och styra ner saker med nosen, att vandra bredvid hennes sida då hon är ute och arbetar, busa med sin bror i oääändliga varianter, tukta sin mor, vara kung på gården och stå pall grannkatten. Hm...

Åter till kvällen. Vad ska jag ha på mig? Inget eller allt. Ska jag vara vulgär, oskyldig, uppkäftig, oberonde eller vad? Vad funderar jag på, ska jag äta upp alla män ikväll eller ska jag bara titta på dom eller ska jag ingenting alls.. ? Jag kan komma klädd, så kan dom komma oklädda, jag kan dricka min drink och titta mig omkring och och och .. ja en naken man kan vara vacker. Hud, kroppsform, siluett kan reta sinnen som väcker lusten att smaka, känna, lukta.. Mmm.. vad snuskig jag är men jag är ju en huligan jag med! ( Och jag som lovat Mamma Mu o hålla mig i skinnet) Hur gör man då? Det jag tittar på hos en man, förutom hans inre, är hans ögon och händer, hans bringa, hans axlar, hans hållning, det han utstrålar.. det är det yttre man först fastnar vid för att sen se om det inre han uppvisar är hållbart.

Det inre.. Många människor har en underbar insida, man njuter och lär sig, man lyssnar och hänförs. Undra hur jag själv upplevs? Ytlig, vulgär, uppkäftig och ovarsam.. Eller som en liten mus, blek, tråkig, utan självförtroende och klen.. Vad tror du? Jag har ingen aning. Sonen kallar mig "hajjen", dottern påstår att jag har fördomar och är en satkärring, exet säger okuvlig.. men snäll. Det låter förskräckligt det där!! Jag själv ser mig som en liten älva som oskyldigt dansar fram i skogen full med farliga uvar.. ????

Näe.. nu är klockan alldeles för mycket! Vad tror du keke? Dags att kliva upp och göra ett krafttag mot dammet, tvätten, disken, veden, djuren, soporna.. Gud hjälpe mig!!

Tror jag vekligen att jag är osynlig ?

Jag funderar ofta på livet i största allmänhet.
Saker som berör mig starkt är kvinnoförtryck, men för den skull glömmer jag inte mansförtryck eller förtryck av en människa överhuvudtaget.
Psykologikt- och socialt samspel och psykologiska försvar är hur intressant som helst.
Jag intresserar mig för ytterligheter och tittar på orsak - verkan beteenden som jag vill att min hjärna ska förklara för mig. Det är sååå farcinerande.. !
Jag är så där att jag gärna lever mig in i det som händer framför mina ögon.
Jag kan sitta på ett torg och det går inte länge förrän jag är inne i andra människors sociala samspel eller likaså i kön på affären m.m.
Jag är pinsam för min vackra söta brukar säga
-Men mamma för h-vete stäng munnen!"
Även hos djur kan jag se samspel och förundras. Jag är alltså totalt fokuserad i något som upptar hela min uppmärksamhet utan att veta om det. Tror jag att jag är osynlig?
Det bästa är om jag får strosa själv för då är mina tankar bara mina och jag hinner utan att bli avbruten komma fram till ett kedjemönster i mina tankar.
Och jag behöver tänka dom klart.
Ibland undrar jag om "mina antenner" är inställd på starka psykologiska spel för jag kan känna att det dröjer ofta mycket längre tid för dom i min omgivning innan de märker det konstiga som händer mitt framför näsan om de ens märker det.
Jag kan komma in i ett rum och känna av negativa stämmningar som jag egentligen ingenting har att göra med. Det är smärtsamt och svårt att stå utanför och jag har inga svårigheter att hålla mig utanför.
Det är ju där jag trivs och kan studera.
Jag är sensitiv på det sättet men annars kan jag vara fruktansvärt osensistiv när jag har kul och känna skuld för det.
Jag kanske tror att jag alltid måste känna med andra för annars är jag en svikare.

Uppkäftig haka

Är det uppkäftigt att sticka ut, kanske inte med sin haka men med sina tankar om de inte sårar någon. Om jag beskriver en känsla så är det ju min känsla jag beskriver och ingen annans. Ändå blir det betraktaren som avgör om jag stuckit ut eller inte. Är inte det märkligt?

Vardagen pausar

När man ligger sjuk så är det så enkelt att studera världen som den är, vad som händer runt omkring. Man har ingen tidspress på sig utan man bara finns. Vad enkelt det är med en paus från vardagen. Man hinner också validera tankarna om och om igen..

Visa mig respekt, annars får du gå

Skrattande lekte dom i livets dans.
Vägde och blötte.
Det fanns inga hinder.
I deras hjärtan bubblade kärlek och längtan.
Tills den dagen han sa.
- Du duger inte om du inte kan visa mig respekt.
Iskallt lyssnade hon på orden.
- Det är klart att jag kan, sa hon frågandes.
Sen tog hon dom tankarna med sig eftersom han planterat dom i hennes huvud.
Sakta började den spontana glädjen bytas ut.
Det var inte en vanlig respekt han menade.
Det var en respekt hon aldrig hört talas om.
Den var så ny för henne att hon förstod den inte.
Så såddes fröet tvivel när hon inte längre kunde vara naturlig.
Med tvivlet kom anklagelserna.
Och kravet på att visa respekt gjorde att något inombords sakta började dö.
Hon kunde inte längre leva upp till hans förväntningar.
Besvikelsen på sig själv blev enorm.
Skulle hon kunna leva bredvid sina rädslor?
Möta det som är allra viktigast för honom.
Och säga.
- Självklart jag förstår att du inte vill såra någon.
Jag backar och lämnar utrymme för er.
I flykten hon missade det relevanta.
Att dom älskar varandra och att hon förstorat upp ordet betydelse.
Hon tappade sig själv för en stund.
Efteråt kunde hon säga vilken tur att hon tog sitt förnuft till fånga.
Och insåg vad hon höll på att förlora.
Nu leker dom i livets dans igen.
Om han fortfarande vill.