måndag 14 april 2008
Att blogga är den bästa KBT behandling man kan få eller vad tror du?
Jag inser att jag går igenom mitt liv på djupet i denna blogg som kan verka väldigt ytlig emellanåt.Ytligheten är bara den falska fasaden, en flykt från det svåra och ett väntrum. Att komma till insikt tar tid, ett mödosamt arbete. Att vara sin egen psykolog och samtidigt patient kan vara svårt men är man medveten om det så tror jag att man öppnar sina dörrar då man känner själv att nu är man redo att öppna och lyfta det som man inte har velat se. Att se med öppna ögon, att känna med sitt blödande hjärta krävs mod men också förstånd. Förstånd att inse att det är bättre och leva i smärtan än att leva med livslögner. Smärtan släpper förhoppningsvis till slut men ångesten över att ljuga för sig själv den försvinner aldrig. Idag är det måndag, det grå diset silar in genom fönstren och själen känner sig lika grå. Men jag tror som jag alltid har gjort det blir bättre. Allt blir bättre. Jag måste säga att jag har så mycket kärlek att ge att hjärtat svämmar över och blöder. Det blöder hela tiden. Det gnager och jag letar i ett stort mörker. Den största och svåraste uppgiften är att inse att den kärleken ska ges till mig själv, till det som finns omkring mig och inte till dom drömmar som aldrig någonsin kommer att uppfyllas. Det är väl KBT behandling om något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad menar du med "KBT"? Är det en akronym för kognitiv beteendeterapi? Kan vi vara tillräckligt insiktsfulla då vi försöker att komma till klarhet med varför våra önskningar ser ut på ett sätt och vårt liv på ett annat? Handlar ett sådant problem om en livslögn? Menar man inte att livslögnen är en rationalisering av vår livssituation? Till exempel att vårt liv framskrider på ett visst sätt, men vi väljer att idealisera bilden av hur det är och beskriver den som om vår tillvaro sammanföll med vår önskan? Varifrån har vi hämtat bilden av vår önskan? Kanske har vi satt oss fast i för mycket rutiner och vanor, finns det något utrymme att göra de förändringar som vi tycker behöver göras? Jag vet inte alls, mitt mest näraliggande mål är att få deklarationen klar. Det skulle skapa litet utrymme för att få plats med något annat, något trevligare.
Vet du vad Bruno jag gillar dina ord. Akronym.. det kan man säga. Du är som ett spöke som kommer in i min blogg och lämnar bokstäver som spår men jag vet inte vem du är och inte hur du ser ut. Det är ganska intressant. Jag har redan en bild av dig. En livslögn är för mig att gömma och stänga inne en längtan, en längtan till något som för omöjligt. Men jag har insett att det gör mindre ont att sluta ljuga för sig själv. Varför inte leva med sin egen sanning och låta det vara en öppen längtan. Att äga och känna det sin egen sanning kanske är mycket större än att gömma och glömma. Mina mål har jag byggt om, jag har validerat dom, jag ska leva i frihet i känsla och tanke. Jag ska börja göra det jag inte kunde göra pga samhällets normer och den moral jag blivit påtvingad som liten. Jag känner mig väldigt fri i den vetskapen. Så deklarationen den slinker med men den tillhör det lilla och jag tänker leva i det stora. Krams...
Skicka en kommentar