Fullbordan

Fullbordan

I varma vindar ingenstans
minns ej hur,

bygger vi en bro.

Med ord
långt borta,

i ”tusen stjärnor och en natt”
är jag.

Binds min längtan stark,
inte för att jag vill,

jag har inget val.


På ett berg av Koppar
förförd av längtan,

Du kommer.

Med pärlemor ögon
ack så djupa,

blyga och tvekande.

Med bultande hjärta,
under trädkronetak.

I dunkelt grönt,
vävs vi in i åtråns trådar.

Du så vacker
för
att Du har
för
att jag känner.

Sen
Din trötta blick
och tomma ord

en gåta.

........

Genom stad genom skog,
mil efter mil,

innerst inne gråt.

Ödmjukt jag öppnar
för att släppa in,

för att nudda det finaste i livet,
det som bär.

Men känslan av att lura sig själv,
maler.

Bromsar vänder om springer,

ber till mig själv,
öppna inte dörren.

Med darrande händer
stänger jag dörren,

hårt.

För att inse
att känslan
lever sitt eget liv,

på djupet och jag lyssnar.

Längtan tar vid
gnager och ber,

drömmen finns.

Uppfylla
eller alltid undra.

........

Spirande glädje
för orden lever,

med ord Dig beröra
något vaknar.

Genom dygnets alla timmar

skratta, hoppa, dansa, jubla,

längta.

En mörk natt i stearinljusets sken
med knarrande golvplankor,

en gård med herrar.

Pärlemor ögon livs levande,
trevande in genom dörren,

häpnas av gestalten.

Med sitt otäjmda hår
så glänsande brunt.

Verkligheten suddas sakta bort,
klockan stannar och backar,

i ingenmansland.

Leendet
hungern, blygheten

mixas.

Läppar så varma
så mjuka.

Din hud vibrerar,
smakar med läppar

Din nakna kropp

och äter Din lust.

Du fångar upp mig i ett kanske
eller var det tvärtom,

drar in mig i ett alltid.

Där jag kan känna smaken av Ditt skratt,
lukta på Ditt hjärta,

nudda vid Din själ,

röra vid Din röst,
Dina ord, Din doft ,

känna färgen i Dina ögon.

Du öppnar upp Ditt oskyldiga hjärta,
släpper in en bråkdels sekund,

ödmjukt bugar jag

säger Tack.

........

28/10 2007