Säger adjö till ett fantastiskt 2007 och välkomnar 2008

Summerar ett underbart 2007 som blev en resa i växt


Sorgen kommer sällan ensam. Så var det då. En efter en försvann. Det gamla invanda förändrades och någonting nytt började. Ingen kan någonsin förstå hur hård du var januari i den bitande kylan. Vem kunde veta att det skulle bli så. Du sjönk till ingenting men vår vänskap fortsatte trots allt. Jag minns ett ögonblick av en skånepåg som skänkte sitt hopp. Du blev en riktig vän då och kommer alltid att vara det. Ibland undrar jag om du minns hur jag skottade snö och du med dina barn, ditt strykande och matlagning försökte ha en dialog.

Sen ramlade oförberedda saker in. Överflödiga, utmanande, vansinniga upplevelser med ett stänk av diplomati. Vem minns inte hur benen styrde mot samma stad om och om igen. Jag började minnas en tid för länge sen, som jag glömt under åren, kvinnan vaknade till liv igen, lusten att våga se sig omkring.

Då började jag ett nytt kapitel i mitt liv, jag fyllde sakta bladen. Hemma, Uppsala, Stockholm och Västerbotten.. Spännande möten, broar byggdes, vänskapsband för livet. Sen kom en tid av ett irrande i glädjeskutt, utmaningar och ett försök att stå på egna ben. Någonstans visste jag att jag skulle lyckas och jag lyckades. Allting blev så annorlunda. Mina val var bara mina val och jag tänkte stanna så.

Under hela våren kom nya möjligheter, sinnena vaknade, blev vidöppna, en underbar känsla, ingenting var längre omöjligt. Det var länge sen sinnena var med hela tiden, alla sinnen. En karusell av studier, resande, arbete i massor, upptäckter, upplevelser. Även lugnet kom som jag saknat en tid. Det lugn jag hade för någon månad sen som bara försvann i och med att orden uttalades kom tillbaka. Jag tog itu med det som var viktigt. Jag hade så mycket omkring mig att mer behövde jag inte. Jag värderade livet och dess möjligheter på ett annat plan. Det retade dig. Men du kom inte åt mig med dina frågor. Du var dessutom för trött och upptagen för att göra det.

Du sköna maj, månaden då många saker skulle slutföras inför sommaren. Då trädgården vaknade med stormsteg. Skulle jag göra som alla andra år? Jag bestämde mig för NEJ då sommaren stod för dörren. Då allt bara var så fantastiskt. Jag struntade i att förbereda trädgården som jag alltid gjort, det tog emot, det var första året jag skulle göra det själv, lusten var som bortblåst. Då ramlade du in från ingenstans, med ditt ego och jag reste min väg. I tusen stjärnor och en natt fanns du ändå, fast du inte var där. Jag minns ditt leende, våra ord. En vidunderlig kväll, långt bort, någon annanstans, ett möte. Hann bara hem så begav mig iväg igen på en längre resa. Var bara tvungen. Men det var som att vara hemma ändå. En välbekant miljö. Varje dag var bara så skön, så avkopplande, så fri. Jag funderade på mötet och glömde dig inte.

Sen kom jag hem igen. Alla andra dagar under hela sommaren var bara så roliga. Sol, vind och vatten, arbete eller ledighet. Hela tiden något nytt. Jag vaknade på mornarna med nya ideer varje dag. Sen blev det hoj då och då, lite bus, men mer än så var det inte. En flykt bort från alla krav för att hämta kraft. Sen krockade vi en kväll i juli och minns tanken. Jag gick min väg för känslan sa akta dig.

Under hösten försvann den sista hemifrån, för att studera långt upp i norr, fem långa år. Din beslutsamhet beundrar jag. Dom små fyrbenta satt utanför din dörr och vänta och vänta. Jag hade massor att stå i både hemma och på arbetet. Förberedelser hit och dit. Nya utmaningar och uppgifter innebar mer tid på jobbet. Ett ökat resande. Nya kollegor och spännande möten. Firade din födelsedag. Du blev faktiskt glad. Men som vanligt i din lilla värld.

Snön la sig tidigt denna höst, någon gång i mitten av oktober. Av nyfikenhet så kom du in i bilden igen. I en gård med herrar långt bort i stearinljusets sken fanns du plötsligt för att våra vägar strax skulle skiljas igen. Tack vare dig började min blogg som är det roligaste jag gjort på länge. Bloggandet hoppas jag utmynnar i något nytt. Kanske i ett aktivt skrivande i annan form.

Sen gick det en tid och jag insåg att jag virvlat in mig i ett nät av trådar som jag inte kunde förklara. För du kom och blev viktig, som fångade mitt intresse eller var det tvärtom, dag efter dag, vecka efter vecka, som gjorde det värt mödan att fortsätta vara nyfiken, som bara fanns trots att jag inga val hade gjort. Den resan var värt alltihopa. En vacker, utmanande tid med massor av dagar med glädje och längtan, men som grusades sönder. Jag hittade det enkla, som hade allt, eller var det du som hittade mig. Den kombinationen är en del av min filosofi. Förutsättningarna var vi nog ganska överens om. Varje dag en ny historia, som fick ett tvärt slut och anledningen tror jag ingen vet.

Denna nyårsafton sa jag nej tack till allt. Jag behövde en stund för mig själv. Att stå där ute ensamen i mörkret vid tolvslaget och minnas tillbaka till så mycket fantastiskt i livet men också att se framåt. Himlen var inte stjärnklar denna natt. Jag saknade det för jag hade velat prata med stjärnorna. Fyrverkerierna var vackra som vanligt och alla djur rädda. Tack min vän för att du gjorde mig sällskap ikväll. Vi båda var i stillhet långt ifrån varandra men ändå så nära. Vänner fanns ändå gott både i mobilen och i sms, den ene galnare än den andre.. om ni missat det kan jag bara påminna om alla fina karaoke inspelningar ni skickade så där vid 4 tiden. Fnissade kan jag säga..
Skänker en tanke till er alla i norr och söder och ni alla runt omkring mig. Kramar om, hårt!
Till dig söta, må du vara rädd om dig!
Till dig ansvarsfulla, försök ta en dag i taget.
Till dig där ute, var rädd om dig!

Jag summerar detta år 2007 som ett av alla de fantastiska år som jag ännu en gång fått uppleva.

Har jag lärt mig något av allt som hänt? Javisst!
Livet förändras och det är något man aldrig kan påverka.
Men om man själv vet att man gjort sitt allra bästa så är hjärtat rent.
Människor kommer och går, livet är föränderligt, det är bara dig själv du har. Så vad kan jag säga?
Ensam är stark, nej! eller jo!
Att våga innebär att man är sårbar.
Vågar man inte vinner man inget.
Tron på dualiteten är fortfarande stark.
Jag har fortfarande hur många drömmar som helst kvar.
För störst av allt är kärleken, den som ger lusten till livet, den som bär mellan eld och vatten. Men den kan se ut på så många olika sätt.

Gäspar, lägger en pinne i brasan, stoppar in en snus, dricker upp det sista av min skumpa.

Säger god natt.

En varm önskan till er alla

nEtt Gott slut och Gott nytt 2008

Merry New Year and Happy.. no wait.. Happy Mery and New Christmas.. Shit, that aint it. Uh, Merry Mew Happy and.. ah fuck it, u know what i mean!

Trubaduren Krister Fridh besöker Maxim (ur foto)

Trubadur Krister Fridh Gävle
Mitt ibland oss sjöng du och spelade musik som ramlade rakt in i själen. En musiker som kan varje ackord och text utan noter och blad. Du var kvällens favorit.

Spännande dialog, intressant och upplyftande. Samtalsämnet är hemligt.

I mörkret kan många spännande saker hända..

Någon gång under kvällen,
spelade du Flickan och kråkan
och Nothing else matters..
tillägnat bara mig, mmm.. Tack!

Jag är rik

21:17
Det ska jag berätta om när jag kommer hem i natt..

03:22
Men sex timmar senare så är jag kanon sjuk..
Så det blir inget berättande..
Men jag har i alla fall kysst en annan man.. (friskhetstecken) som jag sen sprang ifrån el snarare smög ifrån.
Fniss.. han letar nog fortfarande.

12:00
Ska hon strax börja arbeta (bara 48 timmar denna vecka) gäspande med en hes röst.
Så när jag kommer hem ikväll har jag åtminstone 60 timmar på mig att kyssas och blogga, eller var det tvärtom, eller var det bara det ena?
Idag blir det vägen över bergen, den vägen kan jag rekommendera, det går inte köra fortare än 70-90, någon liten sträcka hinner man upp i 120 men det är bara några sekunder och det hinner inte polisen vara med på (om inte en polishelikopter är uppe)

Så haf tålamod.. i´m bee back tonight. Fullmatad med blogg ord om varför jag är rik..

22:51 ... i´m back.
Nu ska jag blogga om mtt rika liv i en nyårshälsning till alla, summera året, göra bokslut och självklart lyckönska er till det nya året ..
Så håll i er ..
Ni som måste gråta, gör det, det underlättar.
Ni som kan skratta, gör det med mig, det glädjer mig.
Ni andra njut eller avstå föreställningen.
Ödsla på kommentarer, du vågar, det vet jag.

När den hälsar på så är den skoningslös (ur foto)

Det dröjde bara ett par år så kom den igen. En hel bygd sörjer. Det är en sorgsen förstämning var är man går. Du söta svarta känner likaså. Ni som förlorat är många. Ni samlas och tar det om och om igen. Ingen förstår. Tankarna går till er som förlorat. Tidigt denna morgon när jag passerade skvallrade nysnön om något tragiskt.

Mellan tårarna läser jag orden som träffar mitt i prick

Det kom ovanligt många fina meddelande/brev denna dag av vänner som jag tycker väldigt mycket om. Det fanns ett som jag läste och läste, orden gick in, gick ut, gick in och dom var så sanna. Jag försökte sova bort känslorna och tårarna och tog mig inte ur sängen förrän 18.30. Det brevet finns i hjärtat. Jag kan lyssna på det. Man kan tycka att det blivit "en höna av en fjäder" men det var inte en isolerad händelse, det var tre samma dag. Benen slogs av en. Händelser som kommer att innebära stora förändringar........


Aj, aj, aj.....
Stackars Kaka!
En olycka kommer sällan ensam och allt det där.....
Nej, jag tror inte man kan lära så mycket av vad som hänt...
Men frågan är som du själv ställer den - vågar man bli kär igen?
Jo, det går inte att undvika när det är dags -det är som jordens dragningskraft...
Men vågar man lämna ut sig helt och hållet till en annan igen?
Man blir mer försiktig-jag vet det jag med-och det kan ibland tolkas som om man inte är intresserad....
...det tar längre tid varje gång man går på en mina....
För dig är detta nog inte bara negativt. Du har en konstnärssjäl Kaka! Alla konstnärer presterar som bäst när dom mår som sämst....skrivandet, bloggandet, fotograferandet, tänkandet.... allt detta fyller dubbla funktioner...både terapi och drivkraft framåt för oss andra som läser och ser....
Kanske är det inte en tillfällighet att din tillvaro känns som sämst just nu, samtidigt som din omgivning verkar försvinna bort ..det kanske är slutet på ett kapitel i ditt liv....men eftersom du är en envis person räcker det inte med en fingervisning utan det krävs ett vulkanutbrott för att du ska lyssna och se, bryta upp och göra något annat!!!
Och när ett kapitel tar slut...börjar ett annat...som du brukar säga med helt tomma blad och fantastiska möjligheter!

Jag ryser när läser orden, jag tror han känner mig mer än jag själv. Vilken klok vän jag har. Hans ord träffade mitt i prick.


En annan vän skriver..
När man är mitt uppe i smärtan är det orimligt att begära av sig själv att förstå.. Jag tror det är så viktigt att bara hålla om sig själv en stund, låta ångesten vara där och värka, gråta för att sedan se saker i ett annat ljus.. efter vinter kommer trots allt vår.. även om man inte tror det mitt i det mörka.
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att orka skratta, att hoppa högst ellet vilja mest.
Att vara stark är att se livet som det är, att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljus i mörker och alltid kämpa för att nå dit.

Mmm.. vilka vackra ord.

Vilket skutt! sa lille skutt

Hur kan besöken öka så drastiskt i en ny okänd blogg?
Föll baklänges och häpnade.. sen skrattade jag.
Hääärligt.. var min tanke.
Hur är det möjligt att mina metaforer blivit så intressanta?
Mina profilvyer nådde 1000 besök från den
8 November till den 19 December på 42 dagar. Sen dess.. låt mig räkna. Hm..
På tio dagar nästan 1000 besök.. (skulle kunna tro lika många ögonblick) trots att jag nästan inget bloggat.
Är mina texter mer talande nu?
Saknar provocerande kommentarer..

Du okända skriver

Att känna
..sitt intellekt är att veta när man skall svara och när man skall fråga
..sina gränser är att veta när man vill passera dem
..kärlek är när allt annat får vänta
..respekt är att lyssna och försöka förstå
..sensualism är när dina fingertoppar får mig att rysa
..passion är att se dig och bara dig bland tusen andra
..samhörighet är ett band mellan oss som blir starkare av det vi gör och upplever
..glädje kommer ur allt detta
..sorg är att mista det
..sin styrka och svaghet är att kunna hjälpa och ta emot hjälp

Du har förstått det.
Det är starkt och konstruktivt.
Vad mer kan jag säga ..

The Pretenders I'll Stand By You

En bilderbok av ögonblick och hängiven underbar frihet

Väntar länge innan jag vågar öppna dig.
Vet inte om mina ögon vågar se.
Vet inte om mitt hjärta kan känna.

Inser plötsligt. Jag är inte rädd längre.
Öppnar dig sakta.
Bild för bild.. mina läppar ler.

Minns plötsligt något som etsade sig fast för en tid sen ..
"Där jag kan känna smaken av ditt skratt, känna lukten på ditt hjärta, nudda vid din själ, röra vid din röst, vid dina ord, se din doft och känna färgen i dina ögon"
Precis så var det.

Jag kan äntligen se.
Den är vacker och full med hopp.
Jag inser att den är sann.
Det var ingen dröm.
Det var ingen lögn.
Jag som gått och trott det.

"Du fångar upp mig i ett kanske,
drar in mig i ett alltid, lockar mig med frihet, hängiven underbar frihet"

Kastar av mig rocken och beger mig iväg

Stannade upp
funderade
tog på mig rocken
gick ut

stannade till
andades
gick in
tog av mig rocken

satte mig ned
vägde skålen
vände den in och ut
beskådade den

i sitt djup
i sin form
med sina
oändliga möjligheter

reste mig upp
gick ut
kände friheten
nära

började gå

På vift eller på väg?

Släppte just ut er och vinkade av er, en varje dag. Nu är ni på vift allihopa.
Någon hälsar på i det välbekanta långt borta med okända planer.
Och du min söta, nystart med rivstart.. (skakar på huvudet) i en huvudstad.
Du klarar dig i alla väder. Vågar inte ens oroa mig..
Och sen du ansvarsfulle, som kämpar och kämpar i norr. Än ser du inte målet men någonstans inombords vet du att dörrar snart öppnas en efter en..

Mikael Wiehe - Flickan och kråkan

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

Juldagshälsning

Önskar alla
en varm fortsättning på julen.

Till er alla från oss alla

En önskan om en
God Jul

Om, men bara om

Om satan finns
så lovar jag
att han bor
hos mig

välkommen

Metallica - Nothing else matters

So close no matter how far
Couldn't be much more from the heart
Forever trust in who we are
And nothing else matters

Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
And nothing else matters

Trust I seek and I find in you
Every day for us something new
Open mind for a different view
And nothing else matters

Never cared for what they do
Never cared for what they know
But I know

So close no matter how far
Couldn't be much more from the heart
Forever trust in who we are
And nothing else matters

Never cared for what they do
Never cared for what they know
But I know

(Music)

I Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
And nothing else matters

Trust I seek and I find in you
Every day for us something new
Open mind for a different view
And nothing else matters

Never cared for what they say
Never cared for games they play
Never cared for what they do
Never cared for what they know
And I know

So close no matter how far
Couldn't be much more from the heart
Forever trust in who we are
No, nothing else matters

/Metallica-Nothing else matters

Vilken text är sann?

Så lika men så olika.
Vet inte ens svaret själv.
Vet bara att dualiteten var utomordentlig.

Rammstein - Du Hast

Vem är äldst?

Tanken slog mig.

Älva eller Kaka, vem var först? Sakta kommer minnet tillbaka.

Älva uppstod i en berättelse för länge sen. En stark berättelse om livet och dess skörhet.
Det minnet kan få kan leva upp till. Jag gjorde det med stolthet..

Kaka är urmodern. Det namn som en dag kom då du eller du låg i min mage. Nu så stora ni är. Av dig din envisa, tjuriga och bestämda.

Och jag är en Kaka med ett namn som lever vidare.
För Kaka har allt..

Någonstans gör sig rummet påminnt..
Boner spelar i Edsbyn.
Natten är lång..

Denna jul blev bättre än jag föreställt mig

Bara för att det, ur min stereo, strömmar rock'n'roll.

Och ur mitt liv strömmar minnen av stolthet!
Du min sköna, du min kloka, du min bästa vän, och ni alla andra som förgyllt mitt 2007.

Dessutom ni sårade, svikna, upprymda, glada som i samförstånd förstått:
Att livet och känslor är inte lätt.

Så till slut Kaka/Älva är en metafor för en personiferad varelse som brinner i själen i en blogg som hon hittar enorm lust, hat, vemod, ljuv glädje och lycka.. att få uttrycka sig i. Det är hennes sätt att överleva en hård värld. Den vännen som gav henne verktyget, står hon kär. Det vet han. Tack tilll dig min vän. Skänker en tanke till din resa och dom svarta flätorna.
- "And i hope you meet .. "

I det verkliga livet är hon en arbetande tråkig varelse som alla andra. Men med ett inre som hon brinner för, det hon tror på.

Väl mött!

Illusionen är ett redskap i fattiga tider

Så därför min goa vänner från norr till söder:
Vik hädan. Nu är det jul. Släpp in förtretet. Släpp in känslan av lust. Kom igen och visa vad ni går för.
Eller enkelt sagt släpp in glädjen i era liv och erkänn era lustar, misstag, erövringar och vinster. Här finns en som naken står med med sanningen vid sin sida. Dessutom bejakar jag mina misstag och sanningar. Därav ska jag sitta på julotta och summera mitt liv.

Nytt år snart.
Ett helt nytt 2008.
Ensam är stark.
Försök nå mig nu om du kan!

Det finns så mycket som fortfarande lever! Även om ni inte trodde det..

Den kloke modern svarar

Så bra mitt barn att du förstått..
Även ni övriga ..

Lektioner i snusk (ur foto)

Mor är full, har en fruktansvärt låg humor och tycker att allt som har med kuk, fitta, knulla att göra är bättre än bäst!
THATS FINAL!!

Nina säger:
- "fitta."
Mor:
- "hahahahah, åååh jag dör!"

**

Ikväll ska jag rock'n'rolla med alla hallelulja töntar i Edsbyn! Jag ska få deras huvuden att rulla! Vik hädan jesus! Nina is back in town!

En sover, en frågar, en duschar ... i natt ska vi på fest.

Mor:
Nu tillbaks till verkligheten och det gamla invanada där man är välkommen. Vilken underbar känsla det är. Hela mitt hjärta sjunger. Med alla sina älskade runt omkring sig. För att imorgon sjunga vidare på denna sång.

Nina:
Vi kallas för horor! Tycker du verkligen att jag suger din kuk så bra?
Vi kallas för horor! Vem är horan? Haren eller räven? Kuken eller fittan? Analt eller oralt? Hur vill du bäst ha den?
Horan är du din jävel! Att köpa något är att köpa sej själv. Att slå är att slå sej själv!
Horan är du din jävel. Med staten som högra hand och som en biljett i fickan så är det du som är underhuggaren. Det är du som slickar mattan varefter de stampat på den.
KOM AN PIRATER! DAGS ATT TA STÄLLNING!

Mor:
Ja ja ... Det vilda är släktdraget. Du med ditt svarta långa hår, vacker som få. Dina gröna ögon har beslutsamhet i varje vilja. Jag är så stolt över dig. Dina ord är mina ord för jag har också varit där.

Jag är kåt - Känsliga läsare bör varnas för barnsligheter

Jag försökte få mor att konvertera till den tungmuskelbyggande formen av fittslickning ikväll. Svaret jag fick åter var:
- "Jag har slutat rodna i din närhet!"

Sedan gick jag till attack på broder. Försökte luska ut om han fortfarande var oskuld eller ej. Och av hans respons att döma, en knuff så jag trillade ner i sängen, så antar jag att det var ett ja.
NU JÄVLAR SKA BRODER KNULLA AV! Intresserad? Ring 555-shakeyourbutt-69

Fader vår....
Ja, fader vår. Han har drömmar.
Vad drömmer du?

Och jag själv: Har haft såna där sinnessjuka sexdrömmar den senaste veckan. Tyder det på ett mognande av någon grad? Eller är jag helt enkelt sexuellt frustrerad?

ÅT HELVETE MED CAROLA!!
För övrigt så tror jag att hon är riktigt usel i sängkammaren.
Hasta siempre!

Nina gästbloggar inte i sin mammas blogg

Ord och bild.

Med hänvisning till rubriken så gästbloggar jag inte i min mors blogg i den mening att jag är hennes dotter - inte gäst!

Ord är mord, jag ska hugga dig i huvudet!
Tanken är som vackrast då den är nyfödd och naken. När hjärnan ej hunnit reflektera eller fundera. Då man ej hunnit dömma eller fördömma. Och inte heller hunnit tycka om. Reflektioner gör dig lam. Instängd. Tankemönster skapas och utifrån det så får du ett tunnelseende.

Vem har sagt att du är ord? Det är väl orden som är dig?

Lägg ner köttmarknaden, sluta köpa perspektiv som en slags reapelare i reklamrutan på tradera! Börja leva istället och focusera på att du har mer av livet att hämta än en halvsketen runk på krogtoaletten där du söp omkull förra veckan. Snicksnack, ticktack. Klockan går..
Är det kanske inte dags att vakna upp och ta ställning istället för att leva efter plagiarism som livsfilosofi? Eller att ständigt sträva efter att vara bättre än grannen, ha den renaste bilen, köpa den dyraste resan. Pirater! Det är väl ändå dags att vakna upp och ta ställning!




Mor är fantastisk! Hon dricker en öl som Fadervår givit henne till den smakrika tacopajen han bjöd på till middag. Jag fick en jag med. Hon fick även en nyp i stjärten, skrek och skrattade. Ska man tolka det som rent nöje eller missnöje? Det återstår att se i morgon om han lever.
Så mina damer och herrar: Ikväll har vi sammanträde under köksbordet!
Skål!

Brevmannen som var en brevkvinna med ett nallebud (ur foto)

Precis då vi lämnar gården för att ta en jogging runda.
Kommer plötsligt brevmannen, snabbt insladdandes mot den vilda brevlådan.
Kan jag inte låta bli och vinka då han åker ..
Brevmannen visar sig vara brevkvinnan utan hammare men med ett stort leende.
Nyfiket öppnar jag locket ..
Där nere finns ett rött paket, något värmande från nallbudet, bara till mig.
Kära bror jag säger Tack!

Det finns en mormor som behöver en julkram

Kurage kallas det.
Kanske en blomma el kort.
Men någonting i alla fall.
Och en varm kram som ett tack för att jag fick chansen att träffa henne.

Så kom den hundrade texten till

Tio dagar kvar på december och ändå ett hundra texter idag.
Sätt mig i ett fångläger med oerhörd tortyr.
Jag lovar att skriva en text i timmen.
Eller ge mig kärlek i massor .....

Så länge jag talar, så länge jag skriver

Någonstans finns det hopp. Någonstans inombords finns en enorm trygghet. Det är bara det att den har skapat lite oreda just nu. Den behöver ta plats. Men det finns saker som måste rensas ut.

Städar istället fram skiten

Har nu gnussat hela huset men det blir bara skitigare. Men det gör inget. Alla olyckor bor hos mig. En dag ska slå mig på bröstet för att jag är så luttrad att jag kan lösa världs problemen.

Ibland brukar jag tänka

Hoppas döden kommer fort. Snart är det min ende vän. Tur att det bara är en tanke. Den är förskräcklig då den uppenbarar sig. Men om jag inta vågade tänka tanken och erkänna zero 0 så skulle det vara mer förskräckligt.

Som en öppen bok sliter ni sidorna mellan varandra, varje fråga genererar en ny

När kräkningen tagit slut.
Och hjärtat slutat bulta.
Då tiden från då till nu bara var en bråkdels sekund som du sa.
Då minnet suddas ut.
Eftersom det aldrig funnits något.
Då du bleknar.
Då kvällen väcker lust.
Då morgondagen ger skratt.
Då illusionen äntligen dör.
Då alla slutar ta avsked.
Då alla äntligen börjar komma hem.
Då alla säger förlåt.
Då du och du och du förstår att ni är viktigast.
Då ni och alla andra slutar att fråga.
Nu vet ni allihopa.
Det som var så viktigt att ni inte visste.
Minns du varför.

En möjlighetens plats (ur foto)

Julkortet från dig (ur foto)

Jag har funderat länge på hur djup vår vänskap ska vara.
Jag är avvaktande. Du i ett beroende förhållande och jag som givare.
En dag ska jag resa till dig.
Du ödslar energi på att visa tacksamhet kanske genom hjälp av vuxna.
Du håller själv på bli ganska stor.
En vacker ung flicka i ett land långt bort.
Dom säger att du har det bra, du säger samma sak.
Materiellt är allt ok.
Men i din själ kanske sorgsna minnen bor.
Jag tackar ödmjukast för ditt foto och ditt handritna julkort och sänder en önskan om en varm jul.

Har brevmannen också en hammare

Brevlådan siar om en kamp och ett våld som sällan skådats.
Undra om det är julnerverna som spelar honom ett spratt.
Dom sista dagarna har posten sett ihop bankad ut i den allt mer vilda brevlådan.
Missar jag hämta in posten en dag så gruvar man att hämta den nästa dag.
Kanske inte ens locket är stängt.
Tidningarna ser ut som dom öppnats och knövlats ihop eller så kan man tänka att det blev fullt och sen tog han till hammaren och bankade ner den.
Det är riktigt spännande.

Äventyr

Släpp taget.
Gå rakt ut i det okända.
Det är inte resans mål utan själva resandet som är din växt.
Du blir så mycket mer levande då.

Love msn ..

Djungeltrumman kanske.
Vi är som avskalde vilddjur allihopa.
Eller så behärskar vi oss i dom fina rummen.
I den värld som inte är fysisk.
Där vi träder in i den roll som attraherar för stunden.

Ge mig vila, ge mig ro

I natt jag finner ro
med darrande hand
ett bultande hjärta
en outhärdlig smärta

godnatt jag säger

Vad är äkta, vad är falskt?

"fint skrivet på dina bloggar.."

"fast jag visste så kändes det som ett slag i magen... nu har jag läst alla och jag förstår att du är glad och lycklig, tack för alla åren".

Jag bedrog aldrig

Se så vackert det lyser. Rent var mitt hjärta.
Jag uppfyllde det mesta. Jag höll vad jag lova. Jag bedrog inte.
När lögnen blir till en sanning. Är det dags.
Modigt lyssnade jag.
Styrkan får visa vägen ut.

Vad är sanning, vad är fantasi

Min blogg är en enda stor fantasivärld men också en levande historia.
Sann el falsk .. ?
Det är upp till betraktaren.

Måste ha drömt ..
"Hoppas få vandra genom livet vid din sida, i Tretornstövlar eller helt barfota. Är det för mycket att begära?"

Snart står det ..
Äntligen förstod vi att det var det enda rätta.
Vi kunde inte låta bli.

Om man säger så här, en ruta sket jag ut

Om man säger så här. Nu är vi tillbaka på ruta 1. Det är skit enkelt. Varför blev det sån omväg?

Du som slet så hårt, för att jag vill ge

Tack snälla.
Du fick ihop det.
I rätt tid.
För imorgon skulle jag dra ut det.
Till dig.
Nu behövs det aldrig mer.

Svarta flätor är inget att ha, ta mina blonda istället

Spådomar kan vara sant anade. Ibland skiljer sig detaljer. Jag finns mycket närmare.

Jag är illamående och tänker kräkas

Det här är en underbar dag.
Vaknade på morgonen med söndergråtna ögon, minns precis orden, precis som några till gjorde.
Några hade inte ens sovit.
Några gjorde förhastade beslut idag.
Några kom närmare varandra idag.
Några skildes åt på oväntat sätt.
Några stannade kvar.
Sen kom jag till dig med gråtna ögon och du hade gråtna ögon.
Du förklarade vänligt allt och sen lämnade jag dig utan ett ord.
Sen kom jag hem.
För att inse mitt eget värde.
Orkade inte ens gråta.
Tre stora svåra händelser på en och samma dag som gör livet så enkelt.
Ett steg tillbaka.
Till det trygga, invanda, spännande, roliga liv jag haft.
Där det finns överraskningar men inte av detta slaget.
Det är väl till jul som alla ska gråta.
Men jag kan inte.
Får kräkas istället.
Den här dagen lämnar spår, ringar på vattnet.

Varför gråter du, jag förstår inte

Du är min bästa vän.
Jag förstår inte.
Du har mig kvar.
Ändå säger du att vi aldrig mer kan prata.
Så här skriver du "du är en underbar människa och så länge jag känner mer för dig än vad man annars gör med vänner kan vi inte ha en kontakt".
Din vecka har varit tårfylld varje dag.
Dina ögon är ledsna.
Du lämnar mig med orden att det gör för ont.
Jag förstår inte.

Freedom now and eternal

The scent remains
and
a memory of beaty.
forgive me
allways

the end
....

Profilvyer visar snart ett tusen

I min blogg finns så mycket känslor, minnen, drömmar och förhoppningar. Människor kommer och går. Lämnar en kommentar då och då som gör mig väldigt glad, som får mig att växa. En del förundras, en del skrattar, en del kan inte förstå, en del gråter inombords, en del är bara nyfikna, en del kan känna obehag, en del blir rädda, en del blir lyckliga och en del kan känna närhet. Förlåt för alla mina synder. Jag kommer alltid att vara så.

Jag behöver känna jord i mina händer för att leva (ur foto)

Jag kan känna doften av jord, hur friskt den luktar. Hur längtan sätter igång tankeverksamheten och drömmar. Lukten av sommar, av blommor, av svett och solens strålar. Jag älskar min trädgård. Är inte vintern snart slut.

Ack så fager, Kajsa (ur foto)

Så självständig envis liten dam som aldrig fick chansen.

Du var som en ekorre.

Ack så mjuk och ack så fager.

Lavendel och Kantnepeta, vem är vem? (ur foto)

Urmodern.

Som fick en svart och en röd.

Som är så liten men så stark.

Som älskar allt.

Kisses paradis men också du bevingade (ur foto)

Kantnepeta, kattmynta. Kisses dröm, rulla, mosa, dofta och sen har ni något drömskt i blicken. Platta ligger kantnepetan. Strax sträcker ni på er. Tålig som ni är.

Där satt du så ensam och förgyllde min dag (ur foto)

I min trädgård finns massor av fjärilar. Där trivs ni. Den ene vackrare än den andre. Den här dagen satt jag ut mina plantor, ringblommor i massor.

Jag älskar livet och livet älskar mig (ur foto)

Jag har haft allt och jag har allt. Något mer kan jag aldrig begära.

Ser du fjärilen. Ser du blommorna. Så rik är jag.

Verksamma spöken i en anrik miljö

Vi har lagt vår verksamhetsplanering fem dagar innan jul i en herrgård full med spöken. Mamma Mu:s eller ska man skriva Mamma Mu + s ( så det inte misstolkas ) blick skvallrar om att det blir mer än häftigt.
Intressant va?
Hon ska dessutom sova över som vi andra trots att hon bor i närheten ( uteslutningsmetoden säger ok! hon stannar då kan vi andra också sova gott ).
Hon har nog hört alla dom hemska historier som finns om herrgården.
Vi ska planera, delge, informera och redovisa.
Vi ska testa spa.
Så bikini åker med.
Sen kommer vi att ha en gemensam middag imorgon kväll där vi ska ha kul tillsammans.
Träffa lite spöken och så .. mingla lite .. Kaka är full i bus ..
Sen ska två trumpeter sova ihop. Undra vem som väcker vem?
För att sen sömndruckna kliva upp till en torsdag som kanske segar sig fram.
Jag har länge undrat över varför alla andar samlats just i Hälsingland.

När du öppnar mina ögon och ger mig liv igen

Jag trodde jag skulle frysa ihjäl.

Jag undrade om du också frös.

Jag sa inombords om och om igen varför.

Men ingen hörde mig.

Det var som om någon tagit av mig livet.

Inte en tår kom efteråt.

Jag försökte få ihop det men det gick inte.

Det enda jag kände var en isande kyla.

Vettskrämd väntade jag på det definitiva.

Om det här inte kunde bära.

Vad skulle då nånsin kunna bära.

Vem gnagde så hårt i min kropp.

Jag gled iväg mot min vilja.

För att fly smärtan.

Jag beredde mig på det svåraste.

Som jag var helt säker på att jag inte skulle fixa.

Jag skulle sitta där och bara undra livet ut.

Hur gick allt detta vackra, fantastiska till.

Jag skulle se din gestalt framför mig.

Ditt leende och din omtanke.

Så kom din värme.

Den bara bredde ut sig och omhuldade mig.

Och jag kröp in.

Din hud var så välbekant.

Din doft så underbar.

Jag frös så fruktansvärt.

Du värmde mig.

Så hörde jag mina läppar säga.

Orden som jag aldrig trodde jag kunde uttala längre.

Jag sa dom rakt ut.

Det var så enkelt.

Det var så befriande.

Du insåg ditt värde.

Och mina misstag.
Dina ord kom sakta.
Precis samma ord.

Du frågade vad jag vill ha.

Det enda jag vill ha är dig.

Där någonstans fann vi varandra igen.

.....

Du är min dag, jag din natt.
Du är min oro, jag ditt lugn.

Eller var det tvärtom ..

Julgran är ett stående gissel

Sitter och funderar på om jag ska gå över till grannens trädgård och hugga ner hans enda gran. Näe, inte precis men tanken är lockande. Tidsbrist, kallt, fel bil och så är det så mörkt när jag ska ge mig iväg på jakten efter en julgran. Kommer tid, kommer råd säger man eller vad det nu heter. Måste luska lite och se om inte problemet går lösa smidigt. Ett måste är en äkta gran med äkta doft. När den äntligen är på plats så glimmar juleljusen så vackert och så har jag någonting att se fram emot i januari.

Jag blir alltid lika glad över ett julkort

Alla julkort skulle ha varit skickade senast den 16 december säger posten, om dom ska komma fram i tid. Men tyvärr så missade jag det. Jag tror dom kommer fram ändå innan jul. Så idag skriver jag julkort för brinnande livet. Om varje kort ger sådan glädje som jag känner då jag får ett så är det väldigt kul.

Snart ser du vart allt leder

Han med sina drömmar.
Kämpar in i det sista.
Tentor alla lika tunga.
Oftast gnager en känsla.
Vad är meningen.
Ditt tålamod har trytit många gånger.
Men med enorma krafter du kämpar vidare.
Vägen är lång.
Snart kommer du hem och får vila ett tag.

Du min underbara

Hon med sitt långa svarta hår och vackra gröna ögon.
Som alltid vänder in och ut på allting.
Lyckligt skrattande berättar du om möjligheter.
Den tiden som du väntat på så länge.
Nu kommer allt på en och samma gång.
Hur ska det gå?

Kan åren du gav bringa växt

Känslan av dig kommer allltid att leva kvar.
Vi formade varandra under en lång tid.
På en stadig grund vi växte tillsammans.
Du med din historia, jag med min.
Sen började vi växa åt varsitt håll.
Starkt förgrenade.
När grenen blivit så lång.
Nådde vi inte längre fram till varandra.
Men grunden den lever vidare i oss båda.
Som vi sen delar med andra.
Livet ut.

Visa mig respekt, annars får du gå

Skrattande lekte dom i livets dans.
Vägde och blötte.
Det fanns inga hinder.
I deras hjärtan bubblade kärlek och längtan.
Tills den dagen han sa.
- Du duger inte om du inte kan visa mig respekt.
Iskallt lyssnade hon på orden.
- Det är klart att jag kan, sa hon frågandes.
Sen tog hon dom tankarna med sig eftersom han planterat dom i hennes huvud.
Sakta började den spontana glädjen bytas ut.
Det var inte en vanlig respekt han menade.
Det var en respekt hon aldrig hört talas om.
Den var så ny för henne att hon förstod den inte.
Så såddes fröet tvivel när hon inte längre kunde vara naturlig.
Med tvivlet kom anklagelserna.
Och kravet på att visa respekt gjorde att något inombords sakta började dö.
Hon kunde inte längre leva upp till hans förväntningar.
Besvikelsen på sig själv blev enorm.
Skulle hon kunna leva bredvid sina rädslor?
Möta det som är allra viktigast för honom.
Och säga.
- Självklart jag förstår att du inte vill såra någon.
Jag backar och lämnar utrymme för er.
I flykten hon missade det relevanta.
Att dom älskar varandra och att hon förstorat upp ordet betydelse.
Hon tappade sig själv för en stund.
Efteråt kunde hon säga vilken tur att hon tog sitt förnuft till fånga.
Och insåg vad hon höll på att förlora.
Nu leker dom i livets dans igen.
Om han fortfarande vill.

Varför är det så kallt, när dom säger att det ska vara varmt

Varje dag ligger temperaturen omkring tretton minus grader.
Fy vad jag fryser.
Med hackande tänder har jag gjort min runda hos de små liv som bor i sina små slott ute på gården.
Pratat högt och frågat.
- Hur mår ni? Ni fryser väl inte?
Med förundrade ögon tittar dom på mig och jag får inga svar.
Men jag ser att de har det bra. Några kucklar tack för brödet.
Skyndar mig in i "stuvärmen".
Brasan brinner med sitt varma sken.
Skulle behöva hur mycket värme som helst.
Skulle nog frysa ändå.
Den utlovade temperatur höjningen bara uteblir.
Förr i tiden då det var ny snö och minus tio grader var det varmt och behagligt ute.
Men denna kyla som finns nu är allt annat än behaglig.
Den är svinkall och rå.
Tur att jag har någon som värmer mig i sängen, herr värmedyna eller de sex små ögonen.

Tick tack säger klockan, nu är det bråttom

Juletid full av överraskningar.
Alla stora och små har mycket att göra nu.

Jag har en vän som är väldigt klok

Det är sådana här dagar man skulle vilja prata med honom i timmar om livets val. Sitta där i stearinljusets sken och bara vara. Men han är så långt borta. Men ibland så finns han ändå. Just nu så känner jag hans närvaro. För hans ord gör mig så glad, dom berör på djupet, orden kommer från en själ som vet vad livet är. Dessutom är han så grymt ärlig att han rentav är naiv.

Inget kan stoppa ett blödande hjärta, inte ens du

Jag har nu lånat ut mitt hjärta en tid.
För att inte såra.
För att inte bedra.
För att lyfta av bördor.
För att blomma.
För att berika din själ.
.......
Nu behövs styrka och mod.

Guldhjärtat lämnar dig inte, ordet kommer alltid att bestå

Där i mörka gryningstimma.
Kom det plötsligt.
I den stunden visste jag.
Just då, precis då.
Innan trodde jag.
Det var då tårarna kom.
Må du förstå.
När hon gick ut i den svarta kvällen.
Fanns oändligheten i den klara stjärnhimlen
och en massa hopp.
Det är nu det gäller.
Sen kommer att vara sen.

Gunger, gungar eller gunga?

Så här skriver Mamma Mu.
Dom är hopplöst roliga i Hälsingland.
Allt slutar på er, typ sluter ..
Och hemma slutar allt på a, typ sluta ..
Dödstråkigt.
Vad tror du?

Ikväll ska jag gunga ikapp med huset eller?

Det finns ett ställe som har dans då och då. Kallas hela huset gungar. Det är dans på tre golv. Ett vanligt dansband, ett cover band och karaoke. Karaoke är min favorit. Sen kommer cover bandet. Jag gör allt för att alla ska se mig. Åtminstone höra mig.

En rörelse kan vara framåt eller bakåt, eller?

Alla reser just nu någonstans eller så kommer dom hem.

Eller så ska dom snart resa någonstans, eller komma hem.

Eller ska dom åka hem för att var hemifrån en tid.

Julen är bra nog knepig.

Hoppas alla är rädda om sig, särskilt du.

Saknar dig redan.

Vilar i det varma ljuset (ur foto)

Tänk det är lika varje år. Kanske man skulle ha framme ljusstakarna året runt för att hitta det varma ljuset.

Solen kan luras (ur foto)

Som Västerbottniska som ser solen lysa en kall december dag kan endast vårkänslor vakna. Det är skillnaden på att bo i Hälsingland och Västerbotten. I decemeber tror man att det är vår ( eftersom det är mörkt normalt hemmavid vid denna årstid ). I början av juni tror man det är höst ( för det blir aldrig ljusare, det blir ingen nattsol ). Inte ens på sommaren i juli blir himlen lika ljus dagtid som hemma. Utsikt från mitt storrum.

Agda och Getrude är fantastiska (ur foto)

Mina underbara hönor sen 5 år, mina guldklimpar, som alltid varit så underhållande i trädgården.

Titta vad snäll dom är.

Efter nästan ett års uppehåll så kom äggläggning igång igen i höst.

Trots att dom har sorg.

För deras herre Tuppen lämnade dom i oktober.

Både dom och jag saknar hans kuckelikuande varje morgon och hans personlighet.

Tyvärr så blev han mer kär i mig än i sina hönor sista tiden.

Han kom gärna in och hälsade på.

Eller så stod han gärna utanför dörren och väntade och väntade.