lördag 31 januari 2009
Min efterlängtade semester till Gran Canaria
.......
Las Palmas
(kontrasternas boning)
(kontrasternas boning)
Las Canteras i Las Palmas
Catalina parken i Las Palmas
Mina förväntningar innan
Jag hade ett mål att jag skulle gå 50 m ned till Las Canteras stranden, känna sanden mellan tårna, söka upp en solstol, där jag skulle tillbringa mina 7 dagar i gassande sol med en bra bok i handen medan min far och farbror som är som två tonåringar under sin mest revolterande period skulle vända upp och ned på hela ön (far lyckades nästan), under tiden skulle jag ligga där i min bädd och bara vara .. det var min dröm.
Mina tidigare erfarenheter från ön
Första gången var jag 8 år och Las Palmas var tryggast i mammas hand. Sen kom en period för snart 30 år sen då jag åkte till sydsidan två ggr om år under en period på 3-4 år och sista gången jag var dit var 2001. Då hyrde jag en bil och körde ön runt, det tog en dag och det var en upplevelse om något. Sen lyckades lilla jag köra in i Las Palmas och så långt in att vi kunde sen gå från bilen till Las Canteras och det var då jag smakade Gazpacho för första gången och den satte sig i mina vrår av förnimmelser. Men till saken hör att det var varmt, det var sol, man kunde sola, man kunde njuta av solstrålarna som värmde huden, man kunde bada.
Vad blev det av det hela?
Dag 1.
Vi landade och åkte buss in till ett soligt men blåsigt Las Palmas. Kastade in allt på hotellrummet och begav oss de 50 m till Las Canteras stråket med hungriga magar. Det blåste rätt bra men solen lyste och det fanns någon enstaka vågad person som låg på stranden i sina solkläder. Vi avnjöt i timmar en underbar måltid med smaker som landade bortom horisonten vid det blåsiga bordet efter Las Canteras stranden där människor från hela världen passerade, alla stressade, alla på väg någonstans. På kvällen var vi överallt, vinet värmde, vi höll i oss i varandra så vi inte skulle blåsa bort när vi rundade de kala husväggarnas.
Dag 2 - 4
Vi vaknade och insåg som nr 1 att vi hade en byggarbetsplats 3 våningar ned mitt framför vår balkong. Där hade vi jord, betong, grävmaskin, schaktmaskin, betongblandare och åter jord samt massor med flitiga människor. Det var intressant bygge. Vi var med och gjöt från första dag till sista. Som nr 2 insåg vi att det spöregande, nästan snöade, det var storm och ca 16-17 grader, alla Las Palmas bor gick omkring i täckjacka och mössa. Grattis tänkte jag och gick i säng. Pappa hade andra planer, han hyrde bil och tog sin yngre käre broder på en våghalsig tripp under en 12 timmar lång färd utan att varken svara i mobilen eller sms. Den hönsiga mamman skällde ut de små när de äntligen kom hem just innan midnatt. Den dagen strök jag helt ur min semester. Följande dagar liknade denna men med mer hopp ..
Dag 5
Pappa lyckas övertala mig att åka bil med honom efter ha talat om för mig att köra bil i Turkiet är inte samma sak som att låta pappa köra bil i hans världsvana Las Palmas (jag var hjärntvättad av grävmaskinen och det kala väggarna inne på det livlösa hotellet) så jag gav upp och följde med. Han höll bara på att starta en seriekrock denna dag som han gjort varje dag (hans käre yngre brodern var likblek varje gång de kom tillbaka dagarna innan och sa "aldrig mer"). I alla fall tinade mitt hjärta då vi närmade oss sydsidan. Hoppet återvände, solen lyste varmt, ca 20 grader. Vi åkte till Mogan som ligger på syd-väst sidan. Där tvingade vi käre far att släppa av oss och vi gick raka spåret som två klorblekta albyler ned till stranden, intog varsin solbädd, ett djupt andetag, en kall öl och sen somnade vi av att äntligen kommit rätt. Pappa tog värsta rallyvägen genom bergen under tiden för att ha något att roa sig med (han är bara 80 år).
Dag 6
Vi gör revolt, yngre bror och jag mot pappa gällande färdmedel. Vi tog en taxi (dom är superbilliga) till Las Palmas största busstation och letade fram bussen till Mogan och åkte dit. Pappa fick köra bil själv idag. Yngre bror och jag lapade sol hela dagen, åt vitlöksmarinerade räkor (det var det enda jag levde på hela tiden jag var där samt tomater badande i vinäger och olja), vi intog en kall öl och studerade kontrasterna och utsikten, sen började vi äntligen andas med magen. Märk väl .. magen. Jag badade i Atlanten. Vi kom lagomt hem till en sen middag och en orolig far, nu var det hans tur att samla in sina får. Idag hade han lyckats med konststycket att parkera bilen på ett parkeringshus som han inte visste var det var ..
Dag 7
Jag gör revolt. Idag åker jag själv. Jag letar upp busstationen som ska ligga i Catalina parken och hittar den rätta bussen till Maspalomas. Innan vi kommer fram åker vi genom Playa Ingles där byggnader och platser glider sakta förbi utanför bussfönstret och alla minnen vaknar. Här var jag .. Det ser likadant ut än idag fast det är så länge sen. Solen lyser, kanske 22 grader. Jag kliver av bussen vid fyren ute i Maspalomas och börjar den långa vandringen på 6 km genom sanddynorna, det brusande havet, bland alla vandrande människor, förbi nudistdelen på ca 3 km lång sträcka som ligger i mitten av stranden och slutar till slut att fnissa och rodna, jag mellanlandar på den enda dryckesstationen som finns mitt i och svalkar mig i skuggan, sen fortsätter jag min vandring in till Playa Ingles och kommer fram till en solbädd som jag slocknar i efter 3 timmars vandring i sand. Sen får jag äntligen min Gazpacho .. Under tiden har det tagit far en hel dag att hitta igen bilfirman han hyrde bilen från (intressant).
Dag 2 - 4
Vi vaknade och insåg som nr 1 att vi hade en byggarbetsplats 3 våningar ned mitt framför vår balkong. Där hade vi jord, betong, grävmaskin, schaktmaskin, betongblandare och åter jord samt massor med flitiga människor. Det var intressant bygge. Vi var med och gjöt från första dag till sista. Som nr 2 insåg vi att det spöregande, nästan snöade, det var storm och ca 16-17 grader, alla Las Palmas bor gick omkring i täckjacka och mössa. Grattis tänkte jag och gick i säng. Pappa hade andra planer, han hyrde bil och tog sin yngre käre broder på en våghalsig tripp under en 12 timmar lång färd utan att varken svara i mobilen eller sms. Den hönsiga mamman skällde ut de små när de äntligen kom hem just innan midnatt. Den dagen strök jag helt ur min semester. Följande dagar liknade denna men med mer hopp ..
Dag 5
Pappa lyckas övertala mig att åka bil med honom efter ha talat om för mig att köra bil i Turkiet är inte samma sak som att låta pappa köra bil i hans världsvana Las Palmas (jag var hjärntvättad av grävmaskinen och det kala väggarna inne på det livlösa hotellet) så jag gav upp och följde med. Han höll bara på att starta en seriekrock denna dag som han gjort varje dag (hans käre yngre brodern var likblek varje gång de kom tillbaka dagarna innan och sa "aldrig mer"). I alla fall tinade mitt hjärta då vi närmade oss sydsidan. Hoppet återvände, solen lyste varmt, ca 20 grader. Vi åkte till Mogan som ligger på syd-väst sidan. Där tvingade vi käre far att släppa av oss och vi gick raka spåret som två klorblekta albyler ned till stranden, intog varsin solbädd, ett djupt andetag, en kall öl och sen somnade vi av att äntligen kommit rätt. Pappa tog värsta rallyvägen genom bergen under tiden för att ha något att roa sig med (han är bara 80 år).
Dag 6
Vi gör revolt, yngre bror och jag mot pappa gällande färdmedel. Vi tog en taxi (dom är superbilliga) till Las Palmas största busstation och letade fram bussen till Mogan och åkte dit. Pappa fick köra bil själv idag. Yngre bror och jag lapade sol hela dagen, åt vitlöksmarinerade räkor (det var det enda jag levde på hela tiden jag var där samt tomater badande i vinäger och olja), vi intog en kall öl och studerade kontrasterna och utsikten, sen började vi äntligen andas med magen. Märk väl .. magen. Jag badade i Atlanten. Vi kom lagomt hem till en sen middag och en orolig far, nu var det hans tur att samla in sina får. Idag hade han lyckats med konststycket att parkera bilen på ett parkeringshus som han inte visste var det var ..
Dag 7
Jag gör revolt. Idag åker jag själv. Jag letar upp busstationen som ska ligga i Catalina parken och hittar den rätta bussen till Maspalomas. Innan vi kommer fram åker vi genom Playa Ingles där byggnader och platser glider sakta förbi utanför bussfönstret och alla minnen vaknar. Här var jag .. Det ser likadant ut än idag fast det är så länge sen. Solen lyser, kanske 22 grader. Jag kliver av bussen vid fyren ute i Maspalomas och börjar den långa vandringen på 6 km genom sanddynorna, det brusande havet, bland alla vandrande människor, förbi nudistdelen på ca 3 km lång sträcka som ligger i mitten av stranden och slutar till slut att fnissa och rodna, jag mellanlandar på den enda dryckesstationen som finns mitt i och svalkar mig i skuggan, sen fortsätter jag min vandring in till Playa Ingles och kommer fram till en solbädd som jag slocknar i efter 3 timmars vandring i sand. Sen får jag äntligen min Gazpacho .. Under tiden har det tagit far en hel dag att hitta igen bilfirman han hyrde bilen från (intressant).
Det jag inte visste
Pensionärerna har intagit hela ön, även långtidssjuka och handikappade. Det fanns knappt en människa under 65 år vart man än såg, varken i Las Palmas eller sydsidan. Inga barn .. ?? Polerna låg tomma på de fullsatta hotellen. Alla verkade vara shopping galna (Oh gud hjälpe mig tänkte jag om och om igen).
Man lär inte känna ortsbefolkningen så bra här (annat var det förr), man kommer dom helt enkelt inte in på livet. Väldigt märkligt. Las Palmas är en stressig storstad där alla är på väg någonstans. Sydsidan likaså med en hop pensionärer som jagar vilt efter gratis mat, slår sig in på bussen eller före i kön stressat på väg någonstans eller efter något ..
Man lär inte känna ortsbefolkningen så bra här (annat var det förr), man kommer dom helt enkelt inte in på livet. Väldigt märkligt. Las Palmas är en stressig storstad där alla är på väg någonstans. Sydsidan likaså med en hop pensionärer som jagar vilt efter gratis mat, slår sig in på bussen eller före i kön stressat på väg någonstans eller efter något ..
I det stora hela
Rent och fint, inga löshundar, enkelt med Euro, kostar som i Sverige att äta och dricka, övrig shopping billig, taxi superbilligt, en spännande ö med 4 klimatzoner, inga farliga djur, vackra blommor och växtlighet, stora kontraster mellan berg och hav, kaktusar i massor, likaså inbyggda växthus fulla med bananer och tomater, underbara vägar för långvägs cykling.
Jag har aldrig prövat ha en dålig semester, någon gång måste det bli den första. Jag hade hemlängtan från timme nr 1. Det var en plåga för jag har aldrig prövat det. Jag är en erfarenhet rikare. Nästa gång bokar jag .. (inte far). Och till slut längtar jag bara ännu mer efter mitt underbara mystikfyllda Turkiet.
Jag har aldrig prövat ha en dålig semester, någon gång måste det bli den första. Jag hade hemlängtan från timme nr 1. Det var en plåga för jag har aldrig prövat det. Jag är en erfarenhet rikare. Nästa gång bokar jag .. (inte far). Och till slut längtar jag bara ännu mer efter mitt underbara mystikfyllda Turkiet.
Mogan
Baby hajar i Mogan
Puerto Rico
Maspalomas
Vildarna
Köld
Vindkraftens land
Gud pinkar på pappa
Hemresa med tonåringarna
torsdag 29 januari 2009
Snart ska jag berätta en åldrig historia
Den handlar om landet i söder. Det är ute att åka till Gran Canaria. Du kommer inte att tro mig, men jag lovar .. ÅK INTE DIT !
Men innan ska jag sova en stund, så jag säger God natt!!
Men innan ska jag sova en stund, så jag säger God natt!!
Sen fick vi en ny ide
Pappa och jag kom på en smart idé, just att vi kunde tvätta pengarna (Euron) i tvättmaskin och när programmet var klart så kom det ut rena fina svenska 500 hundringar, dessutom torra. Det måste jag säga är en bra tvättmaskin.
Men hur vi kom över alla Euro det förtäljer inte historien ..
Med en Eurostinn portmonä
Så kommer man hem med en Eurostinn portmonä och hör hur det går ett sus genom bloggvärlden
.. "kaka is back" ;)
Glatt visslar hon sig igenom den stora staden Stockholm men var hon än kommer så är det ingen som tar emot Euro .. inte ens taxichauffören ?? Jag kan alltså inte betala med Euro i Sverige! Är det möjligt?
Det kanske var klokt av mig att jag inte längre vågade fråga när jag kom på korvkiosken i Alfta.
.. "kaka is back" ;)
Glatt visslar hon sig igenom den stora staden Stockholm men var hon än kommer så är det ingen som tar emot Euro .. inte ens taxichauffören ?? Jag kan alltså inte betala med Euro i Sverige! Är det möjligt?
Det kanske var klokt av mig att jag inte längre vågade fråga när jag kom på korvkiosken i Alfta.
tisdag 13 januari 2009
Jag är snart tillbaka
(Klicka på bilden och NJUT!
Foto J.P)
Grannen får komma till undsättning
Jag har fastnat i badet.
Nja, inte riktigt!
Väskan ska in i bilen, blir inte skuffen, det är för högt, vi tar baksätet. Jag har en benägenhet att lyckas få den att väga närmare 30 kg. Suck.
Nu säger jag, vink vink vink ::::...
Nja, inte riktigt!
Väskan ska in i bilen, blir inte skuffen, det är för högt, vi tar baksätet. Jag har en benägenhet att lyckas få den att väga närmare 30 kg. Suck.
Nu säger jag, vink vink vink ::::...
Nu ska jag bada
Jag kommer och ligga där tills Du vinkar av mig och önskar mig en trevlig resa, då kliver jag upp och åker.
Du måste se den, idag!
Nu har jag sett den igen ..
Jag brukar ibland undra varför människor reagerar med en allergiska reaktioner på en apelsin men inte på den andra, likaså annan mat. Här i Sverige reagerar många barn av oklar anledning med svåra, kraftiga nässelutslag återkommande efter födointag. Det spelar ingen roll hur många pricktester man än gör, man hittar inte orsaken.
Som konsument är det synd att man inte lättare kan se vilken produkt som är genmanipulerad, besprutad eller har vuxit i jord som är förgiftad. Jag får för mig att även om vi handlar ekologiskt så finns det faror även där. Likaså när man köper frön, hur vet man att de inte är genmanipulerade?
Det här är verkligen skrämmande ..
Jag brukar ibland undra varför människor reagerar med en allergiska reaktioner på en apelsin men inte på den andra, likaså annan mat. Här i Sverige reagerar många barn av oklar anledning med svåra, kraftiga nässelutslag återkommande efter födointag. Det spelar ingen roll hur många pricktester man än gör, man hittar inte orsaken.
Green poison
Som konsument är det synd att man inte lättare kan se vilken produkt som är genmanipulerad, besprutad eller har vuxit i jord som är förgiftad. Jag får för mig att även om vi handlar ekologiskt så finns det faror även där. Likaså när man köper frön, hur vet man att de inte är genmanipulerade?
Det här är verkligen skrämmande ..
måndag 12 januari 2009
Det var något speciellt den natten
Den natten siade månen om stora förändringar, massor av rörelse, sikten är fortfarande lätt skymd även om man kan skönja målet. Det var natten mot den 11 januari.
Foto J.P.
Tro det eller ej
Jag har två längtan. Den ena är att göra kullerbyttor i det gröna gräset. Den andra är att göra snöänglar i snön. Vi gjorde snöänglar om natten då alla sov.
Tro inget annat, min blogg lever!
Jag har haft en lång skrivkramp som bottnat i en stor förtvivlan som jag brottats hårt med, en självpåtvingad munhäfta som jag våndats över av diverse anledningar (ska jag eller ska jag inte) och nu bär jag på en stor tidsbrist, större än den jag normalt brukar ha.
Varför? Det finns inga enkla förklaringar men jag kan säga så här, jag kan inte och har aldrig kunnat dölja mitt innersta väsen varken i ord eller handling. Då är det bättre att vara sparsam i sitt skrivande och rent av tyst tills man kan stå för det man skriver. För det är ännu svårare att försöka få ihop ett inlägg där varken hjärna eller hjärta är med, det blir bara tomma meningslösa ord.
Varför skriver jag detta nu? Jo, av den anledningen att du förtjänar en rimlig förklaring till varför jag inte varit närvarande för dig, jag har funnits här, jag har läst din blogg och följt med men sen har jag fastnat framför den vita, tomma rutan i inlägget och till slut känt mig besegrad och fått ge upp. Nu är läget annat.
Just nu är det svårt att veta från vecka till vecka vart jag befinner mig. Det är mycket rörelse nu. Jag skulle helt enkelt behöva en liten bärbar, smidig dator som jag har med mig och som jag kan blogga från var jag än befinner mig, åtminstone skriva mina inlägg på när dom kommer, för att en idé - en tanke kan ibland vara mycket dyrbar.
Det jag ville säga med allt detta är ..
Min blogg lever, den kommer att fortsätta leva !
Du kommer att få fortsätta att läsa mina inlägg oavsett om du vill eller inte. Kanske tvingar jag dig till ett skratt också, åtminstone kommer du att få skaka på huvudet.
Varför? Det finns inga enkla förklaringar men jag kan säga så här, jag kan inte och har aldrig kunnat dölja mitt innersta väsen varken i ord eller handling. Då är det bättre att vara sparsam i sitt skrivande och rent av tyst tills man kan stå för det man skriver. För det är ännu svårare att försöka få ihop ett inlägg där varken hjärna eller hjärta är med, det blir bara tomma meningslösa ord.
Varför skriver jag detta nu? Jo, av den anledningen att du förtjänar en rimlig förklaring till varför jag inte varit närvarande för dig, jag har funnits här, jag har läst din blogg och följt med men sen har jag fastnat framför den vita, tomma rutan i inlägget och till slut känt mig besegrad och fått ge upp. Nu är läget annat.
Just nu är det svårt att veta från vecka till vecka vart jag befinner mig. Det är mycket rörelse nu. Jag skulle helt enkelt behöva en liten bärbar, smidig dator som jag har med mig och som jag kan blogga från var jag än befinner mig, åtminstone skriva mina inlägg på när dom kommer, för att en idé - en tanke kan ibland vara mycket dyrbar.
Det jag ville säga med allt detta är ..
Min blogg lever, den kommer att fortsätta leva !
Du kommer att få fortsätta att läsa mina inlägg oavsett om du vill eller inte. Kanske tvingar jag dig till ett skratt också, åtminstone kommer du att få skaka på huvudet.
söndag 11 januari 2009
Jag säger Tack!
Jag Tackar och bockar det ödmjukaste herr Bums.nu för att han utsett kakas blogg till en av de få som han vill ge awarden till (det hade bara fattats annat!) He he ..
Vem blir nästas tur att få Nice Blog Award priset?
Nu är det min tur att utse några nya lyckliga vinnare. Det är så många som egentligen ska ha priset för sin fantastiska blogg och skrivarkonst, det tråkiga är att alla ryms inte här. Jag älskar när människan slutar gömma sig bakom en mask, när det fria ordet äntligen flödar från ett rent hjärta, då vi vågar vara. Då kan det inte bli bättre.
Därav utser jag och ger tillbaka priset till herr Bums.nu för han är en vän av stora mått och hans blogg är från ett rent och gott hjärta. Kanske är han den ende som får priset två gånger (bara han inte blir mallig).
Sen måste jag absolut lyfta min älskades fotoblogg, Jpkuba, bara för att den vaknade till liv igen den 20 juni 2008, då sagan började. Visst handlar den delvis om kaka och kakasjohans kärlek men den visar också på hans enorma godhet och hans liv, han ser det ingen annan ser, han är en stor fotograf. Han är så, han fångar ögonblicket. Han är min överman, han fångade mig (det ska gudarna veta att det var inte lätt). Det är på tiden han börja uppdatera sin blogg.
Sen saknar jag dig Mamma Mu och din blogg, din humor, ditt goa skratt. Var är du? Jag vet i alla fall att du har det bra.
Självklart ska gemtlemannen Bruno också få priset, han med sin tålmodiga konstblogg och sin klokhet, han är som en stor kunskapskanal.
Sen finns det en blogg som är direkt, den tar rakt in i hjärtat, mitt på spiken. Jag älskar Henry Bronetts blogg, hans poesi, han synsätt här i livet, den berör mig på djupaste djupet. Det ska vara enkelt.
Så här fungerar reglerna
Vem blir nästas tur att få Nice Blog Award priset?
Nu är det min tur att utse några nya lyckliga vinnare. Det är så många som egentligen ska ha priset för sin fantastiska blogg och skrivarkonst, det tråkiga är att alla ryms inte här. Jag älskar när människan slutar gömma sig bakom en mask, när det fria ordet äntligen flödar från ett rent hjärta, då vi vågar vara. Då kan det inte bli bättre.
Därav utser jag och ger tillbaka priset till herr Bums.nu för han är en vän av stora mått och hans blogg är från ett rent och gott hjärta. Kanske är han den ende som får priset två gånger (bara han inte blir mallig).
Sen måste jag absolut lyfta min älskades fotoblogg, Jpkuba, bara för att den vaknade till liv igen den 20 juni 2008, då sagan började. Visst handlar den delvis om kaka och kakasjohans kärlek men den visar också på hans enorma godhet och hans liv, han ser det ingen annan ser, han är en stor fotograf. Han är så, han fångar ögonblicket. Han är min överman, han fångade mig (det ska gudarna veta att det var inte lätt). Det är på tiden han börja uppdatera sin blogg.
Sen saknar jag dig Mamma Mu och din blogg, din humor, ditt goa skratt. Var är du? Jag vet i alla fall att du har det bra.
Självklart ska gemtlemannen Bruno också få priset, han med sin tålmodiga konstblogg och sin klokhet, han är som en stor kunskapskanal.
Sen finns det en blogg som är direkt, den tar rakt in i hjärtat, mitt på spiken. Jag älskar Henry Bronetts blogg, hans poesi, han synsätt här i livet, den berör mig på djupaste djupet. Det ska vara enkelt.
Så här fungerar reglerna
- De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den
- Länka till den bloggen du fick den ifrån
- Ge den vidare till så många andra bloggare du vill och länka till deras sidor
- Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden
En ofantligt lycklig sagoresa
torsdag 8 januari 2009
Det är hennes tur idag
Idag
tänker
hon
blogga
framlänges och baklänges tills
Du blir så trött i ögonen att Du
somnar
med hakan i handen
stirrandes på en
massa konstiga ord
som
Du
inte fattar
något
av
hon är uppdämd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
