lördag 31 januari 2009

Min efterlängtade semester till Gran Canaria

.......

Las Palmas
(kontrasternas boning)




Las Canteras i Las Palmas











Catalina parken i Las Palmas





Mina förväntningar innan

Jag hade ett mål att jag skulle gå 50 m ned till Las Canteras stranden, känna sanden mellan tårna, söka upp en solstol, där jag skulle tillbringa mina 7 dagar i gassande sol med en bra bok i handen medan min far och farbror som är som två tonåringar under sin mest revolterande period skulle vända upp och ned på hela ön (far lyckades nästan), under tiden skulle jag ligga där i min bädd och bara vara .. det var min dröm.

Mina tidigare erfarenheter från ön

Första gången var jag 8 år och Las Palmas var tryggast i mammas hand. Sen kom en period för snart 30 år sen då jag åkte till sydsidan två ggr om år under en period på 3-4 år och sista gången jag var dit var 2001. Då hyrde jag en bil och körde ön runt, det tog en dag och det var en upplevelse om något. Sen lyckades lilla jag köra in i Las Palmas och så långt in att vi kunde sen gå från bilen till Las Canteras och det var då jag smakade Gazpacho för första gången och den satte sig i mina vrår av förnimmelser. Men till saken hör att det var varmt, det var sol, man kunde sola, man kunde njuta av solstrålarna som värmde huden, man kunde bada.

Vad blev det av det hela?

Dag 1.

Vi landade och åkte buss in till ett soligt men blåsigt Las Palmas. Kastade in allt på hotellrummet och begav oss de 50 m till Las Canteras stråket med hungriga magar. Det blåste rätt bra men solen lyste och det fanns någon enstaka vågad person som låg på stranden i sina solkläder. Vi avnjöt i timmar en underbar måltid med smaker som landade bortom horisonten vid det blåsiga bordet efter Las Canteras stranden där människor från hela världen passerade, alla stressade, alla på väg någonstans. På kvällen var vi överallt, vinet värmde, vi höll i oss i varandra så vi inte skulle blåsa bort när vi rundade de kala husväggarnas.

Dag 2 - 4

Vi vaknade och insåg som nr 1 att vi hade en byggarbetsplats 3 våningar ned mitt framför vår balkong. Där hade vi jord, betong, grävmaskin, schaktmaskin, betongblandare och åter jord samt massor med flitiga människor. Det var intressant bygge. Vi var med och gjöt från första dag till sista. Som nr 2 insåg vi att det spöregande, nästan snöade, det var storm och ca 16-17 grader, alla Las Palmas bor gick omkring i täckjacka och mössa. Grattis tänkte jag och gick i säng. Pappa hade andra planer, han hyrde bil och tog sin yngre käre broder på en våghalsig tripp under en 12 timmar lång färd utan att varken svara i mobilen eller sms. Den hönsiga mamman skällde ut de små när de äntligen kom hem just innan midnatt. Den dagen strök jag helt ur min semester. Följande dagar liknade denna men med mer hopp ..

Dag 5

Pappa lyckas övertala mig att åka bil med honom efter ha talat om för mig att köra bil i Turkiet är inte samma sak som att låta pappa köra bil i hans världsvana Las Palmas (jag var hjärntvättad av grävmaskinen och det kala väggarna inne på det livlösa hotellet) så jag gav upp och följde med. Han höll bara på att starta en seriekrock denna dag som han gjort varje dag (hans käre yngre brodern var likblek varje gång de kom tillbaka dagarna innan och sa "aldrig mer"). I alla fall tinade mitt hjärta då vi närmade oss sydsidan. Hoppet återvände, solen lyste varmt, ca 20 grader. Vi åkte till Mogan som ligger på syd-väst sidan. Där tvingade vi käre far att släppa av oss och vi gick raka spåret som två klorblekta albyler ned till stranden, intog varsin solbädd, ett djupt andetag, en kall öl och sen somnade vi av att äntligen kommit rätt. Pappa tog värsta rallyvägen genom bergen under tiden för att ha något att roa sig med (han är bara 80 år).

Dag 6

Vi gör revolt, yngre bror och jag mot pappa gällande färdmedel. Vi tog en taxi (dom är superbilliga) till Las Palmas största busstation och letade fram bussen till Mogan och åkte dit. Pappa fick köra bil själv idag. Yngre bror och jag lapade sol hela dagen, åt vitlöksmarinerade räkor (det var det enda jag levde på hela tiden jag var där samt tomater badande i vinäger och olja), vi intog en kall öl och studerade kontrasterna och utsikten, sen började vi äntligen andas med magen. Märk väl .. magen. Jag badade i Atlanten. Vi kom lagomt hem till en sen middag och en orolig far, nu var det hans tur att samla in sina får. Idag hade han lyckats med konststycket att parkera bilen på ett parkeringshus som han inte visste var det var ..

Dag 7

Jag gör revolt. Idag åker jag själv. Jag letar upp busstationen som ska ligga i Catalina parken och hittar den rätta bussen till Maspalomas. Innan vi kommer fram åker vi genom Playa Ingles där byggnader och platser glider sakta förbi utanför bussfönstret och alla minnen vaknar. Här var jag .. Det ser likadant ut än idag fast det är så länge sen. Solen lyser, kanske 22 grader. Jag kliver av bussen vid fyren ute i Maspalomas och börjar den långa vandringen på 6 km genom sanddynorna, det brusande havet, bland alla vandrande människor, förbi nudistdelen på ca 3 km lång sträcka som ligger i mitten av stranden och slutar till slut att fnissa och rodna, jag mellanlandar på den enda dryckesstationen som finns mitt i och svalkar mig i skuggan, sen fortsätter jag min vandring in till Playa Ingles och kommer fram till en solbädd som jag slocknar i efter 3 timmars vandring i sand. Sen får jag äntligen min Gazpacho .. Under tiden har det tagit far en hel dag att hitta igen bilfirman han hyrde bilen från (intressant).

Det jag inte visste

Pensionärerna har intagit hela ön, även långtidssjuka och handikappade. Det fanns knappt en människa under 65 år vart man än såg, varken i Las Palmas eller sydsidan. Inga barn .. ?? Polerna låg tomma på de fullsatta hotellen. Alla verkade vara shopping galna (Oh gud hjälpe mig tänkte jag om och om igen).

Man lär inte känna ortsbefolkningen så bra här (annat var det förr), man kommer dom helt enkelt inte in på livet. Väldigt märkligt. Las Palmas är en stressig storstad där alla är på väg någonstans. Sydsidan likaså med en hop pensionärer som jagar vilt efter gratis mat, slår sig in på bussen eller före i kön stressat på väg någonstans eller efter något ..

I det stora hela

Rent och fint, inga löshundar, enkelt med Euro, kostar som i Sverige att äta och dricka, övrig shopping billig, taxi superbilligt, en spännande ö med 4 klimatzoner, inga farliga djur, vackra blommor och växtlighet, stora kontraster mellan berg och hav, kaktusar i massor, likaså inbyggda växthus fulla med bananer och tomater, underbara vägar för långvägs cykling.

Jag har aldrig prövat ha en dålig semester, någon gång måste det bli den första. Jag hade hemlängtan från timme nr 1. Det var en plåga för jag har aldrig prövat det. Jag är en erfarenhet rikare. Nästa gång bokar jag .. (inte far). Och till slut längtar jag bara ännu mer efter mitt underbara mystikfyllda Turkiet.

Mogan




Baby hajar i Mogan





Puerto Rico




Maspalomas





Vildarna





Köld





Vindkraftens land




Gud pinkar på pappa





Hemresa med tonåringarna




1 kommentar:

Anonym sa...

Las Palmas Gran Canbraia la mejor... allt finns där...
Turkiet är ett land jag aldrig kommer att sätta min fot...