onsdag 22 april 2015
tisdag 21 april 2015
Jag och min älskade make går igenom ett helt liv innehållande alla livslögner, alla drömmar, alla förverkliganden och ett hav av måsten
Sitter med mitt morgonkaffe och blickar ut över ett hav med dammiga pappershögar som innehåller allt från ritningar, kontrakt, lagfart, bildandet av aktiebolag, samfällighet, äktenskapsförord och gammal bouppteckning som täcker alla lediga ytor i storrummet och som är från 50-talets slut fram till nu. Det är många papper från en svunnen tid full med drömmar. Många drömmar som verkställdes.
Måste säga att pappa som aldrig utbildat sig men som var vetgirig som få hade en enorm potentiell förmåga att driva saker och ting. Oftast var han smart och lyckades bra men sen finns det stunder då han tillät sig flyta med i hopplösa drömmar som aldrig gagnade någon och som kostade oerhört mycket att ta sig ur.
Medans solen lyser utanför fönstret så börjar varje morgon med samtal hit och dit. En del känns oerhört tunga, andra mer lättsamma. Att informera om att någon dött är inte lätt. Igår ringde jag till Thailand, till pappa gode vän som han umgicks med halvårsvis i Sverige. Jag trodde han visste men han gjorde inte det. Han blev oerhört ledsen då han planerat att träffa pappa första dagen i Sverige.
Inför bouppteckningen ska alla tillgångar och skulder fram, förväntad begravningskostnader och en massa andra saker som jag gräver och gräver i för att få fram det rätta beloppet. Vi har en mycket bra jurist i Stockholm. Det känns tryggt att prata med henne och det mesta löser hon.
En kompetent mäklare är utsedd och huset är nu besiktat och fotat. Det finns en färdig plan. Jag tror jag fotat 220 papper och skockat som mms. Det är sällan saker i ett gammal hem har något större värde. Lauritz har granskat allt och tagit 6 saker som kan ge några tusenlappar på en aktion. Sundbybergs marknadsplats kommer sen att ta resterande och sälja allt på loppis med förhoppning om att det också ger en slant. Den slanten kanske kan täcka en del av Sundbybergs tömning av hus/garage/uteplatser och sen storstädning.
Igår så rann tårarna då jag beställde ett hjärta fullt med röda rosor och med texten "Tack älskade morfar för allt" och som kostar enormt mycket mer än alla andra blommor tillsammans på begravningen. Mina tårar har frusit fast gällande detta men som fullkomligen forsade igår. Ett hjärta från en älskad och saknad liten och vilsen unge som går och går i Stockholms ytterkanter men aldrig kommer fram.
Den 8 maj blir det en fin och minnesvärd begravning med solosång och vacker klassisk musik. Och sen en minnesstund för oss alla med mat och fika för att vi ska förenas i en varm tanke för pappa. En tacksamhetens tanke. Han hade ett stort, blödande hjärta för alla människor med framförallt för de svaga även om han gjorde några fatala och ödesdigra fel ett antal gånger i sitt liv.
Min man är en hjälte, likaså min son och hans käresta. De har gjort en enorm insats. Vi har vid fyra tillfällen varit i huset. De har packat, burit och kört 45 lass till Sätras återvinningsstation. Min make har gått igenom ca 7000-8000 papper som sparats sen 50-talet.
Själv har jag suttit ned med högar och funderat. Vissa dagar inte orkat något.Samlat foton och minnesvärda saker, tagit det som berört mitt hjärta, lämnat ett tusental till min bror och brorsbarn. Hittade en dyrbar skatt i garaget, väl gömda för att inte upptäckas, bilderna av mig själv med mina små barn framför ett hus full med idag spruckna drömmar som han tagit vid en av alla hans otaliga besök. Han ville så gärna men fick inte. Han var bakbunden. Han fick dessutom inga val. Att upprätthålla en sådan livslögn tär.
Att höra en gammal släkting på andra sidans hälft säga "det var bäst så, dom gjorde helt rätt" gjorde mig så upprörd att när jag skulle göra pannkakssmeten så hamnade 15 ägg i golvet. Äggen flöt omkring och jag satte mig ned och tittade på dem. Vilken röra, vilket ursinne som finns inom mig. Det han sa var precis kärnan i det allra svåraste. Men också den största kamp jag fört och fortfarande rakryggad står för.
Trots alla svårigheter så älskade min pappa sina egna två barn, sina två särkullsbarn till det barnlösa äktenskapet så pass mycket att han gjorde allt för dem under hela hans liv, Det tackar jag pappa för. Tyvärr föddes jag den 3 mars under deras äktenskap, samma dag som min pappas fru. Jag tror om jag försökt hade jag vunnit hennes hjärta. Men jag valde att i 46 år att aldrig visa mig för henne. Pappa han kom ändå och gick som han ville.
Min plan är nu att sitta vid bordet åter en 12 timmars dag och knyta ihop säcken. Så har vi haft det sen första veckan i mars, Skilja ut vad som är vad. Sortera. Plocka ihop räkningarna till dödsboet och bege mig till banken. Skapa några pärmar för den hedersvärda far jag haft som jag då och då kan ta fram och fundera på. Jag ska också följa den budgivning som sker nu i radhuset ca 200 meter bort från pappas. Det är superspännande.
Måste säga att pappa som aldrig utbildat sig men som var vetgirig som få hade en enorm potentiell förmåga att driva saker och ting. Oftast var han smart och lyckades bra men sen finns det stunder då han tillät sig flyta med i hopplösa drömmar som aldrig gagnade någon och som kostade oerhört mycket att ta sig ur.
Medans solen lyser utanför fönstret så börjar varje morgon med samtal hit och dit. En del känns oerhört tunga, andra mer lättsamma. Att informera om att någon dött är inte lätt. Igår ringde jag till Thailand, till pappa gode vän som han umgicks med halvårsvis i Sverige. Jag trodde han visste men han gjorde inte det. Han blev oerhört ledsen då han planerat att träffa pappa första dagen i Sverige.
Inför bouppteckningen ska alla tillgångar och skulder fram, förväntad begravningskostnader och en massa andra saker som jag gräver och gräver i för att få fram det rätta beloppet. Vi har en mycket bra jurist i Stockholm. Det känns tryggt att prata med henne och det mesta löser hon.
En kompetent mäklare är utsedd och huset är nu besiktat och fotat. Det finns en färdig plan. Jag tror jag fotat 220 papper och skockat som mms. Det är sällan saker i ett gammal hem har något större värde. Lauritz har granskat allt och tagit 6 saker som kan ge några tusenlappar på en aktion. Sundbybergs marknadsplats kommer sen att ta resterande och sälja allt på loppis med förhoppning om att det också ger en slant. Den slanten kanske kan täcka en del av Sundbybergs tömning av hus/garage/uteplatser och sen storstädning.
Igår så rann tårarna då jag beställde ett hjärta fullt med röda rosor och med texten "Tack älskade morfar för allt" och som kostar enormt mycket mer än alla andra blommor tillsammans på begravningen. Mina tårar har frusit fast gällande detta men som fullkomligen forsade igår. Ett hjärta från en älskad och saknad liten och vilsen unge som går och går i Stockholms ytterkanter men aldrig kommer fram.
Den 8 maj blir det en fin och minnesvärd begravning med solosång och vacker klassisk musik. Och sen en minnesstund för oss alla med mat och fika för att vi ska förenas i en varm tanke för pappa. En tacksamhetens tanke. Han hade ett stort, blödande hjärta för alla människor med framförallt för de svaga även om han gjorde några fatala och ödesdigra fel ett antal gånger i sitt liv.
Min man är en hjälte, likaså min son och hans käresta. De har gjort en enorm insats. Vi har vid fyra tillfällen varit i huset. De har packat, burit och kört 45 lass till Sätras återvinningsstation. Min make har gått igenom ca 7000-8000 papper som sparats sen 50-talet.
Själv har jag suttit ned med högar och funderat. Vissa dagar inte orkat något.Samlat foton och minnesvärda saker, tagit det som berört mitt hjärta, lämnat ett tusental till min bror och brorsbarn. Hittade en dyrbar skatt i garaget, väl gömda för att inte upptäckas, bilderna av mig själv med mina små barn framför ett hus full med idag spruckna drömmar som han tagit vid en av alla hans otaliga besök. Han ville så gärna men fick inte. Han var bakbunden. Han fick dessutom inga val. Att upprätthålla en sådan livslögn tär.
Att höra en gammal släkting på andra sidans hälft säga "det var bäst så, dom gjorde helt rätt" gjorde mig så upprörd att när jag skulle göra pannkakssmeten så hamnade 15 ägg i golvet. Äggen flöt omkring och jag satte mig ned och tittade på dem. Vilken röra, vilket ursinne som finns inom mig. Det han sa var precis kärnan i det allra svåraste. Men också den största kamp jag fört och fortfarande rakryggad står för.
Trots alla svårigheter så älskade min pappa sina egna två barn, sina två särkullsbarn till det barnlösa äktenskapet så pass mycket att han gjorde allt för dem under hela hans liv, Det tackar jag pappa för. Tyvärr föddes jag den 3 mars under deras äktenskap, samma dag som min pappas fru. Jag tror om jag försökt hade jag vunnit hennes hjärta. Men jag valde att i 46 år att aldrig visa mig för henne. Pappa han kom ändå och gick som han ville.
Min plan är nu att sitta vid bordet åter en 12 timmars dag och knyta ihop säcken. Så har vi haft det sen första veckan i mars, Skilja ut vad som är vad. Sortera. Plocka ihop räkningarna till dödsboet och bege mig till banken. Skapa några pärmar för den hedersvärda far jag haft som jag då och då kan ta fram och fundera på. Jag ska också följa den budgivning som sker nu i radhuset ca 200 meter bort från pappas. Det är superspännande.
onsdag 15 april 2015
Mitt första återbesök på Onkologen
Idag har jag varit på återbesök på Onkologen i Sundsvall. I hissen på väg upp till Onkologen började jag kräkas.Snacka om psykosomatiskt! Jag har fått träffa en riktig cancerspecialist som kommer från Umeå Universitetssjukhus. En äldre man. Det är första gången jag träffar en överläkare sen bröstkirurgerna planerade min bröstoperation i maj 2014. Han har lyssnat och undersökt mina lymfkörtelstationer och mina bröstområden.
Ganska snabbt konstaterade han att alla mina smärtsamma symtom kommer endast från den förödande Taxoterebehandlingen som jag fick som nr 4 i slutet av september och som avbröts. Han var på det bestämdaste att det handlar endast om den och ingenting annat. Dessa står i FASS.
Han har gedigen erfarenhet som cancerläkare och beskrev att han sett allt vad Taxotere kan ställa till med. Han beskrev att för de flesta flyter Taxoterebehandlingen på utan att ge några problem.Sen finns det en liten grupp människor som inte tål Taxotere. Symtomen är alltfrån enkla reaktioner till mycket allvarliga skador såsom varabscess på skelettet, slemhinneskador runt sener, skelett och muskelatur, svåra nervskador, blodförgiftning, kärlskador, lung- och hjärtskador men han har också varit med om att människor dött av Taxotere. Den kan fullkomligen trasa sönder vävnad och skelett i kroppen. Det är inte konstigt att jag mår som jag mår. Och jag är säker på att jag höll på dö den där natten i min ensamhet i Långhed som jag knappt minns något av förutom att jag kämpade för att överleva. Dock finns det en bild från den natten.
Denna kloka och förstående läkare som talar som jag vill (utan undanflykter) berättade att min smärta kommer att gå över. Det kan ta lång tid men det går över. Det kan ta år. På något vis fick jag ett nytt hopp och jag kunde kasta alla mina farhågor. Nu har jag en förklaring på varför jag knappt kan röra mig vissa dagar.
Jag som enträget kämpat på med att sluta med en starkare smärtstillande (Tradolan) då risk finns för beroende, har nu kommit ned till en tablett Tradolan 50 mg varje morgon. Från början hade jag tre.Till den tar jag maxdos Alvedon och Ipren. Har testat och prövat vara utan den starkare och endast prövat ta Alvedon och Ipren maxdos men de tillsammans tar inte ned toppen av smärtan utan resultatet blir att jag nästan inte kan röra mig uppe för hela kroppen skriker av smärta och matthet, benen blir blytunga och jag får feber. Utan allt smärtstillande tar jag mig inte ur sängen och jag får ännu mer feber. Denna doktor menade på att jag behöver denna medicin ett bra tag framåt så han skrev ut 100 st med fyra uttag. Jag som ringt Onkologen och fått kämpa så för att få recept på Tradolan 30 st en gång i månaden. Han ville att jag skulle börja med tre per dygn men jag är nöjd med en. Jag tänker inte ändra på det.
Sen gick han igenom min tumörform som är riktigt, riktigt elak. Trippelnegativ cancertumör. Han sa att det är inte bara första året som är stor risk för återfall. Minst 2-3 år är en kritisk återfallsperiod och sen dalar risken snabbt för att helt försvinna efter 5 år då man kommer att friskförklaras. Dock sa han något mycket viktigt. Man tittar på tumörens celler och deras förmåga att dela sig. Denna tumörforms celler brukar ha upp till en 90 % delningsförmåga, alltså brukar tumörformen vara mycket snabbväxande (elakartad) men min har endast 5 % och är en undergrupp i Trippelnegativ tumörform som man inte vet så mycket om och som man forskar mycket på. Och min spontana kommentar på detta var att då har den kanske inte har lika stor förmåga att komma tillbaka. Då nickade han hoppfullt och sa att det borde vara så men man vet inte så mycket om den ännu. Undersökningen av mina lymfkörtlar och bröstområde var fria från nya knölar.
En frisk och stark kvinna klev in på Onkologen förra sommaren och en trött och gammal någonting går idag ut från samma ställe. Dock är jag lycklig för att jag inte sitter med ett kvävande och förödande svar "du har cancer". Jag är enormt lycklig för att jag får leva. Det kvittar väl om man är en trasa. Det kanske är ett glamoröst fabulerande att jag var en frisk och stark kvinna. Jav var nog rätt sliten, trött, överarbetad, gammal, överviktig men en sak vet jag och det var att jag hade ett GO som jag saknar idag. Det kanske kommer tillbaka. Det gör ingenting om det fortsätter att vara så här, bara jag får leva. Jag har fortfarande så mycket att ge och jag har en stor, underbar och kärleksfull familj runt mig som är fantastisk.
Ganska snabbt konstaterade han att alla mina smärtsamma symtom kommer endast från den förödande Taxoterebehandlingen som jag fick som nr 4 i slutet av september och som avbröts. Han var på det bestämdaste att det handlar endast om den och ingenting annat. Dessa står i FASS.
Han har gedigen erfarenhet som cancerläkare och beskrev att han sett allt vad Taxotere kan ställa till med. Han beskrev att för de flesta flyter Taxoterebehandlingen på utan att ge några problem.Sen finns det en liten grupp människor som inte tål Taxotere. Symtomen är alltfrån enkla reaktioner till mycket allvarliga skador såsom varabscess på skelettet, slemhinneskador runt sener, skelett och muskelatur, svåra nervskador, blodförgiftning, kärlskador, lung- och hjärtskador men han har också varit med om att människor dött av Taxotere. Den kan fullkomligen trasa sönder vävnad och skelett i kroppen. Det är inte konstigt att jag mår som jag mår. Och jag är säker på att jag höll på dö den där natten i min ensamhet i Långhed som jag knappt minns något av förutom att jag kämpade för att överleva. Dock finns det en bild från den natten.
Denna kloka och förstående läkare som talar som jag vill (utan undanflykter) berättade att min smärta kommer att gå över. Det kan ta lång tid men det går över. Det kan ta år. På något vis fick jag ett nytt hopp och jag kunde kasta alla mina farhågor. Nu har jag en förklaring på varför jag knappt kan röra mig vissa dagar.
Jag som enträget kämpat på med att sluta med en starkare smärtstillande (Tradolan) då risk finns för beroende, har nu kommit ned till en tablett Tradolan 50 mg varje morgon. Från början hade jag tre.Till den tar jag maxdos Alvedon och Ipren. Har testat och prövat vara utan den starkare och endast prövat ta Alvedon och Ipren maxdos men de tillsammans tar inte ned toppen av smärtan utan resultatet blir att jag nästan inte kan röra mig uppe för hela kroppen skriker av smärta och matthet, benen blir blytunga och jag får feber. Utan allt smärtstillande tar jag mig inte ur sängen och jag får ännu mer feber. Denna doktor menade på att jag behöver denna medicin ett bra tag framåt så han skrev ut 100 st med fyra uttag. Jag som ringt Onkologen och fått kämpa så för att få recept på Tradolan 30 st en gång i månaden. Han ville att jag skulle börja med tre per dygn men jag är nöjd med en. Jag tänker inte ändra på det.
Sen gick han igenom min tumörform som är riktigt, riktigt elak. Trippelnegativ cancertumör. Han sa att det är inte bara första året som är stor risk för återfall. Minst 2-3 år är en kritisk återfallsperiod och sen dalar risken snabbt för att helt försvinna efter 5 år då man kommer att friskförklaras. Dock sa han något mycket viktigt. Man tittar på tumörens celler och deras förmåga att dela sig. Denna tumörforms celler brukar ha upp till en 90 % delningsförmåga, alltså brukar tumörformen vara mycket snabbväxande (elakartad) men min har endast 5 % och är en undergrupp i Trippelnegativ tumörform som man inte vet så mycket om och som man forskar mycket på. Och min spontana kommentar på detta var att då har den kanske inte har lika stor förmåga att komma tillbaka. Då nickade han hoppfullt och sa att det borde vara så men man vet inte så mycket om den ännu. Undersökningen av mina lymfkörtlar och bröstområde var fria från nya knölar.
En frisk och stark kvinna klev in på Onkologen förra sommaren och en trött och gammal någonting går idag ut från samma ställe. Dock är jag lycklig för att jag inte sitter med ett kvävande och förödande svar "du har cancer". Jag är enormt lycklig för att jag får leva. Det kvittar väl om man är en trasa. Det kanske är ett glamoröst fabulerande att jag var en frisk och stark kvinna. Jav var nog rätt sliten, trött, överarbetad, gammal, överviktig men en sak vet jag och det var att jag hade ett GO som jag saknar idag. Det kanske kommer tillbaka. Det gör ingenting om det fortsätter att vara så här, bara jag får leva. Jag har fortfarande så mycket att ge och jag har en stor, underbar och kärleksfull familj runt mig som är fantastisk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
