Sagoprojektet, förord och kapitel 1

Sagan som byggdes av Alla

Förord

En kall Oktober dag 2008 uppstod ideén om sagan som skulle skrivas av Alla. Syftet är att få igång ett gemensamt projekt inne i bloggs sfären för att få in livets olikheter och drömmar som vi faktiskt har och som vi också delar för att sen sätta ihop till en helhet, en berättelse, en saga skriven av oss Alla.

Kapitel 1

En gång vaknade en kaka upp och såg sig yrvaket omkring (1.) Den lilla kakan som egentligen heter Saga tittade storögd upp på mannen som kallade henne kaka. Vilket konstigt namn, jag heter ju Saga och jag är ju faktiskt ingenting annat än en saga. Men visst har jag många namn (jag minns inte alla nu) och visst kan jag vara en kaka men jag kan också vara ett troll, en vän, en sagofigur, en människa eller din dröm. Du får kalla mig vad du vill.

I alla fall så började denna dag mycket ovanligt, direkt jag klev ur mitt varma bolster så krockade jag med mannen som alltid säger god morgon, god morgon mannen. Det är vanligt, det är så vanligt att jag brukar inte tänka på det. Men idag hoppade jag till direkt när jag hörde honom säga,

- God Natt i en hatt !

Mitt på ljusan dag! Hur mår han egentligen. Så kan man väl inte säga? Något har hänt med honom men vad. Jo nu kom jag på det, han har krockat med baklängan som har förvridit huvudet på honom. Herre Gud, hur ska det gå? Jag hör honom rimma, men hjälp! Jag hör honom RIMMA !! Men jag har aldrig hört honom rimma. Vad an detta? Ur rummet strömmar ord om kakor och gummor och katter ut i en blandad kompott. Jag ser honom sitta med sin lilla penna och notera på ett papper.

- Det är din saga nu, din för alltid, säger han förhäxad av baklängan.

Försiktigt går jag fram och tar papperslappen ifrån hans hand. Motvilligt släpper han den ifrån sig. Jag börjar läsa:

Sagan om kakan

Hon vaknade innan de blev bakade
och såg sig omkring
och där i en ring
såg hon dem,
de var fem
kakor som låg och jäste
och en som läste
i en bok
– den var inte klok.

Hur ska detta sluta?
Åt vilket håll kan det luta?
Vem ska jag muta?
Borde jag kuta?
När får jag börja tjuta?
tänkte kakan
väckt ur vakan
utav av makan
till ett lakan.

In på scenen
ostadig på benen
kom så mor
stor och bred
och vred
på ljuset
och spottade
ut snuset
och måttade
efter behag
ett slag
som träffade en katta
som sovit hela natta.

Och kattan skrek och fräste
av smälek och väste
så den kväste
sin vrede för den lede
och slutade att vara sur
och det var tur
för elden sprakade varm
och knakade så det brakade
mitt i kökets larm.

Men då blev det ett hallå
för där på mattan
där kattan
inte längre låg
såg
mor en kaka
som försökte maka
sig undan – hur vette
hundan – i ett hörn
efter att ha fått sig en törn
då den svävade ner
som en örn
som inget ser
på grund av os
då den flyr sin kos.

Kakor som försöker rymma
när dagen börjar skymma
äter jag först
när jag släckt
min törst som den väckt
på mitt loft med sin doft
av kardemumma,
sa vår gumma
som gärna ville rimma
när det var dimma
och hon ätit sill med dill
och rostad lök i ett försök
att slå ihjäl i en timma.

Men då hände det
du vet
som alltid sker
om du ber
och vågar och vill
och inte frågar
hur det går till:

Kattor kan tralla
och sjunga en sång
och gummor kan falla
mitt under gång.

En kaka kan få ben
och då är den inte sen
att genast springa ut
och så är sagan slut.

- Oj säger jag plötsligt. Det här är ju strålande. Förstår du vad du har gjort? Du har just skrivit din vackraste rimsaga.

God morgon mannen ser inte ut att förstå vad jag säger. Jag tar tag i hans axlar och skakar om honom medan jag ropar högt min förtjusning. Men god morgon mannens axlar sjunker sakta ihop, han ser ledsen och förvirrad ut. Jag tittar honom i ögonen, dom är vilsna.

- Jag ska allt hjälpa dig, jag ska leta upp baklängan.

I ögonvrån ser ju hur god morgon mannen lyfter upp papperslappen i sin hand samtidigt som jag tar första steget utför trappan och jag hör hur dörren slå igen bakom mig med ett brak. Nu gäller det att hitta baklängan. God morgon mannen mår inte bra och han kommer sakta att försvagas. Så blir det med alla som baklängan förvrider huvudet på.