Nu gott folk får ni lägga manken till och hjälpa mig

Som sagt var ..
Mitt allra första inlägg kom snart för ett år sen.
Bloggandet och bloggen har öppnat upp mitt skrivande. Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, både en enorm lust att sätta ord på det jag känner och att jag fortsätter att utvecklas i skrivandet. Förut skrev jag på papper, papperen finns kvar men inte inspirationen. Dessutom är bloggen vilt personlig och det gör att jag får vara den jag är. Vill du rodna så gör det. Vill du tycka att jag är barnslig gör det. Men säg det. Bloggen är för mig en kanal där jag får ösa och spilla om mig sig själv och allt runt omkring med melankoliska inslag. Och ibland händer det (om jag får säga det själv), blir det några bra inlägg. Man behöver bara ta kovisan .. He he. Jag trivs bäst när jag får studera världen utifrån mina egna perspektiv utan stress. Jag drömmer mycket och i bloggen kan jag uttrycka mig i ord på ett annat sätt än vad jag hitintills åstadkommit på papper. För i min verkliga värld finns så mycket allvar, så mycket om och men, så mycket liv och död att jag behöver också bejaka mina andra kvalitéer. Bloggandet och bloggen är en kär vän. En livskamrat som jag hoppas ska utvecklas mer och mer. Vi är överens. Och när jag tittar in i den så ser jag att det måste varit det mest spektakulära och fantastiska år jag någonsin varit med om. Och nya år kommer .. med nya dalgångar och ibland toppar.

Nu undrar jag.
Ska jag hinna nå 8000 besökare på ett år eller? Jag måste säga jag är oerhört tacksam för min trogna skara som förgyller min blogg. Jag kunde ha haft 150 besök också. Det tråkiga är att jag har haft stora svårigheter att ta mig in i bloggportalarna och då är det svårt att knyta band. Det problemet är nu löst av Hajjen sonen.

Och det som jag älskar mest av allt är stötande, provokativa kommentarer, av Dig .. då trivs jag. För då måste min hjärna arbeta och jag växer. Jag behöver stora utmaningar. Visste du det?