Så ljuvligt gott! Tack gode gud för maten amen!

Taxotere dos 1/3, dygn 5.

Sovit hela dagen i omgångar. Under tiden jag sovit har min goa kurator ringt och vi har gjort ett avslut då hon slutar inom cancervården och börjar inom psykiatrin i Sundsvall imorgon. Sen har Onkologen ringt och ville att jag skulle åka 18 mil för provtagning och läkarbesök. Tackade nej till detta då jag inte har feber. Tradolandosen på 50 mg är ändrad till var 6 timma tillsammans med Alvedon. Taxotere kan ge svår smärta som brukar minska vid dos 2. Sen har två gubbar från Elektra stundtals varit i skrubben i vindfånget och monterat fiber till internet medan jag legat i sängen som de gått fram till och pratat med mig om. Svarat dom under täcket. Hela dagen har varit som ett töcken. Ätit gröt, äppelmos och mjölk till lunch. Måste kliva upp och göra middag. Tror på potatis, morotsstuvning och kanske bacon. Konstigt att ett helt dygn är borta igen. Tack fina vänner för vänliga och omtänksamma ord. Jag läser allt. Era ord gör mig levande. Bäckenet vill inte ligga mer. Hittar ingen bra ställning längre.

Hon kurrar så tryggt bredvid

Gräsliga smärtor på morgontimmarna trots smärtstillande. Har pratat med Onkologen nyss och de återkommer.

Snälla

Känslan av att kliva upp, stå på benen, känna sin kropp fungera och att den lyder en, att ha kontroll gör mig lycklig. Låt mig slippa ha svåra plågor. Att jag är svag gör ingenting. Bara jag får ha självkontroll och kan ta hand om mig så är jag nöjd.

Huden trasas sönder

Värsta dygnet hitintills

Jag vill visa verkligheten och därav lägger jag ut bilden. Natten har varit fruktansvärd. Smärtan i skelettet gjorde att jag inte kunde röra mig. Jag har sovit i intervaller och vaknat skrikande och gråtande i en overklig miljö. Jag har ropat på hjälp men jag vet inte vilken hjälp som kunnat hjälpa mig i natt. Lyckades på morgonsidan vid 4 tiden ta mig upp och ta Alvedon. Tradolan glömde jag bort. Smärtorna bara fortsatte. Sparkade ömsom stilla men inget lindrade. Benen fullkomligen skrek av smärta. Helt förvirrad, utmattad och svag tog jag mig upp och ut till grannen där jag fått gråta floder, fått kaffe och blivit ompysslad. Då var klockan ca 10. 

Medan kraften fanns kvar satte jag mig i bilen och åkte på apoteket och köpte Inotyol och bomullsvantar då huden håller på att spricka upp runt naglarna och blöder. Infektionsrisk. Sen handlade jag. Kom hem, kastade i mig maten och hamnade i sängen med ett nytt smärttillstånd. Ömsom sov, ömsom skrek jag på hjälp. Inget blev bättre. Till slut hade jag panik. Jag orkade inte resa mig ur sängen. Ringde min stackars make vars stressnivå säkert är gigantisk och han förmådde mig att kliva upp och inta Alvedon och Tradolan, Smärtorna, overkligheten, drömmarna kom och gick. Jag tappar kontrollen. 

Tog mig ur sängen vid 17 tiden fast besluten att försöka äta, koka mat till hönsen, gå ut till dem och mata och natta dem, tvätta och diska. Intog smärtstillande Alvedon och Tradolan. Ångrade plötsligt att jag inte ringt Onkologen och bett om inläggning. Sakta men säkert kom krafter tillbaka dock väldigt klent. Var klar med allt inom 3 timmar. Har verkligen tappat min självkontroll. Har rejält med chemobrain och är som ett litet navelludd som fladdrar förbi mig själv. Vet egentligen inte om jag finns. 

När allt blir som värst går det inte få någon ordning på telefonen. Den går inte hålla fast, den glider ur fingrarna. Fingrarna är så utan fett att det är svårt att låsa upp den. Den svarar inte på mina fingrars beröring. Sen fattar man inte siffrorna. Det är svårt att se och till slut skriver man till den som man kontaktat sist. Min vän i söder som fått cytostatika Taxotere idag har tålmodigt stöttat mig från sjukhuset fast det borde varit tvärtom idag. Det är fantastiskt att ha en vän som genomgår samma elände och som befinner sig i samma svåra sits där man talar samma språk och befinner sig i samma märkliga värld där man bara ett ufo utan något mål. Verkligheten är så långt borta. Tack för att du finns Kerstin!

En luddig overklig värld är min verklighet nu

Det är inte enkel just nu. Vi har betalt räkningarna idag och det är svårt att förstå siffror och svårt att känna att jag har kontroll över vad jag gör.

Plötsligt vid lunch kom tröttheten och jag somnade och sov helt utslagen i 2 timmar idag igen. Trodde inte att jag skulle orka något mer men tog mig åndå upp på benen.

Vinkat av hjärtat som åkt hem i kväll. Jag blir kvar ett tag till. Jag tar en sak i taget och jag ska fixa detta bra.

Taxotere, dygn tre och Flora tar ett jordbad

Gårdagen förflöt i ett overkligt landskap. Hade noll kraft med bensmärta. Var tvungen att inta både Alvedon och Tradolan som smärtstillning pga lårbenssmärta vid lunch och kväll. Inget illamående har dykt upp.

Vi hjälptes åt och stöpte två 6 minuters surdegsbröd som fått stå till idag så att hjärtat får bröd med sig hem.

Tröttheten gjorde att jag somnade efter lunch. Matt och hängig resten av dagen. Med täckbyxor, vinterjacka och mössa satt jagt sen ute i 16 plusgrader med hjärtat och höns i flera timmar. Hjärtat byggde till ett värphus under hönsens sittbänk och lilla Flora tyr sig fortfarande mest till husfolket då tuppen är envist på henne.

Stängde in tupparna i växthuset så att Flora fick ta sig ett jordbad i lugn och ro. Hjälpte henne med mer jord i fjäderdräkten och hon låg på rygg i flera minuter med benen rakt upp och bara njöt. Det är svårt att se att det är en höna som ligger där.

Upptäckte att Freja börjar ha formen av en tupp. Kammen växer oroväckande fort och fjäderkransen runt halsen har börjat få långa fjädrar. Väntar med spänning. Kanske det är så att vi har tre tuppar och två hönor.

Upplevde att jag hade chemobrain stundtals under gårdagen och likaså när jag vaknade i dag. Overklighetkänslor. Ett tillstånd som jag fick rejält av vid min första cytostatikabehandling och som tog en vecka att bli av med. Därefter har det varit ganska lugnt med det.

Redan vid 21 var det godnatt. Sovit underbart gott.Vaknat 3-4 ggr under natten och klev upp lite senare idag mot för igår, närmare 6. Ligger i soffan och skriver medan surdegen gräddar i ugnen. Vilket underbart bröd som är så enkelt att göra.

Cytostatikabehandling 4, Taxotere nr 1, dygn 2 och tidig morgon med smärta

Under gårdagen njöt jag av att orka vara uppe efter feberdagarna, dåliga värden, tur och retur resa Sundsvall och övergående sömnlöshet som övergick till en natt med intervall sömn som ändå fick mig att känna mig utvilad när jag klev upp på morgonen. Dock var jag klen och svag i kroppen då jag tog mig för enkla hushållssysslor.

Kom ihåg att läkaren informerade mig om att jag kunde få en spruta för att stärka upp benmärgen som måste tas inom 2 dygn pga att Taxotere (cytostatika) ger mer påverkan på benmärgen med större risk för infektionskänslighet. Denna spruta ger kraftigt ökad ledsmärta så jag tackade nej. Vet inte om jag övervägde detta rätt.

Minns också att sjuksköterskan erbjöd mig frysta handskar under behandlingen för att minska risken för att börja flagna i handflator. Tackade också nej.

Intog min sista dos Betapred igår kväll och har då fått 16 tabletter morgon och 16 tabletter i 3 dygn, sammanlagt 96 tabletter. En för mig vansinnigt hög dos. Trodde jag skulle vara speedad på bristningsgränsen men redan vid 13.30 deckare jag i sängen och sov till 15.00.

Tog mig upp på eftermiddagen duschade för första gången utan att täcka/plasta in vänster överarm sen i somras. Vi hoppade in i bilen och åkte till Bollnäs för att fylla på lagret med hönsfoder och spån. Märkte redan inne på granngården att benen började släpade. Åkte sen vidare och handlade.  Började frysa och ville hem.

Väl hemma så fixade vi en sen middag. Under tiden började kroppen säga ifrån. Humöret sjönk snabbt. Smygande och gnagande benvärk i lårbenspiporna gjorde till slut att det inte gick vara uppe. Tröttheten kom som en bomb. Hamnade i soffan men min kloka make insåg att det var sängen som gällde. Somnade på fem röda sekunder utan Stesolid. Mycket tacksam för att slippa den medicinen. Varit upp 2 gången under natten, vaknat skrikande en gång då jag var säker på att en plommonstor skalbagge satt på min nacke som Johan försökte hitta igen på min beskrivning men det var luftslott.

Klev upp 05.20 och handtvättade mina kläder som jag gjort sen juni då alla maskiner är hemma på Kuba. Kokade en kopp rykande gott kaffe. Hoppa ned i soffan med min lilla dator och sitter nu och skriver. Min make snusar så gott i drömmarnas värld.

Inser att jag har ont i benpiporna. Tagit smärtstillande som består av Alvedon. NSAID preparat som Ipren förvärrar min smärta. Har fått Tradolan, 20 st utskrivna men ska avvakta med dem tills det inte går längre. Värme är skönt men tar inte bort smärtan.

Jag anar att de närmsta 9 veckorna kommer att bli en hård kamp med svåra smärtor, svår trötthet och mycket gråt. Jag är så envis och jag hatar när jag inte kan vara uppe. Jag vet att jag då faller in i tycka synd om mig själv syndromet och då blir det bara en enda lång negativ spiral utför. Jag känner mig rädd för det.

Jag kommer att vara ensamen en längre period denna gång då Johan kommer först om 2 veckor igen så det kan innebära att jag måste be andra om hjälp med att tex handla, skjutsa mig till sjukvården om jag inte orkar fixa det själv. Måste göra en handlingsplan. Dessutom ger Taxotere ökad benmärgspåverkan med ökad risk allvarlig infektion som måste antibiotikabehandlas omgående om den uppstår. Feber lika med VC/akuten inom en timma. Sämre allmäntillstånd till Onkologen i Sundsvall.

Ute är det varmgrader sen köldknäppen för några dygn sen med minus 8 en hel natt då allt frös förutom rosorna. Det är friska vindar sen igår och jag undrar om vi inte kommer att få se återkommande stormar denna höst som jag misstänker kommer att bli lång. Min Johan ska sätta på vinterdäck innan han åker hem så bilen är körbar om snö skulle komma.

Tur att Humlan (båten) ligger på backen hemma på Kuba så inte båthuset behöver flyga av den som det gjorde i december 2013 eller som andra gången i januari 2014 då båthuset flög av Humlan och sen lyfte båten ur båtvagnen så den kraschade ned på bland spillrorna av ett gediget välbyggt och fint båthus och ett gammalt äppelträd. Där kan Humlan gott ligga och vila en vinter till då de riktiga havsstormarna kommer strax igen.

Livet är inte ett problem som måste lösas, det är ett äventyr som ska upplevas

Tack alla godhjärtade människor för ert stöd och kärlek!

Tack för sömn! Hoppas på kraft!

Testade Stesolid 5 mg (som jag normalt inte skulle tagit emot) vid 21 tiden och kände ingen trötthet efter 1-2 timmar. Intog Stesolid 5 mg nr:2 vid 23 tiden och gick i säng. Dröjde en kort stund och sen somnade jag av total utmattning.

Vaknat varannan timma hela natten och sprungit upp på toa men lagt mig direkt och med hjälp av min godhjärtade make som sagt viskat i mörkret "ligg still och sov" samt med hjälp av Stesoliden som jag tog på kvällen har jag kunnat somna om på 5 minuter igen. 

Jag har sovit gott i natt och känner mig utvilad och klar i huvudet. Jag är pigg. Inga tecken på feber men har en vag känsla av att kroppen är oerhört sliten, huden knastertorr, lederna hettar, magen värker och jag blir andfådd då jag rör mig. 

Sen har jag tagit Laxoberal mot förstoppning som är ett resultat av Aloxibehandling och Emend (mot illamående) igår, idag och är ordinerad att ta dagligen i minst en vecka till. Aloxi slår ut tarmmotoriken totalt. 

Intagit mina 16 tabletter Betapred nu på morgonen och avslutar den dosen ikväll. Sen får vi se vad som händer då stödet av cortison försvinner. 

Vill inte bli en zoombie, vill inte tappa förmågan att vara uppe, vill inte feber och ledsmärta. Hoppas jag ska kunna vara levande. 

Väl hemma och har nu varit vaken 38 timmar

Kom hem välbehållen. Blossande röd/lila i ansiktet framförallt runt kinder och ögon.Vid läkarbesöket idag så kom vi överens om att jag får ta Stesolid för att dämpa cortisonets speedande verkan så att jag får sova i natt. Det är första gången jag får en sån beroendeframkallande medicin utskriven, Tagit Stesolid 5 mg för 2 timmar sen och känner ingenting. Likaså har jag fått Tradolan att ta vid svår smärta tillsammans med Alvedon då NSAID preparat förvärrar min smärta. Dessa läkemedel har jag största respekt för. Dock är det små förpackningar och det är bra med en hållbar plan. Nu ska jag strax hoppa isäng och invänta en efterlängtad sömn.

På väg hem

Vackra Trönö kyrka i solnedgång.

Jag älsker Hälsingland

Sömnbrist och psykosplan

Klev upp klockan 9 den 24 september och har sen dess hunnit ta 48 tabletter Betapred som jag är ordinerad. Betapred är cortison och i stora doser kraftigt uppiggande. Under de 30,5 timmar som gått sen jag klev upp idag efter en helt sömnlös natt har jag sovit 30 minuter i bilen mellan 09.25-09.55 idag just innan vi kom fram till sjukhuset i Sundsvall. Det värsta är att det återstår att ta 48 tabletter fram till imorgon kväll. Anar total sömnlöshet fram till dess.

Blir jag psykotisk (höga doser cortison kan utlösa psykos) så ska jag kapa en taxi i Alfta och åka till Siw på psyk jourmottagningen i Sundsvall och ta henne med i taxin på en jorden runt resa med surströmming. Det känns som en trygg plan med ett klokt resesällskap. Vilket underbart avbrott från vardagen det skulle varit .. 

Min bäste vän

Han vill följa med vid varje behandling och flitigt sitter han och arbetar bredvid. Han är min hjälte och min dyrt skattade och älskade make.

Idag ryker PICC-line och jag blir utan i tre veckor

Tänk att den lilla blå katetern som sattes den 24 juli löper ända fram till hjärtats högra kammare. Idag ska den bort efter min 4:de cytostatikabehandling då den åkt ut för långt. Jag ska äntligen få bada och huden ska äntligen få en återhämtningsperiod från det genomskinliga bandage som sitter över området och som byts av distriktsjuksköterska var 7 dag. Mycket tacksam för detta! Dock gruvar jag redan nu att sätta in sen igen. 

Ett underbart besök av bästa kollegan Siw på onkologen idag

Vilken tur jag har som får besök av min glada kollega Siw på onkologen som gör sin psyk VUB praktik här på Sundsvalls sjukhus. Det var ett kärt återseende och en härlig pratstund. Och hon vet att jag inte gillar godis så jag har till min stora glädje fått en stor burk Kallax rom-surströmming som jag kommer att äta med andakt. Tack fina Siw för ett uppmuntrande besök.

Idag börjar kanske helvetet

Detta gar vi planerat under läkarbesök idag, Har nu fått FEC cytostatikabehandling vid tre tillfällen som verkat under 9 veckor. Idag är det halvlek och jag övergår till Taxotere som jag ska få 3 omgångar av och det blir också en verkningstid på 9 veckor. Problemet med Taxotere är kraftigt ökad risk för svikt på benmärgen med ökade smärtor i skelett och risk för feber. Varje febertillstånd kräver att jag kontaktar sjukvården direkt. Om dessa biverkningar slår till innebär det att jag inte kommer att kunna vara uppe som tidigare och med en ökad oro om jag klarar av detta helt ensam. Jag har idag fått välja om jag vill skjuta på behandlingen en vecka men då det är 18 mil till onkologen så valde jag att ta behandling idag. Nu ska vi förbereda hemma med ved inomhus, mat till djuren och mig på ett lättåtkomligt sätt och sen finns alltid 112 att ringa om jag inte fixar bilkörning till Bollnäs eller Sundsvall själv. 

På väg igen

Älskade äppelmust

Efter 32 tabletter Betapred (cortison) idag som gör en speedad och förhoppningsvis feberfri lyckades jag till slut när min älskade make kom paketera 10 kg lingon som anlände i helgen och sila av musten som jag satte för 6 dygn sen, koka upp den och hälla den på flaskor. Det blev lite drygt 8 liter. Barnen älskar den och den är verkligen god!

Tack fina, rara Marie!

Den som stöter på Marie ska ge henne en bamse kram från mig och hälsa henne att jag blev oerhört rörd och glad. Säg henne att jag älskar tvålar från Turkiet. Kunde inte fått en bättre present. 

Dagens första måltid, ansjovis, äg, surdegsbröd, the och Långheds honung

Med stolthet och styrka kämpar vi tillsammans!

Min fina vän som kämpar precis som jag skickade denna .. De fyra sista raderna är så vackra och jag önskar att jag kommer att få säga dem sen!

Tålamodet tryter, själen gråter, framtiden är skrämmande och jag vill inte vara med längre i detta fucking cancer !!

Provsvaren var klara sent igår kväll och värdena har slutat sjunka. Ett tecken på att det börjat vända. Att immunförsvaret börjar få kraft igen. Jag fick åka hem från akuten utan ny tid planerad. Tempen visade 38,3 när jag gick i säng. Ute var det minus 8 grader. Totalt gråtmild efter två sömnlösa dygn och allt blir då nattsvart. Lederna sjuder av ilsken aktivitet. Händerna och fingrarna blir alldeles kraftlösa.

Vaknar på morgonen och inväntar Onkologens svar angående om det blir behandling eller inte imorgon. De ringer och läkaren har granskat de fyra provsvaren sen måndag och han har gett klartecken till behandling imorgon. En ny skrämmande behandling tar vid med nya biverkningar. Ledsmärta är den dominerande. Ska jag bli liggande nu? Avskyr tanken. Ja måste få vara uppe och kunna röra mig. 

Idag börjar jag med 32 tabletter Betapred (cortison), 16 på morgonen och 16 på kvällen. Som sjuksköterska kan jag tycka det är en gansla vulgär dos. Kommer jag att bli överspeedad? Det får stundande timmar visa. 

Jag känner oro inför nya behandlingen med Taxiner. Man har bara halmstrån att lita sig på. De få rutiner som fungerat och som jag byggt upp dessa 9 veckor kan rasa så lätt. Vad ska jag göra då? Jag känner mig så liten och ensam. Jag är helt enkelt rädd för det okända. 

Det är kallt ute och huset behöver eldas. Ved ska bäras in varje dag. Tur att jag har luftvärmepump. Hönsen behöver mat, ompyssling, rent hus och katterna lika så. Djuren är en stor glädjekälla och de som jag pratar med när det blir tyst och ensamt. Hemma törs jag inte vara då alla går omkring med förkylningsvirus. Jag kan inte isolera min familj och jag kan inte isolera mig själv i ett rum. Vi skulle bli galna allihopa. Blir jag sjuk här nere får jag sätta mig i bilen och köra de 18 milen till Sundsvall. Valen är få. 

Egentligen så hatar jag alltihopa och mitt humör är vekligen botten. Jag längtar till sommarens värme så det är enkelt att leva. Att sitta ute med fjärilarna dansande runt om en och hönsen pickande och kacklande. Solen som värmer med sina strålar. Fåglarna som kvittrar av lycka. Just nu fryser jag ända in i själen. Skulle behöva en kamelhårsoverall med förstärkning över amar, handleder, fingrar, lårben, knän och näsa. 

Haft en rejält kall natt

Det är en ovanligt kallt för årstiden i Hälsingland. Tempen var omkring -6,8 grader fram till 4 tiden då det blev -8 fram till morgonen. Allt förutom rosorna ser ut att ha frysit. Tur att min snälla make kommer med vinterdäck ikväll.

Inväntar nya provsvar på akuten

Fick åka hem från akuten på förmiddagen idag efter att infektionsläkare konsulterats. Värdena hade sjunkit ytterligare. Först skulle jag läggas in och få antibiotikadropp men infektion gav klartecken till hemgång med ny provtagning ikväll. Så länge jag slipper antibiotika är jag tacksam. Nu ligger jag här på akuten och har just lämnat prover för fjärde gången sen midnatt. Inväntar nya provsvar. Temp 38,3. PICC-line omlagda av akuten idag och nu har den åkt ut med 3,5 cm. Oklart om den är brukbar längre. Onkologen ska fatta beslut imorgon om 4:de cytostatikabehandlingen kan ges på torsdag. Dock kvarstår läkarbesök i Sundsvall på torsdag. Jag är helt slut på. Vill hem och önskar så att det vänder NU!

Inlagd på akuten i natt

Då febern fortsatte stiga och började vara 38,4 vågade jag inte chansa längre utan gjorde som jag blivit tillsagd av Onkologen. Åkte vid midnatt till Bollnäs akut mottagning. Akutprover visar att jag inte är neutropen just nu men värdena är oroväckande låga. Ny provtagning om 7 timmar. CRP är ok. Mina handleder och fingrar håller på att mosas. Fick byta britsrummet till en säng i en sal med vackra Hälsingedekorationer i taket.

På väg att bli neutropen igen?

Det värker ända in i märgen.

Jag lever avlägset och ensam i en egen lyckobubbla

Min PICC-line (venös infart) ska mätas vid varje omläggning 1 ggr/vecka då det är viktigt att den ligger på rätt plats ovanför hjärtat. För tre omläggningar sen missades det att mäta den och för två omläggningar sen upptäcktes att längden ökat markant till 53 mm och denna vecka var den på 54 mm i jämförelse med 35 mm.. Den har alltså åkt ut med 19 mm. Det är lätt hänt när stripparna ska dras vid infartshålet. Enligt onkologen så går gränsen vid 10 mm.

Det innebär antaglien en röntgen på cytostatikadagen den 25 september för att se var den ligger. Ligger den fel så kommer den att dras ut och sättas in på nytt. Detta gör väldigt ont och det är inte säkert att första försöket lyckas. Den jag har nu sattes två gånger, en gång för mycket och jag var så nära att bara resa mig upp och gå därifrån.

Vid föregående omläggning för 3 dygn sen så hade jag för första gången vattenblåsor under plastfilmen och huden lossande nästan. Huden i det området behöver vila och läka så nu är PICC-line lagd på insida/baksida överarm ned mot armbåge. Fortfarande är kön lång till operation så det är inte möjligt att sätta in en Port-a-Cath. Jag når halvtid på cytostatikabehandling den 25/9.

Egentligen så är jag ganska less på detta ingemansliv som är som ett tomt vakuum..Att inte veta vad framtiden har att ge och vilka förutsättningar som man sen kommer att ha. Att inte orka bry sig. Jag är lycklig lottad som får vara hemma i Hälsingland. Jag är lycklig över min fantastiska familj som verkligen bryr sig om mig. Jag är en människa av kött och blod och med en livshistoria som verkar så avlägsen. Allt är så avlägset. Ibland undrar jag om jag finns på riktigt.

Härligt, nu är dom två!

Ännu en supergod surdeg!

Underbara moppe!

Besökt fina Brusstrand i eftermiddag och upptäcker att bron är rejält trasig. Ett under att jag tog mig över. Fortsatte sen mot Enstabo men fick vända i den djupa svackan som är helt täckt med vatten. Det var bara att vända och åka över den trasiga bron igen!

Det är disk till taket varje dag trots att jag är ensam!

Utsökt äppelmos!

Underbar höst

Äppelmos så klart!

Kackel under äppelträdet

Tupp Fjalar

Tupp Fjölnar

Det är fest i hönsgården!!

Nu ska dom torka!

Det blir mycket bröd!

Så gudomligt gott!!

Det var värt försöket. Fick dra ned på ugntemperaturen till 200 då skorpan blev mörkbrunt/svart ganska omgående. Brödet är ett riktigt surdegsbröd, smakar och luktar surdegsbröd och är så där segt i skorpan och smälter i munnen. Jag är helnöjd!

Förväntningarna är stora!

Tittat till Söroms

Solstrålarna värmer

Rikedom

Frukost

Tärande trötthet

Kravlar mig ur sängen tidigt, medicin och kaffe, benen är bly, släpper ut de små älsklingarna, lägger mig och läser nyheterna, kliver upp och diskar en stund, hälarna är smärtsamt spruckna trots nattens smörjning, lägger mig och vilar en stund, lagar lunch och äter, får paltkoma, sover nästan två timmar, bröstområdet sjuder av cytostatikaaktivitet, tvingar mig upp, diskar, lägger mig en stund för att få lite blod i huvudet, går ut och går, blir rejält andfådd i sakta tempo, vänder snabbt om hemåt, vilar en stund, kissar kanske för tionde gången på förmiddagen, hoppar akut med korslagda ben till toa varje gång, sitter ute med hönsen i den varma solen en stund, lårbenensmärtar, tar en Alvedon, vilar igen, gör en middag, sitter på stolen och tittar ut i rummet i väntan på att den ska bli klar, dricker vatten, äter, vilar en stund och en stund till, kliver upp men lägger mig igen, nattar hönsen, fingrarna och handleder smärtar, tar ett krafttag och stöper en liten spännande deg, har längtat efter det, ivern får mig att fota, lägger mig i soffan och bloggar, läser nyheter, ser tv nyheter, klappar kissen, kliver upp och tar en macka, lägger mig igen och igen och igen, avskyr inaktivitet, kroppen säger nej, huvudet ett annat, så har det varit idag, imorgon vet jag att det är sämre, så kommer det att gå utför till nästa cytostatikakur 25/9.

Vi äger nu en EU moppe

Jag vet en kille som är glad då han även nu har en moppe i Hälsingland. 

Kärlek under valvakan

Jag älskar min mans varma hud! Och valvakan blev en riktig rysare!

Surdegsbröd på 6 minuter

Jag gör gladeligen ett försök utifrån detta smarta recept. Tänk om det är så enkelt! Jag har valt att använda både vetemjölspecial och grovt rågmjöl samt en matsked honung samt förvara i ca 12-13 graders temperatur. Nu håller vi tummarna till imorgon.

Kom ihåg, brödet behöver inte knådas och det behövs ingen maskin. Det är så enkelt.

Efter ha gjort detta underbara bröd flera gånger så ser mitt recept ut så här:

Tag 6,5 dl ljummet vatten i en skål.

Tag 3/4 msk havsalt utan kemikalier och blanda ned i vattnet.

Om du har lust tag en 1-3 msk honung.

Mät upp 1 kg eller 15 dl mjöl. Jag tar 9 dl vetemjöl special och 6 dl grovt rågmjöl, gärna stenmalet.
Blanda hälften av mjölet i vattnet, alltså 4,5 dl vetemjöl special och 3 dl grovt rågmjöl.

Rör om alltihopa och det blir som en seg soppa.

Sen tar du din surdegsbebis och häller ned utifrån samvete och förmåga ned i soppan.

Blanda i resten av mjölet och blanda lite lätt till en mjölig deg. Knåda inte.

Ställ degen på sidan i en tiimma.

Därefter tippar du ut degen på mjölat bakbord. Stoppa in dina pekfingrar på mitten och vänd degen så några gånger.

Försök sen forma den som en stor bulle så den till slut ser ut som en limpa eller en boll beroende på vad du använder dig av för låda/korg. Jag tar min deg i en låda med lock. Därefter i en stor låda med lock då jag har min ute i ladugården.

Jag lägger först ned bakduken och mjölar den ordentligt och sen lägger jag ned degen på bakduken.
Mjöla ovanpå degen och vik bakduken över den, Därefter sätter du locket på.

Förvara lådan svalt i ca + 6-10 grader i 12-40 timmar. Under tiden gifter sig smakerna med varandra och mjölksyrebakterierna arbetar.

Tippa sen upp din deg försiktigt på en plåt. Tänk på att den har jäst något. Dra försiktigt av bakduken.

Grädda den i 200-225 grader i 45-55 min. Enligt filmen gräddasbrödet i 250 grader mendå bränner man degen.

Låt den sen svala under bakduk i minst 60 minuter innan du skär i brödet.

Sen är dte bara att njuta!!

Freja

Freja är min självständigaste höna. Hon går alltid sina egna vägar och är mycket nyfiken. Hon är en gänglig tonåring och börjar vara högre än tuppen Fjölnar. Hon skyddar alltid tuppen Fjölnar och de sover alltid under varandras vingar. Freja är född i april och är nu 5 månader. 

Mynta

I bakgrunden syns Mynta. Hon är en mycket vacker höna. Hon håller sig alltid undan och gör inga försök att synas. En blid höna. Svår att komma nära. Mynta är född i februari och är nu 7 månader. Hon sover alltid på tuppen Fjölnar högra sida. Den ordningen får inte störas.

Fjölnar

Tupparna Fjalar och Fjölnar kommer bra överens. Fjölnar bestämmer över alla och är en ståtlig och snäll tupp. Fjalar försöker ta sig en höna emellanåt men blir snabbt tillrättavisad av Fjölnar. Om Fjalar blir efter brukar Fjölnar leta upp Fjalar och fösa ihop han med gruppen igen. Fjölnar och Mynta sover alltid ihop. De är lika gamla och är född i februari. Fjölnar är nu 7 månader gammal och han gal för fullt sen en dryg månad tillbaka.

Fjalar

Han kämpar på med sin hönsförlamning. Han dansar fram då han börjar vara trött i benen. Det innebär att benen far åt alla håll. Dock är han mycket lycklig och äter med god aptit. Han får leva så länge det går. Freja försvarar Fjalar och de sover alltid ihop. Fjalar är född i mars och är nu 6 månader. Han gal sen några veckor tillbaka och försöker alltid men lyckas inte överrösta Fjölnar.