torsdag 31 januari 2008

Apocalyptica underbara







Så var äntligen januari slut.

Kroppen lyder men inte så mycket mer. Tröttheten är grym, mörkret lika så fast jag kan se en liten ljusning. Jag brukar inte vara vintertrött, jag brukar inte vara beroende av årstider.
Det enda som brukar göra mig mer tokig än vanligt är våren. Den underbara våren..
I övrigt brukar det vara lugnt.

Men dom sista veckorna tror jag går till historien.
Kroppen lyder.. men inte så mycket mer, den äter, den sover, den arbetar, den ..
Men inte så mycket mer. Den har ingen gnista. Hjärnan dinglar däruppe som ett stort tomrum.
Det nästan ekar då jag tar på mig mössan.
Kroppen får lugnt sitta och invänta energin ett tag till på sitt j-la arsel.
Ärligt jag lääängtar..

Håll i er och håll er inne!

Läser i expressen och ser att stormvindar och även orkanvindar drar in över västkusten.
Kollar igenom mina uppsatta kameror i landet.
Det ser blåsigt ut..
Funderar på hur länge den där isbanan ska finnas kvar..
I den landsänden är det väl sommar snart?
Men på nyheterna visar dom att det är snökaos i Skåne.
Så då får nog Malmöborna åka skridskor ett tag till.

Ljuva Venedig


Vaknar av dunsen i hallen från brevinkastet ( he he.. har inget brevinkast). Där ligger ett jätte vykort med Hälge på golvet. I texten står det så rart att jag ska krya på mig. Jag blev rent rörd av den fina omtanken. Sen ser jag har fått ett lika gulligt sms, långväga.. med samma omtanke.

Tittat på klockan.. Hm..


Det hela började med att jag skulle se på min nyinköpta tv (för mig är den ny än) som jag räknade ut att jag inte tittat på under några veckor. Jag slog på den och skulle tippa att det var omkring 15.30 tiden. Jag hann se lite om Venedig, vattnet som svämmar över staden och nästan dränker den och sen minns jag inge mer.


Tittar på klockan igen.. Hm..

Det ingen vill se

Jag läser boken Den tusende gången 2003, skriven av Anna Lytsy och berättad av Ulrika Olson, en sann berättelse om incest. Boken handlar om Ulrika som blev sexuellt utnyttjad av sin far då hon var liten fram till 14 års ålder. Ulrika har valt att berätta sin berättelse utan att göra om den. Den är naken och utelämnar ingenting. Den är grym.

Idag är Ulrika en vuxen kvinna. Efter de skoningslösa åren då incesten pågick förträngde Ulrika alla händelser. Istället levde hon med en svår ångest som hon försökte droga bort som resulterade i ständigt nya utnyttjanden. Det var det enda sättet hon kände till att få uppskattning på. När hon blev 21 år vaknade alla minnen. Det var då hon beslöt sig för att polisanmäla sin far. I boken får man en stor inblick i polisanmälan och alla förhör, journaler och rättegångsmaterial som är autentiskt. Pappan döms till 4,5 års fängelse.

Men livet blir inte lättare. Hon får barn och lever med en underbar man. Hon missbrukar alkohol då ångesten blir för stor. Drickande slutar alltid i kaos som maken uthärdar år efter år. Ångesten tvingar henne återkommande till att först vara en förövare (att bjuda ut sig till män och förnedra sig), det skapar makt, för att sen bli ett offer (sexuellt utnyttjad). Hon kommer hem på morgontimmar, kanonfull, totalt förnedrad, blåslagen och har tappat det mesta.

Till slut så inser hon att hon måste bryta mönstret, den onda cirkeln och hon lyckas... Hon kommer till insikt och förstår vad allt handlar om.

onsdag 30 januari 2008

Nöden har ingen lag eller hur var det nu?

När man är sjuk så blir det dålig ordning hemma. När jag skulle ta mig en kopp kaffe ikväll var ALLT pulverkaffe slut. Och vet du vad jag hittade då.. ? Jo en kaffebryggare, bryggkaffe oöppnat och filter. Oh vad glad jag blev.

Bröderna lejonhjärta


Caesar
eller
Sarren, Sesarren..


Det här är jordens tröttaste katt
och
enligt andra den goaste


Dom här två är bröder,
ungkarlar,
som bor med sin mamma
Lavendel
eller Ravioli.. ha ha (ej passande)
och hon är snögudinna,
hon ääälskar snö
och hoppar i kapp snöflingorna.


Min älskling
Mozart
eller
Sart, Ke ke..


Han är min livräddare.
Han vet var hälsenan sitter och han har sina knep.
När han ska ut på natten så händer följande:
  • han säger "ke ke" nedanför sängen
  • han hoppar upp och sätter sig för att studera
  • han drar ut en klo ur framtassen och drar en liten rispa i huden
  • om ingen reaktion kliver han upp på bröstkorgen
  • hjälper inte det vet han var hälsenan sitter
Det går ingen nöd på mig



Och om man har tråkigt varför inte en terrorattack?
Antingen på mig, eller sin mor eller varför inte på sin käre bror.



Som inte alltid slutar i samförstånd!!


I min lilla värld finns så mycket


Hässjadagen 2004

Jag bor i en rik bygd, inte i ordets bemärkelse pengar, utan en rik bygd på uppfinningsrikedom och stolthet. Men jag kommer också från en sådan bygd. Ibland undrar jag som Västerbottniska hur jag hamnade i Hälsinglands djupa skogar. Men alla bygder har nog sin stolthet och sitt ursprung. Mitt ursprung är att med sina händer skapa sin tillvaro, att aldrig klaga, att visa att man har mod och integritet, att aldrig döma utan alltid gå med rättvisesnöret i sin hand. Min morfar sa alltid "He du in´t ha nå å göra ve ska du in´t lägg de i" som betyder - det du inte kan påverka ska du inte lägga dig i. Han var klok han.. o goa karameller, "Kungen av Danmark" hade han på kammarn med.

Denna bygd utstrålar det som jag tror på. Där jag bor finns smultronställen. Bara någon kilometer från mig finns Hälges pappa, självaste Mortimer. Jag har ett roligt minne hur min vännina och hennes barn kom på besök från Västerbotten för några år sen och lusten över att se Hälges tecknare blev så stor att vi åkte dit oanmälda. Snabbt hade familjen föst in oss i hans fina tecknar verkstad i ett av husen på gården. Där skissade han snabbt ihop varsin teckning till alla barn utifrån den karaktär just det barnet hade. Vi tackade och tackade och levde länge på det minnet.

Sen har vi ofantligt många hantverkare här i trakten och hela bygden sjuder av hantverkstradition. I vår lilla by finns två stora turistmål Pallars och Jonlars som är två av många Hälsingegårdar som besöks flitigt under sommarmånaderna. Dom två har nominerats till världsarvslistan. Passerade Pallars och Hisveds häromdagen när vi var ute och gick på en lång promenad. På somrarna när man cyklar ner till Alfta (6 km) på små trevliga tillställningar brukar vi alltid ta paus vid Löka. Blev lite full i skratt då jag hittade denna bild tagen från kyrktornet i Alfta. I huset på mitten har vi en liten etta som är egentligen min dotters men nu är hon på vift och studerar.

Under sommaren händer spännande saker i byn bl.a. målartinget som är välbesökt, hässja dagen, Långheds höstmarknad där lokala leveratörer eller hantverkare ställer ut sina alster och precis innan jul har vi en julmarknad som är underbar att gå på. Inte långt från Långhed ligger Norrbyn med sin lilla ostkiosk. I Långhed Bygdegård spelas folkmusik någon gång per år och som är väl värt ett besök. Långheds bygdeförening och Långheds IF är två stora aktiva föreningar som lever. Jag är revisor i Långheds IF.

Vi har världens största surströmmingskiva i Alfta ishall varje augusti månad. Om du gillar suringen ska du vekligen komma. Det är en fest som heter duga. Och så till slut kan jag bara säga så finns så ofantligt mycket mer att se, uppleva och göra..

Oförglömligt minne


På Valborg ska man elda majkasa..
Valborgsmässoafton 2006 kunde ha slutat på ett annat sätt.
Vi fick soteld då och efter det har jag idag den största respekt för eld.
Jag har aldrig sett så många bilar på min gård som det var då, det var Bollnäs, Edsbyn, Alfta räddningstjänst, Ljusnan förstås, ambulans och halva Långhed.
Det märkliga var att jag just blivit ombedd att vara brandsskyddsombud på arbetet och hade precis hunnit gå igenom lite material.
Jag minns hur lång tid det tog att skura rent huset och jag tänkte hela tiden "vad glad jag är som får städa för tänk om inget hus funnits kvar".

Gud vad jag tycker om dig

Du är en riktig vän. En vän som man kan säga vad man vill till. Som finns trots att du inte borde, men du finns ändå. En vän som man beundrar, inte för det du gör utan för det du är. Jag tänker ofta på dig. Jag hoppas detsamma. Ibland så svämmar hjärtat över och då måste man bara få säga dom underbara orden.. bara så du minns dom, så dom inte glöms bort.

Hur långt kan man gå och hur långt ska man gå?

Det är skrämmande att vi ska alltid vara tillgängliga. Tekniken går hur långt som helst utan att ta sig en rejäl funderare på om det verkligen är rimligt, möjligt, risker och hur det kommer att se ut i vekligheten. Kontrollbehov kallar jag det. Det här handlar inte om säkehet. Människorna bakom tekniken har bara ett i sikte och det är vinst.

Hittade denna sajt "Lilla" i VK som beskriver tekniken och som jag hoppas är totalt omöjligt att genomdriva i det långa loppet. Rent rättsligt kan väl inte detta vara lagligt bara genom ett abonnemang som bara skrivs på av den ene? Föräldrar ansvarar för sina barn men dom äger dom inte.

Åsa Landberg, psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen, säger till TT:
- Det kan bli ett problem i familjer där det förekommer misshandel eller där föräldrar har en sjuk kontroll över sina familjemedlemmar.

Det som retar mig mest är att reklamen/annonsen riktar sig till barn och föräldrar för att inge trygghet. Jag ser framför mig hur detta vekligen väcker tankar hos den som har ett sjukligt beteende och banar väg för mer kontroll. Vi glömmer så lätt alla utsatta människor i vår lilla trygga värld..

Allt stämmer nästan


"Att vara nunna" vad innebär det egentligen? Hon med sitt blida sinne, vårdar hon Guds ord och tålmodigt sitt kall. Med kloka ord vägleder hon oss i det svåra. Hon glider så stilla genom ruinerna och ser orubblig ut i sin tro, i alla fall på film som tex. Sound of Music (den filmen får mig att le om och om igen av lycka och glädje). Att vara nunna innebär att man lovar att leva i fattigdom, kyskhet och lydnad. Det är ett kall som skulle passat mig bra, det skulle tyglat mitt sinne, för mycket stämmer med min roll i livet, förutom mina arbetstider (som ingen regelbundenhet ger) och om det inte nu var för att jag äter män eller har ett dolt sinne likt Hermans. I övrigt stämmer det ganska bra.. ?

Huvudbry kan klia

Jag fnissar och funderar..
Jag blir glad av allt gulligt som händer i min omgivning (riktigt riktigt glad)!
Men jag får huvudbry också.
Det finns en gåta som jag inte fått svar på ännu.
Jag undrar om min vän konverterat till Gud och blivit nunna..
Som i sitt dagliga arbete ömt vårdar och tar hand om allt lidande (det är ju egentligen min uppgift).
Det finns ju influensa bakterier, tarminfektioner och förkylningar som alla kräver sin speciella vård. Det här med livets uppgift, dit man går varje dag (nästan varje).. är en spännande gåta (som nog kan tyckas ta hela livet att lösa).
Fortsättning lär följa..

Jag gillar Herman Hedning


Hans sjuka hjärna spyr galla konstant som man själv skulle behöva göra ibland. Han sätter ord på det som jag önskar att jag vågade säga, dessutom gör han det på ett snillrikt sätt. Den stinkande Herman vågar stå för vad han är och vad han gillar. Det gillar jag! Det påminner mig om min hjärna. Jag kan bli lite avis på han. Hans sporrande illvilja har inga gränser.. han är totalt gränslös!!
Sista numret var bara hur bra som helst där dom firar 20 år jubileum. Då var Herman riktigt söt.. han gick där bredvid sin skapare Jonas Darnell, så liten och höll handen.. det var nästan så mitt modershjärta rann över.
Länge hade vi en liten Herman som åkte bil med oss bara för att påminna min reptilhjärna under bilkörning och om vilka ord man kan använda.. Han satt så snällt vid hastighetsmätaren och följde mig med blicken. Ser du han? Han sitter där, liten och söt. Jag undrar vart han tog vägen.. ?
Här kan du se på veckans Hedning..

Naket utelämnande ökar statistiken

Letar upp min kalkylator (så här lite nyfiket) och slår på 3080 besök delat i 84 dagar..
Oj .. vad många siffror!! (Från blogens start).
36666666666666666666666666666667..
Det var en jädra massa besök (beroende på var man sätter kommatecknet).
Hermans illvilja ramlar in och jag multiplicerar med en mille...
Svaret blir nästan som i decembers statistik.
Man kan också säga att besöken är något högre än vid första mätningen som då visade i snitt 23,8 (1000 besök på 42 dgr), och nu är snittet ca 33,3 sen 29/12 (1000 besök på 30 dgr).
Då får jag absolut nöja mig med 36,6 besök i snitt om dagen sen start och tänk vad

glad man kan bli av det lilla (trodde ni ja).

tisdag 29 januari 2008

Askorbinsyra är febernedsättande

Testa så får du se. Det funkar. Min kloke, gode vän och homeopat lärde mig det en gång. Tag 1 kryddmått Askorbinsyra utblandat i vatten x fem per dygn. Askorbinsyra är ren C-vitamin. Hjälper även bra vid tillfälliga enkla urinvägsproblem.

I like 99

För det betyder att jag gått i mål.. Jaa!! Etthundra texter (hoppas inte alla kom idag).
Så nu kan man slappa några timmar, fast det har man ju gjort i några dagar.
Ska sova på saken igen så kanske jag vaknar frisk i min skalle..

Uppkäftig haka

Är det uppkäftigt att sticka ut, kanske inte med sin haka men med sina tankar om de inte sårar någon. Om jag beskriver en känsla så är det ju min känsla jag beskriver och ingen annans. Ändå blir det betraktaren som avgör om jag stuckit ut eller inte. Är inte det märkligt?

100 sporrar

Kan inte låta bli..
Alltid då jag närmar mig det magiska talet 100 (som för mig är en bedrift) så skriver jag text på text för att kanske komma fram till etthundra texter på en månad. Vilken usel filosofi.. !

Identitetslös blogg

Bloggandet handlar väl om att bli sedd på ett eller annat sätt. Att vara en helt anonym bloggare kan för mig tyckas som om den blir identitetslös. Om bloggen inte blir välbesökt vad hittar man då för mening med bloggandet. Bloggandet handlar mycket om bekräftelse och inre beundran. Har jag fel? Finns det någon som bloggar utan att vilja bli sedd?

Vardagen pausar

När man ligger sjuk så är det så enkelt att studera världen som den är, vad som händer runt omkring. Man har ingen tidspress på sig utan man bara finns. Vad enkelt det är med en paus från vardagen. Man hinner också validera tankarna om och om igen..

"Jag är sjuk i huvudet" , del 1- ?, så skulle man kunna skriva..


Del 1. Temperaturen under tekniktäcket.

Både jag och dator ligger under täcket. Det finns väldigt mycket spännande teknik under täcket. Det är kablar, mobil, mobilladdare, värmedyna och inte vilken som helst, en riktig "Royal" och så tidningen Herman så klart.
Alla denna strålning kanske hjälper mig bli frisk. Och då har vi inte snackat om alla värme som finns under detta täcke. Jag har alltså en förkylning med feber. Har inte orkat gå upp. Jo det har jag visst det. När febern blev tillräckligt hög och jag bara låg helt stilla i flera timmar, då kändes det inge bra, när jag vaknade för femtioelfte gången och tänkte att nu drömmer jag fortfarande, då var jag bara tvungen att masa mig upp för att hämta lite febernedsättande. Feber är bra.. ringer det i huvudet. Men ibland måste man pausa. Så vad händer då när febern går ner, jo.. pyjamas nr 1 behöver tvättas, pyjamas nr 2 behöver.. ja om och om igen. Tillbringaren är full med vatten men den når inte min mun. Undra vad som kan hända om tillbringaren, Herman och jag..




Del 2. Min vän Herman.

Han är en elektro sadist. Den oreda han skapat under täcket kommer att få långvariga konsekvenser både för mig och världen. Återkommer strax med mer info..


Del 3. Atrix räddar inte allt.

I brist på sysselsättning och ideér kan man antingen låtsas att man har nagelbandsproblem och hjälpen kan då vara Atrix.. Eller så har man riktiga nagebandsproblem och då tar man till Idomin eller Inotyol.. Grunden måste ändå vara "håll huden mjuk så uppkommer inte problemet".



Del 4. Datacentralen.

Man får i alla fall en prom emellan.. Det trista är Firefox på den ena och Explorer på den andre.





Del 5. I min feber blir du min bokhylla som ny.

Många kan det.. det Karin Boye kan..

JAG VILL MÖTA..

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram-
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendeskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.


Del 6. I min feber blir hela världen som ny.

Kommer du ihåg hur tankarna bygger om allting när du har feber, det är svårt att veta om det har hänt eller inte. Mina tankar har varit ovanligt snälla idag. Dom har byggt om mina tråkiga minnen till roliga minnen. Det känns ganska bra. Så för varje gång jag somnar så drömmer jag om någon gammal händelse som blir som ny. Mmm.. Skrämmande fort denna dag förflutet i det grå diset. Men i min säng sjuder det av liv. Precis som när man var liten. Det är gubbar och gummor överallt och jag tror dom bygger en hel stad med hjälp av Herman.


Del 7. Köldfrossan har funnits en tid nu.

Jag har aldrig frysit så mycket som jag gjort de sista veckorna. Jag brukar ha långkalsonger, långbyxor, fleéce filt runt benen, långärmat x 2 inomhus men ändå håller jag på att frysa ihjäl. Och nu ja ... är det hemskt. Två täcken, ett överkast, en värmedyna hel lång, en pyjamas och tjocksockar och två tjocka varma morgonrockar om mig och ändå är händerna som stelfrusna vita köttstycken och snoken livlös. Sen gömmer man sig under alla täcken med dator o Herman.. somnar.. vaknar och badar i svett..


Del 8. Det enda jag längtar efter är soppa.

Nu ska jag koka broccolisoppa som min vännina gav mig recept på. Det var det godaste jag ätit på mycket länge.


Del 9. Den tänker jag inte missa.

Hur sjuk jag än är så tänker jag inte missa den spännande föreställningen som utlovats komma vid nästa post. Jag tänker ligga här i sängen högtidligt och bara vääänta.. utan mat och sömn! Må då för gisses inte personen dra till Manilla idag.. Jag vet inte om jag uthärdar då och personen vill väl att jag ska leva då budskapet kommer.. Tempen ligger på 39,2 idag och livet är inte lätt. Så var barmhärtig..


Del 10. Jag skyller på febern..

När man vekligen tror att något avgörande kommer att ske. En efterlängtad förklaring på hur världen är.. så gör febern att jag drömmer, feberdrömmar. Så jag vet inte om det är veklighet eller inte det jag ser och hör. Och jag drömmer (tror jag) om ett varv till och ett varv till.. då jag plötsligt ser något sött.. och vet inte om jag ska skratta eller grina.. Men gud! Låt mig fortsätta drömma... Mmm.


Del 11. Finns sanningen.. ?

Och var i h-vete då .. ?


Fortsättning följer.........

Folkhälsominister Maria Larsson börjar vakna

Det är dags.. MEN för mycket länge sen! Hur många unga människor finns det inte som är drogberoende idag och är helt utelämnade till en familj, skola och socialtjänst som gett upp för länge sen?? Det skulle jag vilja veta. Hur många barn har inte slutat skolan redan innan nian?

Drogandet finns runt om oss, i huset bredvid om vi bara öppnar våra ögon. Hur j-la naiv ska samhället fortsätta att vara?? Samhället har svikit dessa barn i många många år nu. Jag kallar dessa unga för barn eftersom dom inte fyllt 18 år ännu. Hjälpen som erbjudits har aldrig någonsin varit bra för dess barn men som det är nu är det rena urskiljningen.

När det går så här snett, då drogen bestämmer över livet, då ska man inte vänta tills barnet har nått den bottenlösa brunnen för att barnet överhuvudtaget ska var motiverad till vård och hjälp, eller att de kommer in via rättsväsendet på grund av rått våld såsom mord, mordplaner, dödsmisshandel m.m.

En ung människa som går på droger kan inte själv avgöra vad som är bäst för dom. Dom lever i kampen mot drogen, med suget, intagandet och att gå ur den, förnedringen, misslyckandet och nya drömmar om att vilja slippa. Men drogen vinner alltid. Varje minut som går utsätter de sig nya förnedringar.

Många självmedicinerar sin egen svåra ångest. I grunden kan det finnas en psykisk diagnos som BUP överhuvudtaget inte ens kommer i kontakt med. Det kan också finnas tex ADHD el Ashbergers som gör livet så ångestladdat. Bygg ut BUP, bygg ut psyk, förändra socialtjänsten!!

Vad gör soc då när något börjar gå snett?? För de första så möts föräldrar som äntligen vågar ta steget och söka hjälp hos soc av en totalt passiv socialtjänst som kallar till samtal. Dom ser barnet för stunden, men kan tyvärr inget göra så mycket just nu mer än att kalla till samtal. Först ska soc vänta tills barnet börjar visa tecken på kraftigt drogberoende, eller att barnet befinner sig i uppenbar fara eller utsätter andra för uppenbar fara, eller att föräldrarna (som bär all skuld till allt) dör innan dom börjar tycka att det är allvarligt.

Jag kan säga för varje drogtillfälle och med den kraft som ligger bakom att inta en drog, så mycket kraft ska läggas senare för att få barnet ur drogen (om det ens är möjligt). Jag har lyssnat på en 19 årig flicka som berättade för mig hur enkelt det var under drogens inflytande och i den så fruktansvärt hopplösa situation hon befann sig i att hon utan problem satte sig på rälsen och hur tåget fick ta hennes ben i sitt desperata försök att få leva. Vad hände sen.. Socialtjänsten kallade henne för ett hopplöst fall.

Jag är av den sorten att insatser ska göras omgående för barnet om det ska finnas möjlighet att komma tillbaka till ett normalt liv. Dom solskens historier vi hör, där barnet drogat i många år och blivit fri sitt beroende dom är mkt få, inget skrivs om alla dom som dör, deras familjer som dör i sorgen runt eländet. Det skrivs om alla den råhet och det våld som finns i samhället men i dom texterna står det sällan att det skedde under drogens inflytande.

För så är det i verkligheten. Naiva Sverige vakna!! Vet du vem du möter i bilen på vägen? Tror inte det för då skulle du inte våga vara där. Vilka hjälpinsatser ska vi ha i Sverige? Det är så många aktörer runt ett barn men väldigt få gör något för att förändra eller hjälpa barnet till ett drägligt liv. Familjen, vänner och skolan är oftast dom som först ser, vem ska sen hjälpa?

Hoppas nu Folkhälsominister Maria Larsson att ditt inflytande kan påverka livet för de barn som lever under drogens grepp, att vi får se en förändrad socialjänst som visar tecken på att vilja och kan uppvisa att det går förändra. Men sen måste fler aktörer in i bilden utifrån vilken problematik som ligger bakom. Alla är vi individuella..

Driftig, handlingskraftig och stark i sig själv eller?

Vad är det som gör männen så galna över Carola Häggqvist? Först var det hennes ex man Runar Sörgaard och advokat Pelle Svensson som ifrågasatte hennes vittnesuppgifter i rättegången mot Tito Beltrans misstänkta våldtäkt mot barnflickan.
Och nu har Gert Fylking öppnat munnen och dessutom under direkt sändning i Riks Morgonzoo igår där han väller ur sig sitt hat mot Carola om både gamla synder och om fallet Tito.
Känner sig dessa män våldtäktsanklagade eller känner dom sig hotade av hennes starka själ? Skulle Carola gå upp och vittna om hon inget hade att vittna om. Skulle hon verkligen våga det? Det finns så många vittnesuppgifter som ramlar tillbaka till samma sak - att Tito är kvinnotjusare, han tycker om att massera kvinnor. Men för det behöver han inte vara en våldtäktsman.
Men vad i hela friden har Carola med detta göra?
Hon är inte ett huvudvittne, hon har inte sett någon våldtäkt.
Så varför tar inte gubbarna och lugnar ner sig..

måndag 28 januari 2008

Snopet sammanträffande


På vägen till ett kallt glas vatten ser jag papper och brev som belägrar varenda ledig yta. Det finns ett stort vitt kuvert som jag inte sett tidigare och som jag bara måste öppna. När jag bli frisk ska jag öppna dom alla. Min första tanke är att nu har dom skickat bilder på nya inför mitt stundande byte, eller? Blev full i skratt då jag hittade denna.

En av mina två skottkärror


Jag läser om upphittade saker, ena dagen här och nästa dag där. Jag förvånas över hur mycket folk tappar. Kan dom inte hålla rätt på sina saker? Tur att det finns vänliga själar som hjälper dom med det.

Inspektionsrundor är bra för samhället! Och bra för den som inspekterar! Ja bra för alla.. som får igen sina 30 000 kr handskar och sina borttappade däck på sin Volvo (inte för jag vet vilken modell det var men det måste vara något i hästväg). Tur jag kan ligga i min säng och följa inspektionsrundorna från den. Det är som en spännande utflykter.

Jag har två skottkärror, den ena är ny och den andre har sett bättre ut (den har kört Hälsingesten ett par år) men i alla fall.. Den gamla skottkärran skulle jag kunna skänka till självaste inspektören så att han spar sin rygg eller slipper märka ut platserna och istället kan han öppna en.. Låt mig tänka! .. Ett litet stånd på marknadsplatsen dit han kör dessa upphittade saker och jag föreslår att han kallar ståndet för..
"Skottkärran". Om han är smart bakar han bullar och tar med och bjuder folket på.

söndag 27 januari 2008

Efter bröllopet

Efter brylluppet med Mads Mikkelsen, Rolf Lassgård, Sidse Babett Knudsen och Sacha Dons i rollerna. Ett ödesdrama av Susanne Bier. När illusionen bryts ner i små betåndsdelar och den innersta kärna blottas, det är först då vi kommer närmare vårt inre. Livet blir mer äkta och ärligt. Alla behöver då och då påminnas. Jag blev tagen av den välgjorda och jordnära filmen. Inte en enda stund blev den långtråkig, utan istället grips man av allvaret som finns. Man kan hitta tröst i filmen om livet är svårt.

Snart kommer jag och äter upp dig

Magen vrålar ut sin längtan efter något riktigt fett och äckligt.
-Hör du det? Bra.. Jag kommer.
Jag hoppas det var det enda jag behöver..

lördag 26 januari 2008

Sitter och myser vid brasan (ur foto)


Det är varmt och gott.
Fred Åkerström spelar så snällt för mig.
Innan nästa kvälls bus..



Inte på något annat ställe blir man så bortskämd som här (ur foto)


Med rödrosiga kinder efter en lång utflykt
i det underbara vädret
får man ligga på kökssoffan och vänta på
något gott.



Först bjuds det på broccolisoppa, ack så goood.



Sen blir det fisk. Helt underbart gott.


Och det bästa av allt.. Blev inte fotat. Min vännina kan baka allt!! Då menar jag ALLT!! Dom som är lagda åt det hållet brukar dregla. Jag vet en som är avis.


Här är det trivsamt (ur foto)














Hemma hos världens bästa vännina


I Hälsinglands djupa skogar (ur foto)


Västibacken (intill mig)




Över skogen på väg till Silfors


Silfors



Hisveds



Pallars


Hässjaån