Min vän säger "skriv från ditt hjärta. Det blir bäst & där bubblar så mycket som vill ut! Skriv om det! Även om det inte är så ljusa tankar just nu..."
Kan man hata ett tillstånd, kan man hata orättvisor, kan man se ner på människor som vill skada? Ja det kan jag. Jag är inte nådig. Jag är inte klok, sansad och lugn. Jag är allt annat än normal.
I min värld så existerar inte dom här känslorna egentligen.. men sen en tid tillbaka är dom mina vänner. Jag försöker varje dag överlista dom för att överge dom men dom pockar envist på. Det är försvaret som kämpar mot att besegras och falla död ner i golvet. För det är precis så det känns.
När jag ser mig omkring ser jag samma rädsla i deras ögon som i mina. Rädslan som gör oss till djur.Rädslan som tvingar in oss i vrår där vi kämpar med näbbar och klor för det vi tror är rätt. Men det är inte rätt. Ju mer motstånd ju längre bort glider vi alla från den vekliga kärnan. Den vekliga kärnan är redan gjord och ska inte göras om.. om och om igen. Den ska lindas in som isolerad händelse.
Om man är i sandlådan och utkämpar ett krig, låter det då vettigt att generalen som leder anfallet är allt annat än sund i sina tankar. Som genom sitt hat bara spär ut mer av sitt hat, som i sin tur skadar mer och mer.. Gränsen är redan nådd för länge sen. När ett rättvist förlåt inte ses som en enkel väg, när hatet har fått fritt spelrum så är alla ute på farliga vägar.
När man försöker analysera så kommer man bara fram till en stor bittehet som är drivkraften bakom hatet. Men ingen vet när den började och varför den uppstod. Den är väldigt individuell och självvald. Man har gjort sig till ett offer.
Jag väljer alla sidovägar, jag undviker att möta dom fientliga blickarna, men jag har själv valt att utse mig till ett offer. Jag sitter fast i en rävsax. Jag ser den nedåtgående spiralen varje dag. Jag vet att den är farlig, jag vet att den måste hindras, men jag vet inte hur? Självkänslan är låg, egentligen lika med noll. Men när man når den djupaste botten av brunnen så händer det ibland att en enorm styrka och klokhet visar vägen och livet blir enkelt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar