Det ingen vill se

Jag läser boken Den tusende gången 2003, skriven av Anna Lytsy och berättad av Ulrika Olson, en sann berättelse om incest. Boken handlar om Ulrika som blev sexuellt utnyttjad av sin far då hon var liten fram till 14 års ålder. Ulrika har valt att berätta sin berättelse utan att göra om den. Den är naken och utelämnar ingenting. Den är grym.

Idag är Ulrika en vuxen kvinna. Efter de skoningslösa åren då incesten pågick förträngde Ulrika alla händelser. Istället levde hon med en svår ångest som hon försökte droga bort som resulterade i ständigt nya utnyttjanden. Det var det enda sättet hon kände till att få uppskattning på. När hon blev 21 år vaknade alla minnen. Det var då hon beslöt sig för att polisanmäla sin far. I boken får man en stor inblick i polisanmälan och alla förhör, journaler och rättegångsmaterial som är autentiskt. Pappan döms till 4,5 års fängelse.

Men livet blir inte lättare. Hon får barn och lever med en underbar man. Hon missbrukar alkohol då ångesten blir för stor. Drickande slutar alltid i kaos som maken uthärdar år efter år. Ångesten tvingar henne återkommande till att först vara en förövare (att bjuda ut sig till män och förnedra sig), det skapar makt, för att sen bli ett offer (sexuellt utnyttjad). Hon kommer hem på morgontimmar, kanonfull, totalt förnedrad, blåslagen och har tappat det mesta.

Till slut så inser hon att hon måste bryta mönstret, den onda cirkeln och hon lyckas... Hon kommer till insikt och förstår vad allt handlar om.