Sammanhangen saknas

Hon hittar inte tråden som bär hennes skrivande.
Det blir istället en utfyllnad av sånt som för henne inget betyder.
I sinnet säger hon förlåt, hon må icke klara av det nu.
Hon saknar sammanhangen i sitt liv just nu.
Känslorna lever men sitt eget liv.
Hon kan inte modifiera dom, hon kan inte metafora dom.
Hon kan helt enkelt inte presentera dom i den formen.
Dom är alldeles för äkta och sårbara.
Dom skulle bara skada.
Hon är sårbar.
Förlåt.
För hon lever.
Hon är farlig.
Känslan gnager i henne.
Men innan känslan är tämd behövs klokhet.
Därav vila.