måndag 29 december 2014
måndag 8 december 2014
Idag slutför jag en 19,5 vecka lång cytostatikabehandling
Om en vecka börjar strålbehandling. Kroppen är sliten. Det kommer att ta tid att bygga upp den.
lördag 6 december 2014
fredag 5 december 2014
Ett nytt rum
Lite nya fleecefiltar för 9 kr styck på IKEA och upp med ljuskronan vi hittade på Örnsköldsvik köp och sälj sida för 100 kr i somras.
torsdag 4 december 2014
onsdag 3 december 2014
Ljuvligt god lingonglögg
3 liter vatten, 3 liter lingon kokas i 10 minuter med en påse kanelstänger, en påse hel nejlika och 1-2 msk kardemummakärnor. Skumma. Sila av saften. Blanda i 1,2 kg socker och pressad apelsin i saften. Koka upp. Skumma. Häll på flaskor. Njut.
Klubbad
Har kommit till dygn 16 av cytostatikabehandling 6/6. Min sista behandling. För tre dygn sen började kroppen sakta lägga av. Benen och fötterna är som bly. Febermaran härjar,dock låg temp, Ömsom fryser, ömsom svettas. Vill göra så mycket men hamnar hela tiden i soffan. Blir andfådd för ingenting. Benmärgssmärtan är tillbaka, dock inte i den grad som vid Taxotere. För att uthärda blir det Alvedon och Tradolan x 3 per dygn. Längtar ut ur mitt skal ..
Blandade känslor
Det är med vemod jag kommer att starta min strålbehandling den 15 december. Igår var jag på röntgen, en CT bröst. Röntgen var inför strål. Inte fick jag veta om det fanns tecken på återfall. Utan röntgen var för att mäta ut var strålningen ska ges. Det är min kropp och den går sönder mer och mer. Som min vän i Helsingborg sa, när vi var dödssjuka var vi friska och nu när vi bedöms friska är vi sjuka. Igår tatuerade de min bröstsida på revbenens båda sidor med en svart prick som sitter livet ut. Ingen vet och ingen kan lova att biverkningarna inte blir svåra. Jag som har så känslig hud ser framför mig en stor blödande och smärtsam krater där bröstet suttit. Dessa biverkningar uppträder tidigast efter 2 veckors strålning och först då är man beredd att sänka stråldos. Dessa sår är som värst någon vecka efter strålningen upphört. För detta finns förband sa strål sjuksköterskan.Jag känner mig utlämnad. Klart att sista veckan på sista cytostatikabehandling med ledsmärta och feber drar ned ens kraft att tänka klart men jag har stora farhågor. Jag är helt enkelt rädd för det okända och det är ju inte normalt att utsätta kroppen för strålning. Strål sjuksköterskan sa i alla fall att strålning är mycket lindrigare än cytostatikabehandling.
måndag 1 december 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
