Kolla din livförsäkring

Sen när du blivit sjuk är det för sent att höja upp ditt valda ppb. Inte förrän du är arbetsför går det att förhandla. Men det är inte säkert att du får det ändå om det finns risk för allvarlig sjukdom. Det kan vara värt att kolla upp detta när du är frisk. Sen om du blir sjuk så kan de inte ta av dig den.

Oktober månad blev en svart månad

Idag den 30 oktober inser jag att hela oktober bara försvunnit i krämpor och svårigheter pga cytostatika Taxotere att jag totalt missat denna månad. Den har inte ens existerat. Nu känns det dock som detta är över. Jag kan börja andas igen. Och jag är så tacksam för att jag valde att flytta hem. Jag klarade inte av att sköta mig själv i vårt sommarhus. Det är underbart att somna och vakna med min älskade man som hjälper mig med allt. Jag är trygg.

Vårdförbundet och afa-försäkring

Om jag väntat ett dygn med räkningshögen hade jag missat att min medlemsavgift inte betalats till vårdförbundet sen i somras då det sker automatiskt via avdrag på lönen. Men utan lön kan inget dras. De 10 procent som jag är berättigad har istället blivit en skuld då löne behöver få sjukintyg omgående innan brytdatum så det inte släpar efter att jag arbetar. Har börjat ringa dem direkt efter varje sjukintyg då sjukintyget dröjer från arbetsgivaren. Imorgon är sista dagen att anmäla dem per telefon att jag är med. Kunde ha förlorat min afa-försäkring pga detta. Vilken tur att jag upptäckte detta!

Hårsvall

Håret har hunnit börja växa under Taxoterebehandlingen. Inte fjunen utan det grövre. Fjunen lossnade aldrig. Det grövre kommer nu sakta men säkert att börja lossna igen med min FEC-behandling. Men vad gör det när man känner att man fortfarande bär på livet.

Hittade plötsligt detta underbara i min räkningshög

Ett spännande brev

Båten är äntligen i sin båtvagn

Det tog 10 månader att komma sig upp från gräsmattan och det tog 40 min att göra det. Tack Håkan och Lennart!!

Finbesök av bästa Carola på en underbar sopplunch

Sårodlingssvar från port a carth visar på bakterier

Av mina tre op ärr så såsade det ur den översta i måndags. Särodling togs. Svaret visar på bakterier.

Onkologen har ringt och informerat att jag ska träffa en ssk och läkare på kir mott Örnsköldsvik sjukhus kl 14.30 idag.

Tack gode gud att mina vita blodkroppar ännu inte börjat sjunka. Det börjar ske på måndag. Utan dem, utan försvar. Vem vill få en allvarlig blodförgiftning.

Dock har jag inga tecken på någon  allvarlig infektion.

Jag har slutat!!

Vaknar typ klockan fyra på morgonen och har en inre dialog med mig själv. Inser att jag slutat med Tradolan i förrgår. Jag behöver den inte längre!! Den som jag tagit av fyra gånger per dygn i ca fyra veckor pga mina svåra skelettsmärtor från cytostatika Taxotere. De smärtorna är nu borta.

Min vän lill Pär

Cytostatikabehandling FEC nr 5/6, dygn 2

Normalt skulle jag ha varit pigg från igår tack vare höga doser cortison från behandlingsdag och nedtrappningsschema under 6 dygn men utgångsläget var annorlunda denna gång. Föregående Taxoterebehandling har sänkt mig så mycket.

Illamåendet är kraftigt närvarande precis som vid alla tidigare FEC behandlingar trots det tunga gardet med Aloxi. Försöker parera det akuta illamåendet med vid behovs medicin som hjälper någorlunda men hinkar och spypåse behövs pmkring mig.

Plötsligt kommer en akut attack men den kan lika gärna sluta med en våldsam nysning så att man kissar ned sig. Det är svårt att veta vilka hål som man ska stoppa.

Cytostatikan har alltid givit smärta i op området under en period  av de tre veckor det är mellan doserna. Det det sjuder av en brinnande aktivitet och op området är ömmare än vanligt.

Detta har i natt satt sig i höger överarm efter senaste försök att sätta in picc-line för 5 dygn sen. Armen har stas-smärtat i natt och jag har känt oro för propp. Det är även samma sida som min port a carth sitter på. Stas-smärtan har inte gått över förrän jag har satt mig upp. Och då släpper det men kommetr istället som små ilningar i överarmen. Kanske kalvdöns nerven som smärtar. Alltså en jojo natt.

Lättare chemobrain har jag känt av. Tappat tråden i samtal och blandar ihop saker och ting. Blir lite vilsen som går över.

Min älskade make arbetar hemifrån på förmddagen idag och det är jag tacksam för. Vad skulle jag gjort utan hans omsorgsfulla kärlek. Oh vad jag älskar honom.

Anna och Aaron har förgyllt min dag

Ett underbart besök. Så mycket glädje.

Lavendel finns alltid vid min sida

Kurrandes kommer hon och läser av hur man mår. Antingen lägger hon sig ned och ligger kurrande och tittar på mig eller så gosar hon en stund och går sen sin väg.

Jag har en bästis som heter lill Pär

Precis som jag kämpar hon med cancer och vi ses genom underbara mail nästan varje dag. Hennes brev gör mig lycklig. Hon är en dyrbar och viktig person för mig. Jag är så tacksam för att hon finns.

Sjukhuskyrkan

Jag brukar stanna till vid dörren in till oasen och läsa denna vackra dikt som står i entren till sjukhuskyrkan i Sundsvall.

Em gång har jag suttit där inne och gråtit floder i denna fridfulla sal.

Ny dag och cytostatikabehandling nr 5/6

Fått tre FEC och enTaxotere. Nu åter till FEC. 

Tittar mig i spegeln och ser en klen, liten skallig gumma

Ägget är dyrbart

Sen Mynta börjat lägga ägg så turas tupparna om att ruva på ägget. Besättningen består av en höna och tre tuöppar. Just nu ligger Fjalar på ägget och det är ett under att han med sin hönsförlamning (stapplande ben) kan ta sig dit utan att krossa ägget. Inte undra på att ägget är så blankt och välputsat när man kommeroch hämtar det. 

Hemma hos hjärtat igen

Äntligen bort med plasrfilmen

Plastfilmen är äntligen avlägsnad. Det gjorde riktigt ONT. Fattar inte att huden är så skör och känslig. Nu kvarstår två små plastfilmer med strippar över såren som ska sitta i 14 dagar. Fattar inte hur man ska kunna ge cytostatika i port a carth om 2 dygn.

Nr 42

Har fått det rummet som jag och Johan fick efter att jag opererat bort mitt bröst och mina lymfkörtlar den 23 maj i år. Det är ändå 42 rum här på vårdhotellet. Känns tryggt och bra i det här rummet.

Tack narkosen och operation!

Fastande och nervös begav jag mig på morgonen till somatiska behandlingsenheten för att göras i ordning inför operation och insättning av port a carth..

Börjar få kroniskt låg smärttröskel efter allt som skett. Överarmen smärtar fortfarande efter gårdagens picc-line insättningsförsök x 2. Nu är 4 vener prövade och det finnsinte så många kvar att lägga den i. Det blir ärrbildningar som gör att picc-line nu är utesluten. Likaså vänster överarm då lymfkörtlar är borttagna (hög infektionsrisk).

Efter ha fått en vit landstingsrock bäddades jag ned i en varm säng och transport körde mig till uppvakningen dit opererande läkare kom och informerade mig om vad han skulle göra. 

Min nervositet blev inte bättre av att jag igår hann läsa om komplikationer runt port a carth i vårdhandboken. Det är inte bra att vara en sjuk sjuksköterska.

Väl inne på på operation togs jag emot av flera underbara kvinnor som pysslade om mig på ett helt fantastiskt sätt. Eftersom det var fredag skulle vi poppa och jag fick välja musik. Jag valde Tomas Andersson Wiij som strömmade lugnande ur högtalarna. Jag tror han sjöng Hälsingland som han har skrivit till Per Persson i gamla Persson Pack. En underbar sång om Hälsingland.

Narkossjuksköterskan och narkossjuksköterskeeleven informerade om vad de kunde ge om för att lugna och smärtlindra utan att andningen skulle påverkas. De kunde verkligen sin sak. Glada, omtänksamma, lugna och trygga har de stöttat mig på ett fantastiskt sätt och de har hållit handen. Tänk vad en varm hand betyder mycket. Dom har varit med mig i det turkosa tältet som mitt huvud var inbäddad i. Jag har varit smärtlindrad och ångestdämpad inom sekundrar då smärtan plötsligt kommit. 

Op drog ut på tiden och man fick även ta hjälp av en narkosläkare då allt ska krångla. Det tog tid att hitta ett hållbart och bra kärl. Men nu sitter min port a carth där och jag lever. Jag vet inte i vilket kärl den är i.

Kördes till uppvakningen. Var där en dryg timma och fick lite syrgas och två underbara kaffekoppar som var ljuvligt goda. 

Transport hämtade och körde mig sen åter till somatiska beh.enheten. Fick komma upp direkt och äntligen besöka toa. På med kläder och börja planera min dag vidare. Sen kom ssk tillbaka och sa att jag skulle sitta i sängen en timma till. 

Då uppstod nästa problem. Jag kan inte köra bil hem då kroppen har badat i Pentanyl. Parkeringsbiljetten gick ut vid 13 tiden idag. Funderade på om jag skulle be maken hämta efter jobbet. Kändes inte ok att han ska köra 35 mil tur och returdå han arbetat hela dagen. Så då ordnade onkologen en ny natt på vårdhotellet och jag är lika glad för det.

Transport körde upp mig och bagaget till vårdhotellet i en rullstol då jag inte får bära tungt första dygnet eller dygnen. Vet inte.

Likblek gick jag sen i sakta mak med släpande fötter till onkologen och hämta en 2 månaders parkeringsbiljett och sen vidare ut i regnet till bilen som inte fått parkeringsböter och lämnade biljetten i fönstret.

Väl tillbaka på hotellet har jag äntligen fått dricka och nu ligger jag här och inväntar en underbar middagpå hotellets lyxrestaurang.

Det var i våras

Det var här det började den 24 april i år på Sundsvalls sjukhus efter mitt besök på vårdcentralen den 18 mars som föranledde en akut remiss till mammografin som dock tog dryga 4 veckor att få komma till.

Nu har vi oktober och jag vet inte vart tiden tagit vägen. Man blir tidslös i sin egna lilla cytostatikavärld och bruset där ute är avlägset. Fokus ligger på att klara en ny dag med nya möjligheter och att överleva. 

Att ett besök och presenter kan göra en så glad

Åsa hade med sig en fantastisk present. Hon kom med handledsvärmare, benvärmare och en mössa i mjukaste garn. Nu behöver jag inte frysa. Vilken present!! Så glad.

Fin besök på vårdhotellet

Bästa Åsa kom plötsligt och överraskade mig med ett besök ikväll. Jag blev förstås jätte glad. Det blev en underbar kväll. Tackför det besöket!! Värmer i hjärteroten. 

Min resa var inte förgäves

Onkologen har just ringt och glädjande nog så kommer jag att få en port a cart insatt imorgon här i Sundsvall. Ska vara fastande från midnatt och insättningen sker under lokalbedövning och är ett kort ingrepp. Cytostatikabehandlingen skjuts fram till måndag. Då har min resa till Sundsvall  inte varit förgäves. Tack onkologen och doktor Haschim för att det gick att ordna så smidigt. Nu känns det mycket bättre.

Här bor jag detta dygn

Gråtit som ett litet barn

Kom till Sundsvall lagomt till 9 för att träffa min läkare på onkologen. Han informerade om att de beslutat sätta ut Taxotere och sätta in FEC igen till de två sista cytostatikabehandlingar som är kvar. Rent procentuellt skiljer det 1-2 procenr i risk för återfall när Taxotere avbryts.

Checkade sedan in på vårdhotellet och fick både en underbar frukost och ett fint rum. Sov en stund och sen åt jag en god fisklunch. Sov en stund till och sen vid 13 tiden begav jag mig till onkologen för insättning av Picc-line.

Efter två mycket onda och besvärliga försök att sätta in en ny Picc-line så visade röntgen att sonden inte tog sig vidare in i halsvenen utan hade vänt i överarmen. Det resulterade i ett nytt läkarbesök där han informerade att sonden måste dras ut, att vänster arm är utesluten för Picc-line pga att lymfkörtlar är bortopererad och att en porta cart måste opereras in så att jag kan få mina två sista cytostatikabehandlingar. 

Nu letar onkologen en akuttid på kirurgen i Sundsvall eller Örnsköldsvik och jag ligger i sängen på vårdhotellet och väntar på svar från onkologen. Överarmen smärtar och jag har gråtit floder som ett litet barn idag då nålen kommit åt flera nerver bl.a den som ger kalvdön i armbågen ( kan inte det svenska namnet och kalvdön är västerbottniska/bondska).

På väg till röntgen passerade vi onkologens vårdavdelning och jag tänkte hamnar jag här är det sista anhalten. Så jag har bestämt mig att dit ska jag inte. Hellre dör jag någon annanstans innan de värsta pöågorna sättwr in. Jag är inte depressiv utan har helt sunda och normala tankar i en oviss och svår tid. Det är enkelt att göra sina val idag då jordelivets alla "ha saker" ter sig mycket avlägset, ointressant och oviktigt. Livet är det dyrbaraste!

Där ute är havet

Man glömmer alltför ofta bort hur vackert det är i Höga kusten området och utanför husknuten.

Lycka

Andfådd och med skakiga ben blev korgen full.

Mynta har börjat lägga ägg

Hönshusets inredning och värme är klart.

Lycliga höns!

Haft några tunga dagar

Fick en riktigt bra dag i lördags som förflöt utan feber. Sen blev jag sakta men säkert sänkt igen och febern kom tillbaka. Igår orkade jag ingenting. Varje morgon har blivit senare och senare. Igår klev jag upp efter lunch.

Idag är det en bättre dag. Har varit och lämnat prover. Vart och grattat faster med en stor blombukett då hon fyllde år i augusti. Och det bästa av allt. Onkologen har ringt och meddelat att jag inte ska få Taxotere utan jag får gå tillbaka till FEC. Dessutom har jag tagit mig ut i skogen idag. 

Strålande sol och glada höns

Cytostatikaplanering

Onkologen har ringt och nu är nästa veckas cytostatikaplanering är klar men inte vilken sort det blir.

Torsdag 23/10 kl 09.00 läkarbesök. Där kommer min läkare att informera om vilket cytostatika läkarna har beslutat om på en tidigare planeringsrond under veckan.

Torsdag 23/10 kl 13.00 insättning av Picc-line.

Vårdhotellet över natten.

Fredag 24/10 kl 09.00 cytostatika.

Jag hoppas verkligen jag slipper Taxotere som säkert är mycket bra för den som klarar av den men min kropp gör inte det. Jag har upplevt mig förgiftad och haft återkommande nära döden upplevelser. Ibland när jag varit ensam i Hälsingland somnat har jag inte vetat om jag kommer att vakna igen. Jag ljuger inte. Det är precis så jag känner det. Det har varit ett rent helvete och en kamp utan dess like. Vem kunde tro att man skulle bli så sjuk.

Nu ska jag njuta av att gå omkring i huset, se solen utanför, kanske sätta mig ute i solstrålarna och släppa ut de små liven i den kalla och friska luften. Ikväll kommer mina fina bonusbarn för en vecka och då blir det full fart i huset.

Jaaaa, en underbar känsla!!

Sovit dag som natt sen jag kom hem för 5 dygn sen. Sov hela vägen ned till Sundsvalls sjukhus igår samt delar av dagen där. Var helt slut på igår kväll. Somnade tidigt och har sovit hela natten utan avbrott. Vaknar när maken kliver upp men somnar om och sovit till 10. Det var länge sen jg kunde sova ordentligt. Vaknar och känner mig så utvilad. Också en känsla som jag inte upplevt på länge. Jag blir så glad och hoppfull. Jag är fortfarande febrig men jag känner mig stark. Jag känner mig klar i huvudet. När jag kliver upp så upplever jag inte obehag, utmattning, svåra smärtor och inte ett akut behov av att gå och lägga mig igen. Hoppas det håller i sig hela dagen.

Glad

Tack omtänksamma Carola och Håkan för underbart besök och för den vackra blomman.

Läkarbesök på onkologen

Sov hela resan ned till Sundsvalls sjukhus. Kom in på onkologen vid 9 tiden för att börja med att få en ny picc line insatt men då jag fortfarande har feber så ville sjuksköterskan inte sätta in den. Hamnade i en skön säng. 

Läkaren kom vid 10.30 och vi hade ett bra samtal. Han ordinerade en ny CRP och vätskedropp då jag är uttorkad. Han föreslog inläggning men jag tackade nej då CRP visade sig vara helt normal och likaså blodbilden som togs på VC i förrgår. Det märkliga är att blodbilden och CRP är bra trots att jag haft feber i snart 3 veckor och stundtals mått så dålig att jag har haft svårt att vara uppe på benen. 

Min läkare tror att min kropp inte tål Taxotere. Min kropp ska nu få vila till nästa vecka och han ska fundera på om jag ska få tillbaka FEC eller en lägre dos Taxotere. Sov långa stunder och vid 14 tiden hade vätskedroppet gått in. 

Jag och Johan åkte hem med uppmaningen att om jag har feber imorgon ska jag bege mig till Örnsköldsvik sjukhus för inläggning. Jag vet att jag kommer att ha feber imorgon och jag vet att jag inte kommer att lägga in mig då både CRP och blodbild är bra. 

Strax Sundsvall

Ritade ett konstverk igår som heter BLÄ!

Smärtor, feber och till bristningsgränsen orleslös

Onkologen har avstyrt cytostatikabehandling imorgon. Jag kommer ändå att få min picc line insatt i överarmen och sen träffa min läkare. Det kan vara så att min kropp inte tål Taxotere. Jag ska kanske få en annan sort efter att kroppen fått återhämta sig. Sen om jag orkar allt imorgpn vet jag inte.

Vaknar vid 7, temp 37,2 och intog febernedsättande då febern stiger då jag kliver upp och då kommer smärtorna i skelettet. Fick i mig två tekoppar och lite vatten.

Började drömma om varmkorv. Tog mig ur sängen vid 11 och klädde.på.mig med darrande ben. Då man är så hungrig att hela kroppen skriker men matlusten finns inte då måste man ändå äta.

Åkte på ica och släpande ben gick jag igenom butiken och hittade korv till slut. Åkte hem. Kokade makaroner och värmde korven. Satt mig och åt.  Det smakade ingenting.

Helt utmattad gick jag i säng. Sov till tre och vaknar badandes i svett. Temp närmare 38 grader och enveten smärta i benpipor. Tar igen smärtstillande och febernedsättande.

Tar nig ned för trappen och hittar Prociva blåbär. Hamnar i soffan där jag fortfarande ligger. Jag hoppas min man kommer hem snart. Jag längtar efter hemmagjort potarismos.

Har börjat få kramp i vaderna. Det känns som jag sprungit några.mil otränad. Dom är så ömtåliga. Man smyger ned benen på golvet. De stackars hönsen sitter instängda i en ladugård som jag inte ens orkar gå till.

Blodprover igår var bra. Det saknades infektionsvärden och trombocyter. Det blir väl nya prover imorgon.

Jag kan inte förstå hur illa det blivit. Jag orkar inte ens vara uppe längre. Det är så otroligt tyst och ensamt här. Jag är så ledsen.

En tung dag

Sovit i omgångar sen 9 i morse. Vild feber i eftermiddag och trots febernedsättande. Benpiporna smärtar och bakhuvudet dunkar i omgångar. Så där riktigt vansinnigt. Mår illa och har nästan börjat kräkas ikväll som lugnade sig efter att jag hängt över toa en stund. Matlusten är borta sen veckor tillbaka. Det är alltså inget bra med mig. Ska ringa onkologen imorgon och höra hur proverna är. Det känns inte bra det här. Och jag hoppas inget nytt börjat pyra i mig.

En riktigt go kram

Var till min gamla arbetsplats idag och lämnade prover inför nästa cytostatikabehandling. Fick en sån där helt underbar kram som man lever länge på.

Jag vet inte vart jag ska börja

Jag går och lägger mig igen och väntar till min hjälte kommer hem. 

Morgontemp 37,8

Caesar

En kille som är glad att se mig!

Flyttar hem till Kuba efter 17 veckor i mitt älskade Hälsingland

Vilken dag, vilken packning. Två bilar och en släpvagn. Rågfulla. Alla höns i varsin transportlåda med stora hål och två katter i varsin kattbur. Min make har packat och lastat, jag pekat. Utmattad !!! Nu är det bara att ratta i 80 km i timmen och 31mil hem. Jag kommer att vara som en magnet bakom min älskade.

Morgontemp 37,6

Tredje morgonen med morgontemp under 38 grader

Kroppen är ändå klen och det går inte vara uppe utan febernedsättande och smärtstillande. Morgontempen var idag på 37,4. Ändå känner jag att krafter börjar sakta komma tillbaka. En härlig känsla.

Jag är så lycklig

För att min man kommit, för att vi ska packas oss hem, för att han finns, för att det finns ett slut på allt elände.

Första kräkningen på hela cytostatikabehandlingen

Min älskade make kom redan till lunch. Grannen lånade ut sin släpvagn och Johan lastade skrot. Vi åkte till Bollnäs och Johan lastade av allt skrot själv på avfallsanläggningen. Låg halvdöd i framsätet och kände mig inte pigg. Därefter åkte vi till Spicy Cow för att äta en riktigt vällagad köttbit. Jag har inte ätit kött på 2-3 veckor. Måltiden blev underbar och jag orkade äta upp min portion.

Kom hem och somnade i sängen. Efter ett par timmar kom jag upp i soffan men började må sämre och sämre. Till slut så började jag kräkas. Mycket förvånad. Somnade åter i soffan och blev sovandes i den fram till natt. Bara byta till sängen igen.

Morgontemp

Efter 17 veckor så har jag bestämt mig och nu krävs åter igen logistik

Nu är det bestämt. I helgen åker jag hem. Det var den 14 juni då semestern började som vi med en enorm logistik packade två bilar fulla med 4 barn, 4 höns, 3 katter, 3 cyklar och allt annat viktigt för att tillbringa semestern i Hälsingland efter att vi ställt in en 14 dagars semesterresa till Turkiet pga bröstcancer.

Nyopererad i en tid full av väntan inför svar från patologen för att kunna gå vidare i min behandling så rullade dagarna på som till slut blev till veckor. Med tiden förtränger man verkligheten. Var helt inställd på att börja arbeta den 16 juli men dagarna innan hörde kirurgen av sig och de var dags att börja få provsvar och remitteras till onkologen. Vinkade av min man som åkte hem och började arbeta. Väl efter provsvar som visade sig vara en trippelnegativ bröstcancer vattnade jag trädgården med mina tårar tusen gånger om dagen fram till min första cytostatikabehandling den 24 juli. Sen lugnade jag ned mig och verkligheten hade landat i mig

Jag är oerhört tacksam för att jag stannat denna svåra tid på den plats som jag älskar mest på jorden. Med trädgården, solen, djuren och möjligheterna så har dagarna rullat på och jag har i sakta mak tagit mig an allt jag velat fram till min cytostatikabehandling övergick till Taxotere. Efter att jag börjat med den så fungerar ingenting.

Jag är oerhört tacksam för all den hjälp och stöd jag fått av mina grannar, gamla vänner och arbetskamrater. För våra pratstunder och matstunder som blivit en återkommande glädje varje vecka. För alla telefonsamtal för att höra hur det går. För alla arbetskamrater och vänner i norr som skickat sitt stöd via blogg och sms. Som skämt bort mig med presenter och gjort mig så oerhört rörd. Stort tack till min nyfunna vän som kämpar precis som jag för milsvida mejl på ett ocensurerat språk där vi förstår varandra.

Jag har nu haft feber alldeles för länge, jag har slutat söka för den och jag orkar inte bry mig. Jag är vaken 5-6 timmar per dygn. Jag missar att äta och jag kan inte ta hand om det praktiska. Det har krävts många funderingar och ett köpslående med mig själv men idag blev det helt solklart att jag kommer inte att klara mig själv längre. Jag måste hem till trygghet, djuren likaså och jag behöver närhet till vård.

Idag kommer min man. Det är mycket som måste göras innan vi kan åka hem, det är grovsopor som ska till Bollnäs, det är Elektra som ska fixa det sista med fibern till internet, det brunnstömning, det ska fixas halm och havre för en hel vinter, Flora sa begravas, växthuset ska stöttas inför vintern snömassor, mammas grav planteras, huset ska vinterbonas och vi ska hyra en envägsläpvagn för att få hem allt. Det krävs lite logistik.

Det finns en fånig rädsla och det är att skulle cancern komma tillbaka så hinner jag aldrig komma tillbaka hit hem något mer. Det skulle vara fruktansvärt förfärligt. Någonstans i bakhuvudet så inser jag  dock att ens nedsatta allmäntillstånd ställer till med att rimligheten i allt och att det förvrängs i min skalle runt alla farhågor och motgångar. Det går inte riktigt lita på allt som man oroar sig för om det verkligen är så.

Det ska bli skönt att komma hem till min familj och mitt hjärta som kämpat så under denna tid med att åka emellan. Till vardagen med alla krav. Till sängen med den underbara madrassen som heter Tafjord från Ikea som är som en tempurmadrass. Då skelettet smärtar är den perfekt. Man behöver inte ens vända sig på en hel natt. Sen får jag väl stå ut med havets hårda vindar och snörstorm. Jag vill inte bli sjuk i virus och håller mig gärna borta från det. Vänner kan äntligen börja komma och hälsa på och då får jag bjuda på mat igen i vårt stora, rymliga hus.

Jag tror inte jag tyar längre

Morgontemp 37,7 men känns som 41 grader. Hela kroppen sjuder av smärta, är orkeslös och illamående. Har nu legat i soffan i två timmar sen jag klev upp och inväntat att mediciner ska börja verka. Funderar allvarligt på om jag klarar mig själv här nere så mycket längre till. Om en vecka är det dags för nästa behandling och då anar jag en ännu tuffare period börjar på en redan sliten kropp. Att gå ut till hönsen för ge mat och vatten känns orimligt tungt. Jag är så ledsen att jag inte orkar sitta ned med dem ute i hönsgården. Det är kallt och rått ute. Att ställa sig i köket och tillaga en måltid likaså. Har ingen lust, fantasi eller hunger. Jag vet inte hur det här ska gå. Att åka hem och ge upp vet jag inte om det är så klokt. Det kommer att ställa mycket krav på alla andra. Tyvärr så kan inte min hjärna avgöra vad som är rätt och fel längre. 

Sony Xperia Z2 nr 2 sen augusti

Självrisk 1500. Men vad gör det då mobilen med sån fantastisk kamera gör mig så glad varje dag. Man kan göra allt med den. Den är den bästa mobilen jag har haft! Adjö till tvättbaljor och att missa stänga laddningsluckan.

Ett allt för länge sargat modershjärta har fått nytt hopp och framtidstro idag

Tingsrättsförhandlingar visade sig bli en solskenshistoria.

Tack snälla underbara Ingela!

Det kom ett paket som värmde hjärtat och jag blev jätte glad. Självklart ska jag läsa boken. Jag ska börja redan imorgon. Handkrämen är otroligt len och mjuk för min trasiga hud.

Äntligen en dator med fungerande mellanslagstangent

Nu har jag klagat för mycket idag och då ska gudarna straffa mig

Vaknar och tar kvällstemp. Fotar värdet innan jag glömmer det. Temp 38,4. Lägger ifrån mig mobilen. Går på toa. Det smäller till pch Mozart håller på att riva köket för att han inte får blötmat som han redan fått idag. Han fårnöja sig med Hill torrfoder.

VARJEMENING FÅR JAG SKRIVAOM DÅ MELLANSLAGSTANGETEN INTE FUNGERAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommer ut i köket men hittar inte vad Mozart rivit ned och efter en stund ser jag min mobil ligger i en av alla blötläggningsbaljor med locket öppet för laddning. Var antagligen för tröttdå jag klev upp och att ta loss den ur laddning samtidigt som jag håller en febertermometer i andra handen som skafotas ärinte detenklaste,

MOBILEN ÄR VATTENTÄT UPP TILL30 MINUTER OM ALLA LUCKORÄR STÄNGDA.

nU HAR JAG HAFT FEVBER MÅNDAG TISDAG ONSDAG, UPPEHÅLL FREDAG LÖRDAG SÖNDAG, FEBER IGEN MÅNDAG TISDAG ONSDAG TORSDAG FREDAG LÖRDAG SÖNDAG MÅNDAG TISDAG OCH JAG HÅLLER PÅATT TAPPA FATTNINGEN !!

Mobilen ärdööööööööööööööööööööööööööööööd.

Då är det bara att bölaännumer ::::::::::..............

När man sitter där och gråter som mest ..

.. kommer finaste sms av riktiga vänner som bryr sig och plötsligt kommer min snälla granne Ulla som inte läser min blogg med nylagad lax, varm potatis, sallad, kall sås och nybakat bröd och tvingar mig att äta medan hon ser på. Tack Ulla!!! Som om gud hade hört mina böner. Sen kom förståndet mitt tillbaka och nu ska jag gå i säng och sova.

Jag är på fruktansvärt dåligt humör idag

Ovanstående är min morgontemp. 

Vaknar av att min fina intensivvårdspatient Flora har bajsat men tyvärr i sin fjäderdräkt igen. Badar rumpan med handskar för att inte smittas av något. Inser att detta inte är hållbart och att hon inte kommer att repa sig. Nu har hon slagsida och säkert Marek (hönsförlamning). Jag håller på och disskutera med mig själv om det är jag som ska hålla i yxan. Tyvärr finns bara jag här. Jag har aldrig dödat ett djur förutom småkryp. Känner stort obehag inför detta.

Lavendel står utanfär och jamar. Släpper in henne och känner på lång väg att hon stinker skit. Tittar ned på verandan som är full med hönsdynga och det är inte konstigt då hönsen älskar att vara nära husfolket. Efter nattens regnande så är det en enda smet där ute. Går ut imin tunna nattskjorta och det är 6,2 grader varmt ute. Står där i 45 minuter och spolar hela verandan ren med vatten. Varenda planka och inser att ingångarna måste hängnas för. Tyvärr är jag ensam och fixar inte det just nu. Idag får hönsen hålla sig i hönsgården då det regnar och rått ute.

Ringer min man och beklagar mig och jag upplever som vanligt att alla har skygglappar på sig och vill helst inte se eller höra något om någonting. På frågan pom de är lyckliga och har det bra så svarar han jaaa. Tårarna rinner. Här står jag och ser till att de har mat och har det bra där hemma men omtanken tillbaka den är vilsen. Då är måttet rågat och jag hälsar att jag är upptagen till helgen så han kan istäållet bege sig ut på lite trevligheter så att han får sitt nöjeslystmäte tillgodosett. Jag är riktigt elak idag.

Sen är jag så trött och förvånad över hur två grupper på facebook, den ena som heter Alfta och den andra som heter Edsbyn-Alfta fått stänga. Dels för en get som blivit stulen och uppäten och som slutade med att större delen av befolkningen i Alfta anser att hela AlftaQuren flyktingar är skykdiga. En skrev är det en och några stycken som ätit upp den där geten så är alla 200 flyktingar skyldiga. Och i detta har då några personer tagit emot dödshot fär att de försvarar utsatta och oskyldiga människor. I den andra gruppen så har den stängts för att människor inte kan bete sig i det offentliga rummet. Jag måste säga att jag är chockad hur det kan bli så här.

I övrigt på facebook får man inte försvara utsatta människor, framförallt inte flyktingar. Folk går till attack mot en om man inte kan erkänna att flyktingar är en börda för det svenska folkhemmet. Många menar på att det är flyktingarna som står för all kriminalitet, våld och hot. Deförstörvårkultur. Jag förstår inte hur människor blivit. Ingen bygger något på kunskap utan bara farhågor. En del så envisa att de till och med mordhotar människor omde inte tycker som dem.

Jag är trött på allt trams i denna skitvärld. En del människor har tappat förmågan att öppna sitt hjärta. Världen har blivit hård och kall.Demokratin bryts sönder och många är inte långt ifrån IS beteende fast i en mildare grad. Hur ska detta sluta??

Hur ska min dag sluta? Jag måste laga mat idag.Dessutom äta den innan jag svimmar av utmattning. Jag måste hugga huvudet av mitt älsklingsdjur. Sen ska jag begrava henne. Nu gråter jag. Jag måste bygga barikader på verandan så att hönsen inte tar sig dit mer. Jag måste bada katten. Jag måste diska som inte är gjort sen Bubbas gjorde det i söndags.Jag måste handtvätta allt jag lagt i blöt i söndags. Jag måste hitta en avbitare för tvättlinan så att jag kan ta den biten som blivit över sen linan satts upp ute på verandan. Jag behöver göra ett klädsträck i storrummet då det regnar ute. Sen får jag väl fundera på om jag ska be min man om ursäkt. Just nu känns det som om att jag bör avstå att vara med människor som är lyckligt självgoda och som gärna berättar om det. Jag lever inte på den planeten just nu och har inte gjort det sen helvetet började i mars.

Nu ska jag ligga här och böla ur mig ilskan och sen ska jag fortsätta böla mig igenom den här skitdagen som gud har gett mig. Tack så mycket!! Det är väl så, jag förtjänar ingenting annat. Jag har mig själv att skylla att jag ens föddes på den här skitjorden. Misslyckad, usel och otroligt dum.

Har nu sett Agenda som handlar om läkemedlet Perjeta som kan förlänga överlevnaden för de som har spridd HER2 positiv tumörform

Till alla omtänksamma och godhjärtade människor som vill hjälpa till och bota min cancer så hjälper inte Perjeta på den cancerform som jag har och som heter trippelnegativ bröstcancer.

Det är en svårbehandlad cancerform som endast svarar på cytostatikabehandling. Cytostatikan ska förhindra att den kommer tillbaka och att den utvecklas till fjärrmetastaser. Dock är ändå risken stor.

Du kan själv söka på nätet och läsa om trippelnegativ bröstcancer. Det är ingen rolig läsning och jag undviker läsa den då den drar ned en i avgrundens djupaste hål.

Haft en underbar för- och eftermiddag

Trots feber på morgonen så kände jag mig riktigt pigg. Klev upp 10.30.  Vid 13.30 åkte jag ned på Alfta gästis då alla matgäster ätit klart och lämnat lokalen för att se om husmanskost kunde väcka min hunger. Det var panerad fisk, gula fina runda potatisar, rivna morötter, haricots verts, vitkålssallad, kall currysås, citrondricka. Det var så ljuvligt gott. Kom hem, tog febernedsättande och sov till 19. Vaknade med frossa och smärta. Feber trots febernedsättande. Bara att gå i säng igen för man orkar inte vara uppe.

.

Morgontemp

Pysslat mitt i natten

Jag känner mig jävligt uppgiven

Åh vad jag är less på det här

Varit utan Alvedon och Tramadol sen i morse och sovit hela eftermiddagen. Genast sticker febern iväg. När man då vaknar bär benen knappt en och lederna kokar av ilska. Intar då Alvedon och Tramadol och inom 30 minuter badar man i svett. Jag har tappat respekten för min feber och orkar iute söka för den återkommande. 

En morgonbrasa är inte helt fel

Vaknar av att jag fryser

Morgontemp 38,1. Kanske jag åker till akuten idag och tar prover. Sen åker jag hem direkt. Vägrar ligga där i timmar. Dom får ringa om värdena är dåliga. Jag trivs hemma och där har jag allt jag behöver.

Ätit middag och fullkomligen badar i svett!

Ätit sex små mål på 6 dygn och ikväll blev det en extra festlig måltid för Bubbas. Trots liten portion orkar inte kroppen med. Det fullkomligen rinner från hela skallen.