Ur världen som aldrig blev sann

Jorden må leva

I tanken
jag följer din färd
jag skrattar
den är lång
ofantligt lång
jag skrattar
inte av illvilja
utan av lycka
av sammanträffandet
nu ska det ske
stegen styr
precis rätt

Spikrakt går du in
med din klokhet
med ditt tvivel
ditt sinne är öppet
och förblir så
jag är stolt
vidunderligt reser jag med
den tiden har funnits
kanske alldeles för länge
men vem bryr sig
när himlen öppnar sig
må hjärtat icke förblöda

I drömmen
är sagan sann
tiden finns ännu
som snart är slut
inte slut så
bara en tidsperiod
ett ögonblick
ett jordevarv
snart börjar den stora
den ofantligt stora
den modiga
som du ska berätta
för dina barn

Du förblir kvar
innanför min hud
så länge
jorden må leva