En gång för länge sen föddes två kvinnor..
En fin dag den 23 Juni och den 3 Mars.
För 47 år sen grodde ett ägg.
Så föddes åter en kvinna den 3 Mars.
Mor var född i Juni.
Du som sörjde var Mars barn.
Så gick åren.
Hon tog mod o krävde svar.
Då var hon tolv år.
Han kom med öppna armar.
Hon fick lära sig läxan.
Behålla men aldrig synas.
Avstå för gott.
Det var inte lätt.
Mången tår har flutit.
I 46 år har hon behållit men inte synts.
Dom små fick även lära sig det.
Hon har hunnit säga adjö till mor.
Hon har varit på väg att stå öga mot öga.
Hon valde att avstå.
Hon vet inte om hon gjorde rätt.
Idag den 3 maj så stannar livet för nästa.
Idag får hon äntligen åter sin pappa som hon väntat på hela livet och de små sin morfar.
Det var första gången hon hörde honom gråta.
Han sa "Jag älskar dig"
Hon sa "Pappa! bror o ja har bestämt, nu blir vi äntligen en familj".
Nu är det frågan om vi hinner.
Tiden är knapp.
"Den enes död den andres bröd"
lördag 3 maj 2008
I historiens vingslag slår klockan zero
Etiketter:
Barn,
Befruktning,
Död,
Dödsfall,
Kärlek,
Kärleksbevis,
Liv,
Mor,
Zero
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det du skriver är sorgligt.
Jag unnar verkligen dig och dina barn många lyckliga år med pappa/morfar.
Skicka en kommentar