Att blogga är den bästa KBT behandling man kan få eller vad tror du?

Jag inser att jag går igenom mitt liv på djupet i denna blogg som kan verka väldigt ytlig emellanåt.Ytligheten är bara den falska fasaden, en flykt från det svåra och ett väntrum. Att komma till insikt tar tid, ett mödosamt arbete. Att vara sin egen psykolog och samtidigt patient kan vara svårt men är man medveten om det så tror jag att man öppnar sina dörrar då man känner själv att nu är man redo att öppna och lyfta det som man inte har velat se. Att se med öppna ögon, att känna med sitt blödande hjärta krävs mod men också förstånd. Förstånd att inse att det är bättre och leva i smärtan än att leva med livslögner. Smärtan släpper förhoppningsvis till slut men ångesten över att ljuga för sig själv den försvinner aldrig. Idag är det måndag, det grå diset silar in genom fönstren och själen känner sig lika grå. Men jag tror som jag alltid har gjort det blir bättre. Allt blir bättre. Jag måste säga att jag har så mycket kärlek att ge att hjärtat svämmar över och blöder. Det blöder hela tiden. Det gnager och jag letar i ett stort mörker. Den största och svåraste uppgiften är att inse att den kärleken ska ges till mig själv, till det som finns omkring mig och inte till dom drömmar som aldrig någonsin kommer att uppfyllas. Det är väl KBT behandling om något.