Så var äntligen januari slut.

Kroppen lyder men inte så mycket mer. Tröttheten är grym, mörkret lika så fast jag kan se en liten ljusning. Jag brukar inte vara vintertrött, jag brukar inte vara beroende av årstider.
Det enda som brukar göra mig mer tokig än vanligt är våren. Den underbara våren..
I övrigt brukar det vara lugnt.
Men dom sista veckorna tror jag går till historien.
Kroppen lyder.. men inte så mycket mer, den äter, den sover, den arbetar, den ..
Men inte så mycket mer. Den har ingen gnista. Hjärnan dinglar däruppe som ett stort tomrum.
Det nästan ekar då jag tar på mig mössan.
Kroppen får lugnt sitta och invänta energin ett tag till på sitt j-la arsel.
Ärligt jag lääängtar..