Folkhälsominister Maria Larsson börjar vakna

Det är dags.. MEN för mycket länge sen! Hur många unga människor finns det inte som är drogberoende idag och är helt utelämnade till en familj, skola och socialtjänst som gett upp för länge sen?? Det skulle jag vilja veta. Hur många barn har inte slutat skolan redan innan nian?

Drogandet finns runt om oss, i huset bredvid om vi bara öppnar våra ögon. Hur j-la naiv ska samhället fortsätta att vara?? Samhället har svikit dessa barn i många många år nu. Jag kallar dessa unga för barn eftersom dom inte fyllt 18 år ännu. Hjälpen som erbjudits har aldrig någonsin varit bra för dess barn men som det är nu är det rena urskiljningen.

När det går så här snett, då drogen bestämmer över livet, då ska man inte vänta tills barnet har nått den bottenlösa brunnen för att barnet överhuvudtaget ska var motiverad till vård och hjälp, eller att de kommer in via rättsväsendet på grund av rått våld såsom mord, mordplaner, dödsmisshandel m.m.

En ung människa som går på droger kan inte själv avgöra vad som är bäst för dom. Dom lever i kampen mot drogen, med suget, intagandet och att gå ur den, förnedringen, misslyckandet och nya drömmar om att vilja slippa. Men drogen vinner alltid. Varje minut som går utsätter de sig nya förnedringar.

Många självmedicinerar sin egen svåra ångest. I grunden kan det finnas en psykisk diagnos som BUP överhuvudtaget inte ens kommer i kontakt med. Det kan också finnas tex ADHD el Ashbergers som gör livet så ångestladdat. Bygg ut BUP, bygg ut psyk, förändra socialtjänsten!!

Vad gör soc då när något börjar gå snett?? För de första så möts föräldrar som äntligen vågar ta steget och söka hjälp hos soc av en totalt passiv socialtjänst som kallar till samtal. Dom ser barnet för stunden, men kan tyvärr inget göra så mycket just nu mer än att kalla till samtal. Först ska soc vänta tills barnet börjar visa tecken på kraftigt drogberoende, eller att barnet befinner sig i uppenbar fara eller utsätter andra för uppenbar fara, eller att föräldrarna (som bär all skuld till allt) dör innan dom börjar tycka att det är allvarligt.

Jag kan säga för varje drogtillfälle och med den kraft som ligger bakom att inta en drog, så mycket kraft ska läggas senare för att få barnet ur drogen (om det ens är möjligt). Jag har lyssnat på en 19 årig flicka som berättade för mig hur enkelt det var under drogens inflytande och i den så fruktansvärt hopplösa situation hon befann sig i att hon utan problem satte sig på rälsen och hur tåget fick ta hennes ben i sitt desperata försök att få leva. Vad hände sen.. Socialtjänsten kallade henne för ett hopplöst fall.

Jag är av den sorten att insatser ska göras omgående för barnet om det ska finnas möjlighet att komma tillbaka till ett normalt liv. Dom solskens historier vi hör, där barnet drogat i många år och blivit fri sitt beroende dom är mkt få, inget skrivs om alla dom som dör, deras familjer som dör i sorgen runt eländet. Det skrivs om alla den råhet och det våld som finns i samhället men i dom texterna står det sällan att det skedde under drogens inflytande.

För så är det i verkligheten. Naiva Sverige vakna!! Vet du vem du möter i bilen på vägen? Tror inte det för då skulle du inte våga vara där. Vilka hjälpinsatser ska vi ha i Sverige? Det är så många aktörer runt ett barn men väldigt få gör något för att förändra eller hjälpa barnet till ett drägligt liv. Familjen, vänner och skolan är oftast dom som först ser, vem ska sen hjälpa?

Hoppas nu Folkhälsominister Maria Larsson att ditt inflytande kan påverka livet för de barn som lever under drogens grepp, att vi får se en förändrad socialjänst som visar tecken på att vilja och kan uppvisa att det går förändra. Men sen måste fler aktörer in i bilden utifrån vilken problematik som ligger bakom. Alla är vi individuella..