Bampe

Snart är det dags ..

Du sitter där på tåget, på väg hem.

Full med upplevelser ... jag med.

I tysthet jag säger förlåt.

Du skriver i dina sms att du är sjuk.

Jag frågar om du träffat någon, ditt svar är ja.

Jag blir faktiskt glad.

Men också ledsen.

Jag vet att mina ord kommer att göra jätte ont.

För dig.

För mig.

Men nu finns det ingen återvändo.

Det var länge sen jag bestämde mig.

Det är så definitivt nu.

Sagan är död.

......

Det sista du skriver i ditt sms till mig ..

"Va! Är du knäpp?" ... sen lång tystnad,

sen kommer,

"men du är min bästa vän fortfarande"

Hittar inga ord.