Ok, det är snart jul och inte många lediga dagar fram till dess. Jag är ingen större julfirare för jag brukar i regel arbeta då, sammalika i år. Men det finns några saker som är viktiga inför julen. För mig är julen en gemenskap för mina nära och kära. Någon gång på julaftons dygnet ska alla vara samlade på julen. Det är en tid då jag summerar livet, varvar ner, är lyhörd.
Som nummer ett är det viktigaste mina barn och att komma ihåg alla som jag inte hinner träffa under året. Som jag saknar så mycket. Små presenter eller julkort till mina underbara mostrar, farbröder, kusiner och vänner i norr. Har en moster som jag brukar köpa kläder till ( bara till jul ), hon är gammal och sitter på ett hem, för henne betyder det enormt med ett enda paket. Jag ser hennes glada tårögda ögon framför mig. Sen finns det något nytt, en till som jag vill göra glad.
Nummer två är helt klart något slags julpynt som tex ljusstakar, för i deras sken kryper jag in i en vinterskrud. Det blir så ombonat och mjukt hemma. Julgran inomhus har jag haft varje år ( en riktig ). Barnen och jag brukade alltid åka ut på små fantastiska resor i vår egen skog när de var små. Den ena granen efter den andra har alltid haft stora fel men ändå varit så fin ändå. Det är ännu kuligare att ta hand om allt barr i januari!!
Mitt julbord ska innehålla mat som jag vuxit upp med. Det är en tradition med hemlagad inlagd sill, ägghalvor (alla bråkar om det ska vara kaviar eller majonnäs på ), hemgjord sillröra, rödbetssallad, andra sallader, gravad lax, gravlaxsås, kokt julskinka som är griljerad, äppelmos, stark grovkornig senap, lutfisk med vitsås, grönkål in kokt i buljong med lite grädde. Det skulle räcka så här. Men jag brukar lägga till honungs glaserade revbensspjäll, köttbullar, prinskorv, jansson så alla blir nöjda. Det vanliga brukar vara att jag hör från köket Kalle Anka i bakgrunden
Självklart julottan, varför?
Jo ... jag kan inte vara utan Stilla natt i stearinljusets sken i en kyrka full med okristna som kommer av samma anledning som jag, alla sitter där med sina frusna kroppar i den varma kyrkan ( nästan som om dom hade åkt häst o vagn dit ). Det är en stund, ett ögonblick av enorm sinnesro med sanslöst vacker musik, en tidig morgon.
Det finns många historier om julottan.
Det vanligaste historien är när familjen lovat på julaftons kväll att följa med och på juldagens tidiga morgon får jag inte upp någon utan får åka ensam.
Eller den om när mamma gjorde sin sista resa till julottan. Hon som ingen syreupptagning hade höll på dö i andnöd i trappan in till kyrkan. Vi bar in henne. När jag hade fått henne till bänken och hon började få bättre färg i ansiktet och andningen lugnade ner sig då förlorade en annan tant medvetandet i kyrkgången. Då var det bara att börja med livsuppehållande åtgärder medan mamma satt där och titta på.
Nu när jag kommer till julottan så finns hon redan där så vi kan språka lite.
I år blir det ett år som inte blir som alla andra år. Alla i min familj är inne i något annat ( en mellantid, mellan då och det som ska bli, alla står på egna ben ) eller så finns dom inte mer. Men något ska jag lyckas trolla ihop på julafton tillsammans i gemenskap med det som berör. Jag skulle lika gärna stå i ett soppkök på stan eller varför inte ta med mig all min mat och ge bort den till du som behöver den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar