Ok .. sa själen, jag skrek inte!

Uppgivet undrar jag hur gick det till denna gång. Snällt gled jag in mot staden. Tyckte att jag rullade. Plötsligt en grå tråkig familjebil bakom mig med blinkande blåljus. Han klockade mig precis på samma ställe som förra gången (för mig fortfarande hemlig plats) och hann ikapp mig 1 km åt andra hållet. Snällt och lydigt svängde jag in vid vägkanten. Hann fundera på om regeringen ökat stadskassan i detta område. Om dom aldrig har funnits förut, vart kommer dom ifrån nu? Denna gång fick jag sitta i hans varma bil medans han skrev den skräckinjagande lappen. På den stod det 106 km på 90 väg (minns att när jag gick in på 70 hade jag samma hastighet). Jag fick behålla körkortet, julklappen blev 2400:- minus. Vad tror ni nu .. kommer detta räcka? Jag litar inte på mig själv just nu.