Efter en lång tids obeslutsamhet och vånda, har jag bestämt mig för att landa i mig själv. Det har varit ett själsligt slitsamt oktober och november. Drömmar och förhoppningar har slitit hårt på min sargade själ som visar tecken på utmattning. Jag vet vad jag har, jag vet inte vad som kommer. Men det spelar ingen roll. Vad som än händer så kan jag inte göra så mycket åt det. Livets ström går åt det håll där vi själva valt vilken resa vi vill ta. I min själ finns ofattbar lycka. Jag tror att änglarna spelar himmelsk musik för mig varje dag. Den fullkomligen bubblar. Jag vet också hur fort allting går då det dör, då allt brister. Det är som en dans med djävulen. Att med mod våga stå kvar, naken och utelämnad det är vad jag tänker göra. Om jag inte duger, handlar det då verkligen om mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar