Imorgon, det gjorde ont

En dag för ett år sen. En dag för så länge sen som kan kännas så nära, som igår. För trehundrasextiofem dagar hände det som ingen någonsin väntat på. Inte ens du. Det var en fin kväll. En glad kväll. Den kvällen som skulle etsa sig fast på näthinnan i evigheter. Den kvällen som lärde mig vad livet är. Det var inte första gången men det var absolut den sista gången som någon någonsin skulle lära mig detta. Just i det ögonblicket som ingen väntat på fanns ingen kraft kvar. Fanns inget motstånd. Inga behov av att att protestera. Det blev punkt zero. Livet slumrade in i en lång vila. Ingemanslandet bredde ut sig. Vägen var densamma och stegen följde den invanda vägen men utan mål, utan hopp. En kall vinterkväll i januari så kom den första spirande känslan av hopp. Ett vemodigt, underbart, fantastiskt, vidunderligt äventyr på hela 365 dagar imorgon.