Ord berörde. Drömmen växte. En vidunderlig kväll, långt långt bort, ett tveksamt möte, i vårens dofter, i dunkelt grönt, jag minns dina pärlemor ögon, ett ögonblick, en kort sekund. Du försvann in i tvivel för att sen landa i din trygga borg. I höstens eldiga bladverk, vid blanksvart vatten, i historiska rum, i sterainljuset sken så föddes nya tvivel. Som två träd intill varandra med egna rötter sammanbundna i gulrött trädkronetak. Vänskap? Min färg var röd. I ditt tvivel du glömde din. Du lärde mig, ordets betydelse och en enastående individualism.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar