Det vassa, spetsiga och arga

Ha ha .. jag undrar var de orden kommer ifrån?
Kanske från någon med ett temprament som är vassare, spetsigare och lite klurigare än mitt eget. Härligt att munhuggas med knivvassa, detaljrika människor.

Är det inte underbart att bubbla ur sig ilskna ord i ett flöde så det liknar en översvämning i toaletten. Sen spottar man ut dom ilskna orden för att svämmas över igen och till slut blir det tomt och man känner sig tömd, orden blir genast renare, kanske rumsrena.

Nu för tiden bråkar jag mest med kylskåpsdörren, bilnycklarna eller något annat som verkligen förtjänar min ilska.. t. ex disktrasan. Eller munhyvlas utmanande med halva Sverige. Älskar att nå sanningar. Det blir så äkta.

Konflikter tillhör min vardag, jag är inte konflikträdd, snarare tvärtom, alldeles för sann i mina ord som jag många många gånger fått äta upp och önskat att varför bet jag inte av mig tungan istället. Men min insikt är fortfarande att det är bättre med ärlighet och sanning än att gå i ovisshet. Fantasin bygger upp så mycket kansken som leder till nya oklarheter och onödigt bagage. Men det beror förstås på vad det handlar om. Och livet är en ständig resa i ett växande, och för att växa måste man nå sanningar och erkänna dom.

Jag har enormt tålamod då det gäller att uthärda något som är tröttande men samma ögonblick som jag bestämmer mig att nu får det vara nog så brister allt på en bråkdels sekund, jag ger upp det jag trodde på, jag går ut genom dörren och återvänder aldrig. Då ska alla veta att jag under den långa tiden vägde alla vägar, alla möjligheter ..

Ha ha .. kan inte låta bli att tänka på när jag var riktigt ung (för jag ju ung nu med), jag hade ett fantastiskt temprament på den tiden! Till och med jag förvånades ibland.

Länge hade jag tänkt köpa det fina ångstrykjärnet som var bäst i test i Råd&Rön. Jag cyklade till konsum och inhandlade strykjärnet. Fick garanti sedeln påskriven och cyklade glad hem för att stryka mina nysydda gardiner i min underbara tvåa som var min första lägenhet.

Packade upp strykjärnet, stoppade i kontakten full av förväntan.
Upptäcker till min stora besvikelse att ångan inte fungerar. Så jag drar ut kontakten och cyklar tillbaka till konsum med det heta strykjärnet på pakethållaren. Med bestämda steg går jag in på konsum och talar om till den förskräckte och förvånade expediten som är min pararellares mamma att det är något fel på strykjärnet, hon tar strykjärnet ur min hand innan jag hinner varna att det är varmt, och vad händer, hon bränner sig förstås!

Det var den tiden innan jag lärt mig behärska, härska och rå. Det enda jag saknar i dag, är stil, elegans och diplomati. Men än har jag tid att träna.

Nu är det ju så att det fortfarande är väldigt inne att stryka, lite spets kompetens där eller tillhör det vissa landsregioner.. ? He he! Jag undrar om det är under den akten som dom spetsiga och finurliga orden föds?