Mmm .. minns just ögonblicket av ett par ögon, var dom blå som pärlemor eller grön eller var det dom som var melerade .. som just i den stunden skapade en återkommande längtan.
I ord beskriva hur din hud kan brinna .. Mmm .. Du kallar mig knasboll, eller smulan, eller med en diplomatisk mörk stämma förmedla en stark längtan genom att uttala ett enda ord, mitt namn. Eller tjena hur är läget? Eller du som alltid finns, så glad så full så full med humor. Sen finns du. Bara du. Där tiden stannade. Men det är så fysiskt. Nu tänker du .. blir jag avslöjad?
Vilket plan ska jag skriva på. Kanske det som står allra högst utanför vårt medvetande.
Metafysiken.. Kärlek på detta plan. Är ödmjukt vandra och dela med sig livet ut, utan att begära något åter. Att avstå all fysisk kärlek. Jag vet att du finns precis i den världen. Det får mig nästan att gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar