Sammanfattande efterlängtad vardag

Jag sammanfattar mina första 11 dygn som sammanboende med min käresta som jag väntat på mycket länge, som jag är förlovad med sen snart ett år tillbaka, skriven hos sen minst ett halvår tillbaka och som jag delat mina innersta drömmar med i snart två år.

Det är som ett lyckorus av dagligt arbete som är som en spännande resa genom dygnets alla timmar av något känt, gammalt, nytt för oss men ändå en lyckosaga av stora mått. Arbetet i sig är spännande, varierande och har fått mig att vakna, sakna, minnas och vara stolt för vad jag kan.

Jag kommer hem efter en dags hårt arbete och inser att nästa pass börjar. Jag bedriver eftermiddags slit med matlagning för ett kompani och diverse matlådor inför kommande arbete dagen därpå med klagorop eller glädjetjut. Jag ger uppmuntran, kärlek och tröst till sekund snabba små vändningar som är mycket välbekanta och som jag idag har en helt annan syn på, jag har ju vilat i många år och jag kan, för jag ser och jag förstår.

Jag saknar kvinnan hos mig själv, lusten att vara kvinna, mina vilda skor, min frihet, mina drömmar och utmaningar men erkänner att jag blivit den varma modern med sina valkar, illaluktande fötter, blank hy och alla stora och små människor och djur runt fötterna som vill ha hela jag. Jag vet att jag inte är min moster men jag är bra lik. Och jag tänker fortsätta vara kvinnan, den hungriga, modiga, vilda men med ett överskott av moderskärlek.

Jag sporras av nattens varma vindar av trygghet och kärlek. Jag sover som en stock ..