Jag är en blomma och jag ska snart gifta mig

Varför gifter man sig idag? Kanske hundra år senare än när man önskar att det skulle varit dags. Jag har redan en gång stått i kyrkan och lovat inför gud. Det var en stor uppgift för mig. Det är närmare 25 år sen och för 18 år sen avbröt jag alltihopa till allas gissel och förtret. Idag känns det väldigt avlägset och som ett mycket kort kapitel i ens liv. Tyvärr visste man inte vad man gjorde när man ingick äktenskap typ för 100 år sen förutom att man visste att man var lycklig, hade framtidstro och var gravid. Dock fick vi den största gåvan man kan få, våra två underbara barn som idag är vuxna.

Kan man förklara när man hittar rätt. Nopp! Kan man sätta ord på varför saker och ting sker. Ibland! Kan man känna att beslutet är klokt? Ja!

Frågorna och svaren om varför man inte borde är oväsentliga och ovidkommande medan frågorna och gåtorna är ofantliga omkring varför jag vill gifta mig med mannen som jag frikostigt delar livet med och som jag saknat i hela mitt liv. Vårt liv är som en resa genom det mest fria och nyansrika landskap jag någonsin skådat. Jag bläddrar nya blad varje dag. Jag njuter och mår bra. Jag ger av mig själv utan en massa men. Det jag får tillbaka går inte att mäta. Jag upptäcker, njuter och behagas av en värld som är genuin, trygg och mjuk. En värld som jag behöver och som jag får blomma i. För att jag vet att han står där och inväntar varje dag på varje gång jag blommar. Det är trofast kärlek det och jag vet också att jag varje önskar att det varit för typ 100 år sen ..