Stöd och kunskap lugnar en orolig själ och den fysiska smärtan

Operationsområdet började svälla ca 5 dygn efter op och har blivit större för varje dag som ökar. Svullnaden ger smärta och förhindrar rörelser ovanför axelhöjd. Det är totalt omöjligt att lyfta armen. Bulan under armhålan som gnider mot insida överarm vars hud blivit överkänslig kan göra en galen. Under helgen, framförallt på lördag var  jag desperat då svullnaden var så står och sprängde ut huden så mycket att jag fått flera bristningar. Försökte skärpa mig och avvaktade en timma i taget. En timma blev flera timmar och ny dag kom. Jag klarade det! Sökte ansvarig sjukgymnast innan helgen på klämdagen men hon var tyvärr ledig. Återkom till henne igår och fick tid. Kontaktade även bröstsjuksköterska för att reda ut en massa frågetecken. Det var ssk Britt som svarade. Hon plockade genast ned på jorden nivå och med klokhet skulle hon gå igenom allt material och återkomma innan dagen slut.

Kom till en erfaren sjukgymnast som behandlat många bröstcanceropererade patienter. Hon berättade att svullnaden är mycket stor och som jag trott går den ut på ryggen. Samtidigt är den inte stenhård, ärret är fint, området har normal färg, den är väldigt varm men att det är som det ska vara då det pågår en inflammatorisk process i området, jag är inte sjuk eller febersjuk. Dessa goda tecken föranleder inte en tappning. Så länge det går att undvika en tappning så är det bra för att kroppen har en benägenhet att fylla upp området igen. Tappning triggar igång påfyllnad. Vätskan består till största del av lymfa. Har ca 3-4 dl i området och en del kan han upp till en liter eller mer. Vid tappning ökar infektionsrisken markant. 

Sjukgymnast Gunilla trollade bort mina smärtor genom att mjukt arbeta med armen som hon fick ut i 90 grader från kroppen. Har en muskelsträng som är stenhård i armhålan och som krampar direkt armen sträcks ut. Genom att försiktigt förskjuta den så fick hon ut armen och hon lärde mig hur jag ska göra. Att få amen ovanför axelhöjd ska vi avvakta med fram till nästa vecka då svullnad ställer till det. Sen lärde hon mig ytlig lymfmassage med specifika riktningar beroende på var i området vi var. Hon lärde mig cirkulationspress och jag kände direkt lindring. Det var med lätta steg som jag 
gick därifrån. 

Bröstsjuksköterska Britt ringde som hon lovade. Hon beklagade alla konstigheter som skett på vägen. Hon gick igenom vad som hänt och bad om ursäkt för läkarens klantighet att inte ha informerat om total axillarutrymning förrän dagen innan operation. Hon pratade framtid och hur svaret från patolog är så viktigt för att fortsatt behandling ska ta vid. Hon pratade även om strålning och eventuellt tablett behandling. Strålning är jag helt emot. Jag vill inte bli strålad på hjärtsidan och jag vill inte dö i hjärtproblem som orsakats av strålningsskador. Britt försökte ändå förklara att dessa skador uppkommer inte längre då metoden är förfinad. Jag vet inte vad jag ska tro. Dock är inte strålning planerad ännu och om den ska ges så sker det först efter cytostatikabehandling. 

Det kan vara det svåraste svaren man har kvar att få då tumörens storlek, aggressivitet och spridningsrisk ska informeras om vid ett nytt läkarbesök. Britt har som plåster på såren ringt till patologen och begärt att få ett snabbare svar då väntan har varit lång sen 18 mars. Patologen har lovat att påskynda svaret. Jag har i fall börjat leta Brahma höns för jag saknar min Agda så och jag har kanske har fått napp i Ljusdal.