Jo, jag är återfödd och är som ett år på nytt.
Denna dag var ljuvlig. Vart och fixat avloppskanalen klart trodde jag då jag tog med mig en ljuvlig kopp kaffe och satte mig med hönsen ute på en pall. Såg att det rykte nere på åkern från den brasa min kära eldat igår. Tog mig ned till kratern i sakta mak och hukande började jag kasta in brännbart som alltid hamnar i en ring på utsidan och då häller någon hinken i mig.
Det betyder inte som förut att man kan hålla och ta sig fram till toa. Det betyder att man står där och håller och håller men hinkens masssa är så tung att manvågar inte ens andas. Ett steg fram och hålla, Ett till, om och om igen. Etthundra meter tar tio minuter att ta sig fram. Väl vid dörren, vad händer då? Jo krooppen får signaler om att räddningen är här och då åker hela hinken ut.
Vilken skitdag och tvättdag!!
Under tiden, vad händer då? Kommer ut, ser inga höns, entrar hönshuset, där ligger Fjalar (som inte kan gå långt), Mynta, Fjölnar och Freja är borta. Det är helt tyst. Tanken slår mig direkt att nu har räven svalt 3jätte höns på några minuter utan att lämna en fjäder.
Springer (fast jag inte kan) runt huset och konstetrar nga höns. Åter in i ladugården, inga höns. Åter hönshuset, bara Fjalar. Paniken är ett faktum. Det är knäpptyst. Ut på gården, flackar med blicken. Ser att det sker något arbete av något företag i granngården. Plötsligt tittar två gubbar fram. De ser ut att vänta sig en fråga från mig så jag säger har ni set några höns .. De pekar och nickar och då helt plötsligt börjar både Fjölnar och Freja gala inne på granngårdens tomt. Hur det gick till att dom så snabbt pös iväg förtäljer inte historien men deär så sociala och det var väl därför de drog iväg medan mamsen försvann in i akuta ärenden ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar