Jag hade gruvat länge inför den strålbehandling som var planerad efter cytostatikabehandling. Jag hade gruvat i onödan. Jag var rädd för det okända. Men väl där så gick det så bra. Jag har gjort 25 behandlingar under alla vardagar men också alla dagar under jul och nyår som inte var högtidsdagar, alltså även lördagar och söndagar. Jag har gjort min strålning på Sundsvalls sjukhus. För mig är det 14 mil enkel väg. Jag har bott på vårdhotellet inne på sjukhuset förutom en vecka i början av januari då de hade stängt. Då fick vi patienter bo på hotell Baltic i Sundsvalls centrum. Därimellan har jag åkt hem och även mitt i veckan om det har varit en femdagarsvecka. Maten på vårdhotellet har varit gudomlig. De har egen kock och för 80 kr per dygn så ingår det frukost, lunch, middag och kvällsfika. Dessutom får man hämta dryck och kaffe/te hur ofta man vill. Rummen är trevliga. Min make har glatt mig genom att bo med mig ibland och det har varit ett lyft. För att slå ihjäl tid då man är en handlingskraftig människa som inte tycker om att ligga still och läsa så har denna tid varit förödande för min slitna kropp. Jag skulle haft med mig spisen, grytor, symaskin och hönsen så hade jag hållit igång på ett helt annat sätt. Bara att står upp är viktigt. Själva strålningen tog allt mellan 12-25 minuter beroende på om det skulle vara röntgenbilder också som det ofta var. Därefter fri tid. Ett dygn kan te sig långt. Jag har umgåtts med ett gäng, de flesta från Jämtland. Jag har skrattat mycket. Historierna har avlöst varandra. Det har varit roligt att sitta och lyssna på dessa människor som befunnit sig i samma sits. De flesta av dem hade prostatacancer. Nu vet jag vad ordet "surjämte" kommer av. Resultatet av en lång period med ovald inaktivitet på en sliten kropp är total svaghet i alla muskler och en förstärkning av de biverkningar jag fick av Taxoterebehandlingen som var rena giftet för mig med kraftig led- och nervsmärta framförallt i lårben, bäcken, underarmar, fingerleder och axlar. Bröstryggen har helt kajkat ihop. Nästan omöjligt att vända sig i liggande ställning. Smärtorna är nu ens bästa vän och smärtstillande. Och de biverkningar jag har av strålningen är att operationsområdet gör nästan lika ont som efter operation, huden binner, plötsliga kräkreflexer samt en sjuklig trötthet. Kan somna stående då det kommer. Bilden visar mitt operationområde där jag tagit bort mitt vänstra bröst. Området är svullet pga strålning. Normalt ser området fint ut och jag saknar inte mitt bröst. Sen syns även min Port-A-Cath på höger sida som irriterar svalget och som känns som om den sitter för spänt. Det kan göra riktigt ont i området då jag sträcker ut kroppen. Det är en skärande smärta. Åndå finns ett hopp om allt detta nu ska bli bättre och jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar