Att göra det absolut omöjliga, som "dom där uppe" beslutar om

Jag såg ett program igår som Uppdrag granskning har gjort om äldrevården i Sverige "De sista ljuva åren". Den vård som många av oss kommer att bli erbjuden en dag om vi inget gör.

Den visade på att djuren och dom som sitter i fängelse har större rättigheter än människor som befinner sig inom äldrevård. Det finns lagar som beskriver djurens rättigheter. Djuren har rätt att få leva i en tillfredsställande miljö och ges möjlighet till utevistelse. Om detta inte följs kan djurägaren få fängelse men det kan inte de som sitter och beslutar om äldreomsorg.

Tänk att detta som jag arbetat med i hela mitt liv alltid har handlat om att man som personal ska åstadkomma sånt som är helt omöjligt. Det skrivs så fint på papperet om hur det ska vara och om alla möjligheter. Men dom blir aldrig av. Inom en ramlag ryms mycket skit och sånt som är fint att skriva. Men ramlagen har ingen förankring i den verklighet så många måste leva i.

Man vinklar problemet som om det är personalens fel att de äldre inte får komma ut. Personalen befinner sig i ett svårt dilemma. Behålla jobbet och utföra det allra viktigaste eller göra det den enskilde vill och förlora arbetet. De som sitter på toppen med besluten om budget, chefer som ansvarar för verksamhetens budget och mål, de som är de ansvariga, det är dom som ska stå till svars för detta oetiska förhållningssätt.

Som chef får man gå på kurs för att lära sig tygla sin personal så att personalen förstår att allt de gör handlar om deras eget ansvar. För chefen har inget ansvar i detta det är bara personalens dåliga förmåga !?!

Personalen gör sitt yttersta utifrån förmåga. Jag kan hålla med om det behövs kompetent personal och dom flesta är ytterst kompetenta. Har man inte kompetent personal får man ordna med det. Personalen är de som ska lyckas och de som ska ta all skit. Dom ska vara sjukvårdens professionella ansikte utåt (det luktar illa).

Detta fenomen finns i hela sjukvården. Den omskrivna strategiska planen i Gävleborgs län beskriver hur länets sjukvård ska bantas med åtskilliga miljoner. Man sågar sönder en väl fungerande sjukvård och vårt nya fina sjukhus, man bantar ned verksamheter eller tar bort den. Man centraliserar det mesta. För individen skapar detta bara en enda stor otrygghet och förvirring. Personalen får nya direktiv till att leva upp till som är helt omöjliga. Dom direktiven står så fint på papperet.

Är det inte befolkningen som har valt de människor som sitter och beslutar om allt elände. Nu får det vara nog. Vi måste börja se vad vi kan göra för att få leva utan att allt bara handlar om pengar. Våra liv som värderas utifrån vad som finns i stadskassan och alla dessa fantastiska chefer som lyckas leva upp till verksamhetsmål.

Man blir så trött av detta hyckleri, ett hyckleri som är så falskt som det bara kan bli. Vi måste skapa oss en samhälle där inte allt handlar om pengar och att producera. Vi måste komma ifrån tankar om att åstadkomma allt utifrån inget. Vi behöver en sjukvård och äldrevård där alla ges möjlighet till trygghet, kompetens och delaktighet.

Du kan se reportaget "De sista ljuva åren" här ..