Man vandrar på framåt i livet och ju äldre man blir desto mer längtar man tillbaka till det gamla

Först bjudna på bröllop till barndomsvän och sen en förfrågan från en annan barndomsvän som vill komma och hälsa på. Ingen blir gladare än jag. Jag ser något gemensamt, vi "unga vackra kvinnor" har nog samma längtan till det gamla och det som en gång var. För nu söker vi oss till varandra. En underbar känsla där man kan vara den man alltid har varit. Man blir en i gruppen, alla har gjort bort sig någon gång men alla duger som dom är, vi kan varandras särdrag. Den gruppdynamiken är stark.

Än en gång måste jag fråga mig själv "hur gammal är jag" ..
Svaret är inte så allvarligt men ändå finns dessa tankar. Det är kanske nu inför den stundande 50 års perioden (3 år kvar) som man ska summera livet och acceptera det som blev och inte blev.