onsdag 4 mars 2015

Hur kunde det bli så tokigt?

Väl framme hos pappa i Stockholm hittade vi en uttorkad och tungandad pappa. Ingen hade signalerat om detta. Min pappa har alltså inte kunnat äta och dricka normalt sen han kom hem från sjukhuset 24 februari.

Han har med en förmyndarstämma deklarerat för hemtjänsten att han ätit och druckit. Ingen har vågat konfrontera honom. Deras uppdrag i hans demensvård är att sitta ned med honom hela måltiden så att han äter. Maten är dessutom helt underbar.

Hans demens Alzheimers har gjort att han inte kunnat avgöra om det är bra eller dåligt. Där har han legat i soffan eller sängen matt och delvis ensam med en schäfer som han inte kunnat hjälpa och inte tvärtom heller.

Första dygnet handlade om att vätska upp honom. Han berättade historier om hur ambulansen klädde av honom naken, våldtog honom och slog han i magen.

På söndagen tog vi pappa i bilen och åkte till min faster och matmamma i Åkersberga. Efter fem rätter hade han till slut fått i sig bra med mat och dryck. På kvällen började pappa vara riktigt pigg.

På måndagen började alla möten. Först ringde pappas demensläkare. Sen var vi tvungna åka till Södersjukhuset och börja leta pappas glasögon och krycka utan resultat. Sen kollade vi taxi som också blev utan resultat. Hemma hade han lagt fram en jätte hög med glasögon från -70, -80 och -90 talet. Ingen i hemtjänsten hade saknat hans glasögon.

Sen besökte vi pappa på Eternellen dit han åkt själv då han var pigg. Eternellen är den demensgrupp han är med i alla vardagar mellan 9-14. Han äter både frukost och lunch där. Personalen beskrev hur han är så glad att vara där, likaså pappa. De berättade också hur han pressas på pengar eller husnyckel i deras lokaler. Dessutom ska dessa händelser ske snabbt. Han brukar då bli mycket orolig.

Efter lunch var det dags för polisförhör i hans bostad. En dement person som ska berätta om vad han utsatts för är svårt. Det är bara målsägande som kan anmäla dessa händelser enligt polisen. Han beskrev att han inte ville ha det som han haft det med tjat om pengar jämt, ofrivilligt varande i bostad av annan person, ensam med hunden, bilen som är borta men han avstod att anmäla. Polisen har lagt ned utredningen och bad honom ringa 112 vid akut situation. När det gått undrade han vilka de var.

Efter sömn var det dags för pappas vårdplanering. All hjälp utökas till åtta gånger per dygn med möjlighet att utökas ytterligare. Vätskelista och matstöd hela måltiden blir ett måste. De dagar demensgruppen faller bort utökar hemtjänsten sina insatser. Natttillsyn ökar.

Efter en mycket lång dag där pappa deltagit bra i polisförhör och vårdplanering började vi packa ihop oss. Allt var inhandlat för kök, toa, städ och tvätt. Man kände sig ganska lugn.

En duns, ett skrik och så var det lugnet borta. Pappa hade ramlat i köket på sin vänstra höft. Han har höftprotes på sin högra och den är bytt efter tio år. Ambulansen kom och han är åter igen inlagd på Södersjukhuset. Under måndagsnatten konstaterades fraktur på hans högra höft.

Natten mot idag har han opererats. Protesen är borttagen. Frakturer fixerad. Han är helt hysterisk och ber personalen ta bort honom. Han är pressad av ångest och oro. Han skriker och slåss. Som tur är har en geriatriker tagit över. Det här innebär att han inte längre kan bo hemma. Ny vårdplanering kommer snart att ske. Luften har gått ur oss. Vi är helt matt.


Inga kommentarer: