Känslan av dig kommer allltid att leva kvar.
Vi formade varandra under en lång tid.
På en stadig grund vi växte tillsammans.
Du med din historia, jag med min.
Sen började vi växa åt varsitt håll.
Starkt förgrenade.
När grenen blivit så lång.
Nådde vi inte längre fram till varandra.
Men grunden den lever vidare i oss båda.
Som vi sen delar med andra.
Livet ut.
söndag 16 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar