När kräkningen tagit slut.
Och hjärtat slutat bulta.
Då tiden från då till nu bara var en bråkdels sekund som du sa.
Då minnet suddas ut.
Eftersom det aldrig funnits något.
Då du bleknar.
Då kvällen väcker lust.
Då morgondagen ger skratt.
Då illusionen äntligen dör.
Då alla slutar ta avsked.
Då alla äntligen börjar komma hem.
Då alla säger förlåt.
Då du och du och du förstår att ni är viktigast.
Då ni och alla andra slutar att fråga.
Nu vet ni allihopa.
Det som var så viktigt att ni inte visste.
Minns du varför.
fredag 21 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar