Det kom ovanligt många fina meddelande/brev denna dag av vänner som jag tycker väldigt mycket om. Det fanns ett som jag läste och läste, orden gick in, gick ut, gick in och dom var så sanna. Jag försökte sova bort känslorna och tårarna och tog mig inte ur sängen förrän 18.30. Det brevet finns i hjärtat. Jag kan lyssna på det. Man kan tycka att det blivit "en höna av en fjäder" men det var inte en isolerad händelse, det var tre samma dag. Benen slogs av en. Händelser som kommer att innebära stora förändringar........Aj, aj, aj.....
Stackars Kaka!
En olycka kommer sällan ensam och allt det där.....
Nej, jag tror inte man kan lära så mycket av vad som hänt...
Men frågan är som du själv ställer den - vågar man bli kär igen?
Jo, det går inte att undvika när det är dags -det är som jordens dragningskraft...
Men vågar man lämna ut sig helt och hållet till en annan igen?
Man blir mer försiktig-jag vet det jag med-och det kan ibland tolkas som om man inte är intresserad....
...det tar längre tid varje gång man går på en mina....
För dig är detta nog inte bara negativt. Du har en konstnärssjäl Kaka! Alla konstnärer presterar som bäst när dom mår som sämst....skrivandet, bloggandet, fotograferandet, tänkandet.... allt detta fyller dubbla funktioner...både terapi och drivkraft framåt för oss andra som läser och ser....
Kanske är det inte en tillfällighet att din tillvaro känns som sämst just nu, samtidigt som din omgivning verkar försvinna bort ..det kanske är slutet på ett kapitel i ditt liv....men eftersom du är en envis person räcker det inte med en fingervisning utan det krävs ett vulkanutbrott för att du ska lyssna och se, bryta upp och göra något annat!!!
Och när ett kapitel tar slut...börjar ett annat...som du brukar säga med helt tomma blad och fantastiska möjligheter!
Jag ryser när läser orden, jag tror han känner mig mer än jag själv. Vilken klok vän jag har. Hans ord träffade mitt i prick.
En annan vän skriver..
När man är mitt uppe i smärtan är det orimligt att begära av sig själv att förstå.. Jag tror det är så viktigt att bara hålla om sig själv en stund, låta ångesten vara där och värka, gråta för att sedan se saker i ett annat ljus.. efter vinter kommer trots allt vår.. även om man inte tror det mitt i det mörka.
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att orka skratta, att hoppa högst ellet vilja mest.
Att vara stark är att se livet som det är, att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljus i mörker och alltid kämpa för att nå dit.
Mmm.. vilka vackra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar