Ett bröst mindre gör mig ingenting bara jag får behålla min själ och livsglädje

Kirurg Ann  ringde idag och meddelade att röntgen svar från CT igår var helt utan anmärkning. Svaret gav mig inga fler bördor men heller inget glädjetjut. Sen säger kirurg Ann att vid operation imorgon så utrymmer de hela armhålan på lymfkörtlar. Något som jag inte hört tidigare. Inte heller min make. Enda gången jag träffat kirurg Ann var den 7 maj och då kunde hon inte svara på något mer än att under operationen skulle de ta ställning till detta. Hon blev förvånad då jag inte visste detta. Jag blev förvånad över hennes plötslia beslutsamhet. Jag tror inte de var förberedda då vi fick träffa dem vid det första och enda besöket jag haft hos dem. Nu vet jag i alla fall att det blir ett ingrepp som kan te sig tuffare komplikationsmässigt. Typ min skräck för rörelseinskräkning av axelled, tyngdkänsla arm, oro över att inte få träna och lyfta tungt, större infektionsrisk lika med inga sår vänster arm/hand och skräcken för lymfstas. Jag har i alla fall fys- och styrketränat så svettpärlorna drypt från mig ikväll. En underbar frihetskänsla. Man kan aldrig i förväg veta vad något okänt innebär men nu behöver jag bara vänta till morgon. När jag sen vaknar efter operationen så är vänster bröst borta för gott och armhålan utrymd på lymfkörtlar. Att ha ett bröst gör mig ingenting och jag hoppas att jag kan enas med det övriga.