En vecka har gått sen bröstet och lymfkörtlar opererades bort. Då var det som att bära på en 2-3 kg avdomnad klump i området. Känsel har sakta börjat komma tillbaka som gör att smärtan hindrar armen och axelpartiet att röra sig normalt. Det upprör mig. Jag får inte styrketräna och säkert kan jag inte heller. Jag binds och stelnar ihop för varje dag.
Information och träningsprogram som jag skulle haft vid utskrivning från hotellet i lördags kom med post för två dagar sen. Där står det att stretching ska starta direkt efter operation. Varje gång jag försöker stretcha så vet jag inte om hela bröstkorgen ska brista. I programmet står det just om den där känslan av att ha en fiolspänd tråd över bröstområdet och som jag inte vågar tänja mig över. De skriver att det är en inflammerad ven som kan ge den känslan och gör den ont ska man minska rörelsen.
Som det är nu kan jag inte gå rakt, jag felbelastar och har fått ett nytt problem på min friska höger sida i yttre länden som är spänd och stel. Jag kan inte sträcka upp min arm och jag kan inte lugga på rygg med armen ovanför huvudet mot golvet. Armen går inte ena släppa ned, för det första gör det fruktansvärt ont och sen ger inte kroppen efter. Snacka om att behöva komma igång med styrketräning som jag inte kan och får på minst en månad så jag inte får kroniskt lymfstas.
Träningsprogrammet skulle få vem som helst att stortjuta. Bilderna är från 50-60-70 talet och innehåller medelålders kvinnor som slutat tro och medverka utan som står där som dockor . Jag tänker på den stackars 20-30-40 åring som drabbats av detta och möts av ett informationsblad med det här. Har inte Sundsvalls sjukvårdsdistrikt hängt med?
Min bröstsjuksköterska sa att om jag tycker det tar för lång tid innan tumör och metastas är analyserad av en alltför ansträngd patologi så kan jag ringa deras enhetschef. Min bröstsjuksköterska sa att hon kan ringa men det tar bättre om jag ringer deras enhetschef???? Svaret innebär dock ett svar om aggressivitet, spriningsrisk, behandling m.m, Vilken värld.
Mycket skit snack nu och jag kan konstatera att jag klarade alldeles själv att köra bil in till Övik och gå på affären och byta till rätt armlängd på felsydd tröja. Sen gå till port 9 och vänta på en macka i 40 minuter (lunchtid). Sen ta bilen ut parkeringshus och åka till ICA och Willys med maken för att handla. Åkte 12 och kom hem 17. Ganska sent men ok. Min älskade make hjälpte mig.
Nu ser jag fram emot att min älskade kollega kommer med sin lilla Stina och vi ska tillsammans stretcha ut armen med tålamod och våld. Sen ska vi äta godis och kyckling.
fredag 30 maj 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det kommer bli så bra!!! Tillsammans klarar vi mycket <3
Bra kämpat Carina 🌹bra att du delar med dig - du hjälper säkertmånga som
Är i din sits -fast det ALDRIG går att jmf. En dag i taget och dina ord påminner om att vara så tacksam över alla dessa små saker i vardagen ......
Styrkekramar får ersätta en del av den träning du önskar dig fina Carina... Tänker så på dig och ser fram emot att glädjas med dig då denna kamp är över. Är så tacksam över att Petra finns där och kan stötta och motivera i denna svåra tid. För visst är det som hon säger, Ni kan klara mer än massor tillsammans! Kramar till hela familjen och fina Petra som nu kan ses som en del av den hon med <3
Tack för omtänksamma och kärleksfulla kommentarer. Annica, du har en middag att passa på onsdag kl 17.30-18.00.
Skicka en kommentar