Tack narkosen och operation!

Fastande och nervös begav jag mig på morgonen till somatiska behandlingsenheten för att göras i ordning inför operation och insättning av port a carth..

Börjar få kroniskt låg smärttröskel efter allt som skett. Överarmen smärtar fortfarande efter gårdagens picc-line insättningsförsök x 2. Nu är 4 vener prövade och det finnsinte så många kvar att lägga den i. Det blir ärrbildningar som gör att picc-line nu är utesluten. Likaså vänster överarm då lymfkörtlar är borttagna (hög infektionsrisk).

Efter ha fått en vit landstingsrock bäddades jag ned i en varm säng och transport körde mig till uppvakningen dit opererande läkare kom och informerade mig om vad han skulle göra. 

Min nervositet blev inte bättre av att jag igår hann läsa om komplikationer runt port a carth i vårdhandboken. Det är inte bra att vara en sjuk sjuksköterska.

Väl inne på på operation togs jag emot av flera underbara kvinnor som pysslade om mig på ett helt fantastiskt sätt. Eftersom det var fredag skulle vi poppa och jag fick välja musik. Jag valde Tomas Andersson Wiij som strömmade lugnande ur högtalarna. Jag tror han sjöng Hälsingland som han har skrivit till Per Persson i gamla Persson Pack. En underbar sång om Hälsingland.

Narkossjuksköterskan och narkossjuksköterskeeleven informerade om vad de kunde ge om för att lugna och smärtlindra utan att andningen skulle påverkas. De kunde verkligen sin sak. Glada, omtänksamma, lugna och trygga har de stöttat mig på ett fantastiskt sätt och de har hållit handen. Tänk vad en varm hand betyder mycket. Dom har varit med mig i det turkosa tältet som mitt huvud var inbäddad i. Jag har varit smärtlindrad och ångestdämpad inom sekundrar då smärtan plötsligt kommit. 

Op drog ut på tiden och man fick även ta hjälp av en narkosläkare då allt ska krångla. Det tog tid att hitta ett hållbart och bra kärl. Men nu sitter min port a carth där och jag lever. Jag vet inte i vilket kärl den är i.

Kördes till uppvakningen. Var där en dryg timma och fick lite syrgas och två underbara kaffekoppar som var ljuvligt goda. 

Transport hämtade och körde mig sen åter till somatiska beh.enheten. Fick komma upp direkt och äntligen besöka toa. På med kläder och börja planera min dag vidare. Sen kom ssk tillbaka och sa att jag skulle sitta i sängen en timma till. 

Då uppstod nästa problem. Jag kan inte köra bil hem då kroppen har badat i Pentanyl. Parkeringsbiljetten gick ut vid 13 tiden idag. Funderade på om jag skulle be maken hämta efter jobbet. Kändes inte ok att han ska köra 35 mil tur och returdå han arbetat hela dagen. Så då ordnade onkologen en ny natt på vårdhotellet och jag är lika glad för det.

Transport körde upp mig och bagaget till vårdhotellet i en rullstol då jag inte får bära tungt första dygnet eller dygnen. Vet inte.

Likblek gick jag sen i sakta mak med släpande fötter till onkologen och hämta en 2 månaders parkeringsbiljett och sen vidare ut i regnet till bilen som inte fått parkeringsböter och lämnade biljetten i fönstret.

Väl tillbaka på hotellet har jag äntligen fått dricka och nu ligger jag här och inväntar en underbar middagpå hotellets lyxrestaurang.