onsdag 25 februari 2015
Gräsligt illa!
I morse då hemtjänsten kom till min dementa far så hade han sällskap av en ensam schäferhund vars ägare inte var på plats. Ingen vet om det varit så sen igår kväll. Pappa har ingen förmåga att ta på den ett koppel och gå ut med den. En förtvivlad hemtjänst ringde. Ägaren dök dock upp inom en stund med egen nyckel till det hus som far bor i. Hemtjänsten åter igen så förtvivlad. Precis som vi alla anhöriga är. Om problemet gick lösa så skulle jag gjort det för länge sen. Jag hittar inga utvägar som passar en amfetamist som inte vill sluta men som är i ett akut behov av pengar, mat, trygghet, skydd, sömn och tillgång till dusch och tvättmöjligheter.
Etiketter:
Amfetamin,
Dotter,
Drogmissbruk,
Etiskt dilemma,
Far,
Förtvivlan,
Hemtjänst,
Hot,
Kaos,
Knark,
Missbruk,
Misär,
Pappa,
Problem,
Överlevnad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det här är ju en förtvivlad situation, förbannade droger, som förstör och sliter i familjer. Måtte det lösa sej snart.
Skicka en kommentar