onsdag 27 februari 2008
Att vara i tystnad
Har du känt någon gång att du längtat efter tystnaden. Och inte bara längtat utan också valt tystnaden. Valt den så att du känner att den inte är påtvingad. Att du trivs i den och det är hållbart. Inte bara en dag utan i flera dagar, kanske veckor, månader.. Tystnaden gör att du känner ditt inre på ett annat sätt. Jag känner mitt inre mycket starkare och kan sortera på ett annat sätt. Sortera bort skräpet, titta på det relevanta. Bry mig eller inte. Det är behagligt. Men det är inte likt mig. Jag njuter för var dag som det är hållbart eftersom jag alltid behövt puls. Nu är jag utan den, jag lever, jag har det bra, det fungerar och det mest intressanta är vilken värld som öppnar sig..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jaa!!! Jag har känt längtan efter tystnaden. Med två döttrar känner jag till längtan av tystnaden så när de väl lagt sig så blir det för tyst och då åker teven på.
Ställer mig frågan om vad som är bäst??
Får en överhängande lust att att gå upp och väcka döttrarna......
Nej nej!! Väck dom inte..
Dra ner ljudet på tv:n istället.
Du behöver vila upp dig inför kalas du med.. ;)) Fiksyngel..
Skicka en kommentar