Är livet slut nu?

Tårarna bara rinner. Finns ingen ände. Jag hatar att invalidiseras och inte kunna röra mig, inte orka göra någonting. Bara vänta. Är småfebrig. Trött. Området har fyllt upp sig med vätska som var väntat. Bröstsjuksköterskan förklarar att det är normalt och ska bara tömmas ut om det blir hårt som en tennisboll. I övrigt tar kroppen hand om detta för det pågår en inflammatorisk läkningsprocess i området. Har ett extra bröst 10 cm nedanför armhålan på sidan av min hemska kropp. Förhoppningsvis är detta bara en känslomässig reaktion på en kaotisk tid.