Av en märklig anledning så har livet börjat återvända och jag har börjat tro på mig själv igen. Det märks för jag skrattar och driver folk till vansinne varenda minut, så jag får fnitter attacker i omgångar och jag kan höra detsamma runt om mig.
Då kan man ju undra hur det var innan fnitter attackerna. Tyvärr minns jag inte hur det var då och varför det blev så. Det känns som det pågick rätt länge och att jag inte var ett med mig själv, så att säga i fas (kanske en snabbis 40 års kris).
Jag tror att alla mina högsta drömmar slog in samtidigt och sen kunde jag inte hantera dom. Jag hade ju glömt hur man gjorde. För om man väntar ett helt liv på det stora, man väntar så länge att man till slut inte minns vad det var man väntade på och sen kommer det. Vad gör man då?
Jag sprang och gömde mig under kudden och sen undrade alla vad jag gjorde där. Ja säg det? Om det är bra med mig nu? Nja, inte riktigt men ganska. Jag kan säga så här att jag är så uppe i det blå att jag har tappat förmågan att planera och veta på vilken ort jag befinner mig eller åt vilken riktning jag ska åt. Men ett är säkert nu lever jag i en värld som man inte har bråttom i. Den är underbar. Jag lovar jag har ett enormt rikt fantasiliv. Där händer det mest knasiga saker. Jag lovar du skulle bli förvånad och trivas ypperligt. Det är som att resa i en värld full med blommor och bin .. he he. Nja, nästan så kan man säga. Ok då .. det är på riktigt. Ha ha ..
Men så till saken så ramlar ju den "riktiga världen in" emellanåt. Som denna morgon .. Gah!
Vaknar och talar till mig själv (jag för en dialog med mig själv), en ny intressant period i mitt liv som de flesta som står mig nära får uppleva nu.
-Se på klockan,
och jag tittar på klockan !?!
-Du hinner duscha
ok jag duschar.
-Klä på dig,
och jag klär på mig.
-Gå ut och starta bilen,
och jag startar inte bilen.
VAAAA .. !!
-Startar den inte???
-Ja just det.
-Det är kallt!
-Jasså är det?
HUR GÖR MAN DÅ?
Jo, jag ropar på allt man kan ropa på.
-Hallo, varför startar inte bilen .. ?
-Släng dig i väggen kärring ..
-Va, hörde jag rätt!?! (Här finns väl ingen, alltså kan ingen svara)
Smurto det är ju många som pratar nu.
Tveksamheten börjar gnaga i mig.
Vem ska jag lita då på? Mig själv eller alla de andra mig själv?
-Skärp dig!!
Ok ok ok ... få se ringa jobbet.. ringa vem.. ringer allt.. startkablar.. grannen, ja just det ringa grannen.. men det är ju svart där!
-Hej U, jag ringer väl inte och väcker er?
-Jo, jag sover faktiskt men S är uppe.
-Kan du be honom ...
-Självklart, han kommer direkt.
Jag går ut och stirrar på mitt stora Blåa hjältemodiga vidunder till drivkraft och tycker nästan synd om den. Den måste ju få ha en dålig dag någon gång den med ..
Tiden tickar på, ingen kommer.
Går in med hackande tänder och tårna är redan döööda.
Säger högt:
-Det måste ju vara minst -40.
Tittar på mobilen, Oj! U har ringt. Jag ringer upp ..
Samtidigt hör jag steg på bron.
Där står U nyvaken i värsta vintermunderingen och har först inte hittat sin man så panik utbröt där hemma men så lugnar hon sig och säger han är ju bara på Bygdegården och tittar till pannan.
-Snälla U, gå hem och sov, jag (eller vi men det säger jag inte högt) fixar det här.
Hon traskar yrvaket hemåt.
Kaoset breder ut sig bredvid vi och trygga Blå.
Så kommer en röd liten välkändis susande utanför staketet som ser att huven på blå är öppen och efter en liten vink av mig, och en tvärnit av S så står han plötsligt bredvid mig.
Härligt!!
-Hej S, din fru har just vänt upp och ned på hela huset du bor i eftersom hon trodde du gått upp i rök sen jag ringt och väckt henne ..
S kliar sig i huvudet.
Han tittar på oss (vilka vi precis vet jag inte).
-Har du startkablar?
Swiiiisch .. så har han åkt hem och tillbaka på bråkdelen av en sekund.
På loppet av nästa bråkdels sekund står trygga Blå och sträcker på ryggen på ett fint spinnande sätt som bara Blå kan.
Jag tackar S tusen gånger och beger mig till jobbet med den magen som egentligen borde fått magsår i för flera månader sen men som detta inte heller berör (jag säger ju att jag lever på en annan planet).
Alla ser lyckliga ut då jag kliver in på jobbet för nu ska fnissas resten av dagen.
Även denna dag började få ett slut och då var jag inte sen att handla allt jag hittade på Interflora i Alfta för att tacka U o S för deras snabba insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar