Här sitter jag och min vän år efter år, kontrolleras av statistik och kvalitetsmätningar.Vi busar och suckar ihop, skrattar och gråter, snabbar oss då det är akut och tar det lite lugnare emellanåt, jag är "kapott" vissa dagar och min vän likaså, jag opererar honom och han hjärntvättar mig, vi plåstrar om varandra kan man säga, stöttar och bär lasset ihop. Vi trivs tillsammans.
Men jag kände idag med lite sorg i hjärtat att min vän kommer aldrig att minnas oss och våra år ihop. Allt vi gjort tillsammans kan bara jag återberätta. Jag lovade min vän idag att jag ska alltid hålla våra historier levande och jag såg faktiskt en tår i hans ögonvrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar