Jag längtar ut till de tysta, snörika, orörda vidderna. Jag längtar efter att få krypa in i en liten stuga på max 10 kvm som innehåller rent vatten, kamin och en ren bädd, där man enkelt öppnar dörren ut till det tysta, vackra snöklädda landskapet, där solen lyser, där man enkelt kan hoppa i skidorna, för att häpnas av en enorm storslagenhet och för att nudda sitt innersta, med minst 10 mil till närmsta civilisation ..
Just nu upplever jag en inre stress som även finns i den tystaste platsen på jorden, i mitt hem. Det är en varningsklocka. Jag behöver andas ..
I helgen ska jag ta min älskade ut på skidor, vi ska fylla ryggsäckarna med sittunderlag, björkved, varm choklad, mackor och korv för att grilla sen ska vi åka ut i det vita snöklädda landskapet med solens värmande strålar i ansiktet och slå oss ned på en plats för att vila, där ska jag ligga i hans mjuka knä och se på molntussarna som svävar sakta förbi, medan han omhuldar mig och våra drömmar ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar